Här finner du svar på några vanliga frågor om alkohol, narkotika, dopning och tobak

Alkohol

Hur fördelar sig alkoholkonsumtion på kön och ålder?

Alkohol

För att få svar på hur alkoholkonsumtionen fördelar sig i olika grupper, genomförs frågeundersökningar riktade till representativa urval av befolkningen. De innehåller frågor om konsumtion av olika alkoholdrycker.
Över tid har skillnaderna mellan män och kvinnors alkoholvanor minskat. Aktuella uppgifter visar att männens alkoholkonsumtion, mätt i ren alkohol, ändå är ungefär dubbelt så hög som kvinnornas (Guttormsson, 2019). Skillnaderna var ännu större under tidigare decennier. Under efterkrigstiden har konsumtionen alltså ökat mer bland kvinnor än bland män. Det mesta tyder på att en stor del av denna utjämning ägde rum under de första årtiondena efter motbokens avskaffade, det vill säga under 1960- och 1970-talen. I en undersökning från 1967 visade sig männens konsumtion vara fyra gånger större än kvinnornas och i en från 1978 ungefär 2,7 gånger högre (se Kühlhorn, 1998). Därefter, under 1980-talet och framåt, har männens och kvinnornas konsumtion följts åt relativt väl, även om tendensen är att skillnaderna har fortsatt att minska något. Bland unga är könsskillnaderna mindre. I årskurs 9 visades ingen större skillnad mellan pojkar och flickor i den senaste mätningen (i liter ren alkohol). I gymnasiets år 2 uppmättes den genomsnittliga årskonsumtionen, i ren alkohol till 2,6 liter hos pojkarna och 1,9 liter hos flickorna (Englund (red), 2019). 

När det gäller konsumtionen i olika åldrar är det unga vuxna i åldrarna 17-29 år som har den högsta konsumtionen. Så har det sett ut under flera decennier, men skillnaderna mellan olika åldersgrupper har minskat under den senaste femtonårs-perioden. Denna utjämning beror på att konsumtionen har minskat bland yngre medan den ökat bland de äldre. (Guttormsson, 2019). 

De faktiska mängderna alkohol som dricks av män och kvinnor är inte helt enkelt att fastställa. Genom Monitormätningarna uppskattas mängden dels utifrån uppgifter om anskaffning (se Trolldal, 2019), men även utifrån självrapporterade uppgifter om konsumtion. Det senare visar lägre nivåer då resultaten utifrån anskaffningen justerats för att ta hänsyn till att bortfall och viss underrapportering förekommer i frågeundersökningar. Som nämndes tidigare dricker män ungefär dubbelt så mycket som kvinnor. Enligt de självrapporterade uppgifterna om konsumtion uppgick den genomsnittliga årskonsumtionen i liter ren alkohol till 5,3 liter för män och 2,7 liter för kvinnor år 2018. Hur den självrapporterade konsumtionen ser ut i olika åldersgrupper för män och kvinnor redovisas i rapporten Befolkningens självrapporterade alkoholvanor under 2004-2018 (Guttormsson, 2019). 

  

Källor:

Englund A (red) (2019). Skolelevers drogvanor 2019. Rapport 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Guttormsson U (2019). Befolkningens självrapporterade alkoholvanor 2004-2018. Rapport 186. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Kühlhorn E (1998). Svenska alkoholvanor i ett förändringsperspektiv. I: Svenska alkoholvanor i förändring (red. Kühhorn E & Björ J), ss. 49–80. Sober Förlag AB.
Trolldal B (2019). Alkoholkonsumtionen i Sverige 2018. Rapport 184.  Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. 

Svaret uppdaterat i maj 2020

Hur hänger alkohol och promille ihop?

Alkohol

Alkoholpåverkan mäts ofta genom alkoholkoncentration i blodet. Denna koncentration uttrycks i promille, vilket betyder tusendel. Har du en promille alkohol i blodet består ditt blod alltså till en tusendel av alkohol.

Hur hög promillehalt du har i ditt blod beror främst på hur mycket alkohol du druckit samt under hur lång tid detta skett, men även andra faktorer påverkar: hur mycket du väger och om du druckit på tom mage eller tillsammans med mat till exempel. Det har även stor betydelse om du är man eller kvinna. Kvinnor påverkas i allmänhet mer och når tidigare en högre promillehalt. Detta beror dels på att många kvinnor väger mindre än män, men också på att kvinnors kroppar innehåller en mindre andel vätska i vilken alkoholen kan spädas ut. Var man befinner sig i sin menscykel är också av betydelse för alkoholens påverkan.

Promillehalten i blodet är som högst ungefär en timma efter dryckestillfället (det som konsumerats under 15–30 minuter). Exakt vilken inverkan olika promillehalter har på en person går inte att säga, men generellt sett upplever de flesta människor de effekter som punktas nedan vid olika promillehalter.

0,2 promille
De flesta upplever här en avspänningseffekt och minskad grad av självkritik. Här går gränsen för rattfylleri.

0,5 promille
Här känner sig de flesta upprymda, vågar mer och släpper på hämningar. Andra effekter är långsammare reflexer och minskad precision i rörelser. Vid denna nivå har omdömet börjat att grumlas och förmågan att ta in information är försämrad.

0,8 promille
Vid denna nivå har de flesta människorna börjat lukta alkohol. De flesta ser sämre och är högljudda och yviga i sina rörelser. Många känner sig överdrivet självsäkra.

1 promille
Vid denna nivå talar de flesta människor sluddrigt och har en nedsatt förmåga att kontrollera muskler och känslor. Här går gränsen för grovt rattfylleri.

1,5 promille
Vid nivåer över 1,5 promille får de flesta människor svårt att hålla balansen. Det är vanligt med känsloutbrott och illamående.

2 promille
Här ser de flesta människor dubbelt. De har svårt att prata och att gå upprätt.

3 promille
En människa som har 3 promille alkohol i blodet har svårt att uppfatta vad som händer och är på gränsen till medvetslöshet.

4 promille
Medvetslöshet. Andningen är långsam och här finns risk att dö av alkoholförgiftning.

Det kan här också tilläggas att personer som högkonsumerat alkohol en längre tid, kan ha ökat kroppens tolerans så att en allt större mängd alkohol krävs för samma effekt.

Källor:

www.riddargatan1.se (nedladdad april 2016)
www.trafikverket.se (nedladdad april 2016)
www.systembolaget.se (nedladdad april 2016)
Franck, J. & Nylander, I. (red.) (2011). Beroendemedicin. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur AB.
www.vardguiden.se (nedladdad juni 2013).

Svaret uppdaterat april 2016

Hur länge stannar alkoholen i kroppen?

Alkohol

Det är stor variation mellan individer och mellan tillfällen i kroppens förmåga att förbränna alkohol. En förbränner i genomsnitt 0,1 gram alkohol per kilo kroppsvikt och timme. Det tar cirka två timmar för en person som väger 60 kg att förbränna ett standardglas med alkohol. Ett standardglas alkohol innehåller 12 gram ren alkohol.

Att påverka förbränningens hastighet genom att exempelvis bada bastu, gå ut och springa, sova eller använda något medicinskt preparat, är inte möjligt.

Källor:

Franck, J. & Nylander, I. (red.) (2011). Beroendemedicin. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur AB.
Lowinson, Joyce H. (red.) (2005). Substance abuse: a comprehensive textbook. 4th ed. Philadelphia, Pa.: Lippincott Williams & Wilkins.
Andréasson, Rune & Jones, Wayne (1999). Alkohol och trafikbrott: en uppgift för rättskemin. Stockholm: Rättsmedicinalverket.
www.systembolaget.se (nedladdad april 2016)
Svaret uppdaterat i juni 2020

Hur mycket alkohol dricker vi i Sverige i dag jämfört med tidigare?

Alkohol

För att beräkna hur mycket alkohol som dricks i Sverige delas konsumtionen upp i två delar. Den ena delen består av den alkohol som säljs inom landet: på Systembolaget, restauranger och i livsmedelsbutiker (folköl). Den här delen kalls för registrerad konsumtion, eftersom försäljningsuppgifterna summeras och uppgifterna publiceras av Folkhälsomyndigheten varje år. Den andra delen kallas för oregistrerad konsumtion och består av alkohol som har förts in i Sverige från andra länder, genom resandeinförsel eller smuggling, samt av hemtillverkning av alkohol. Till den här kategorin hör även köp av alkoholdrycker via internet.
För att få en bild av den oregistrerade konsumtionen har det, sedan år 2000, genomförts frågeundersökningar varje månad. Dessa undersökningar riktar sig till den vuxna delen av befolkningen och kallas för Monitormätningarna (se Trolldal 2019; Leifman och Trolldal, 2014a; 2014b). Tidigare har den oregistrerade konsumtionen beräknats för enstaka år, bland annat år 1996 när den stora så kallade KALK-undersökningen genomfördes. Den undersökningen lade grunden för den metod som idag används i Monitormätningarna (se Kühlhorn m.fl., 1999).

De beräknade mängderna oregistrerad alkohol, som beräknats med frågeundersökningarna, summeras därefter med de registrerade försäljningsvolymerna. Detta görs för att få en bild av svenskarnas totala alkoholkonsumtion. Den registrerade konsumtionen fångar upp den största delen av konsumtionen. Under 2018 uppgick den delen till 81,5 procent av den totala konsumtionen. För att kunna summera konsumtionen av olika alkoholdrycker med varandra, räknas alla volymer om till liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre, det vill säga till antal liter hundraprocentig alkohol.

 

Här följer en kort redogörelse för utvecklingen av den totala alkoholkonsumtionen samt de registrerade och oregistrerade delarna i landet:

  • 1996 beräknades den totala alkoholkonsumtionen till 8,0 liter ren alkohol, per invånare 15 år och äldre.
  • Därefter skedde en kontinuerlig ökning fram till 2004, då konsumtionen uppgick till 10.6 liter, en ökning med 32 procent.
  • Sedan minskade den totala konsumtionen fram till 2012 då den uppgick till 9,1 liter, en minskning med 14 procent jämfört med 2004.
  • Mellan åren 2012 och 2013 ökade dock konsumtionen igen, till 9,7 liter.
  • Därefter har konsumtionen minskat och uppgick under 2018 till 8,8 liter. (Trolldal 2019; Leifman & Trolldal, 2014a; 2014b).

 Under tidsperioden 1950-2016 har den registrerade konsumtionen varierat relativt kraftigt. Som lägst låg den på 4,6 liter år 1951 och som högst år 1976 med 7,7 liter. Den höga siffran 1976 var resultatet av en kraftig försäljningsökning som pågått sedan 1960. Från 1976 fram till 1984 sjönk försäljningen med 22 procent. Därefter ökade försäljningen något men låg sedan på en relativt stabil nivå fram till slutet av 1990-talet då den sjönk något igen. År 1998 uppgick försäljningen till 5,8 liter. Därefter skedde en i det närmaste kontinuerlig ökning av försäljningen och år 2013 uppgick den till 7,3 liter. Det är en ökning med 26 procent från år 1998. De enda undantagen från denna kontinuerliga ökning var åren 2004 och 2005 då den registrerade försäljningen sjönk något (FoHM, 2012). Under åren 2014 till 2018 har den registrerade konsumtionen varit relativt stabil och uppgick år 2018 till 7,2 liter (Trolldal, 2019).

Historiskt sett har det inte varit vanligt med beräkningar av den oregistrerade delen av konsumtionen. I KALK-studien beräknades den oregistrerade delen av konsumtionen uppgå till 2,1 liter ren alkohol år 1996. Därefter mer än fördubblades den till 4,1 liter år 2004. Sedan skedde en kontinuerlig minskning fram till år 2012 då den uppgick till 1,9 liter. Mellan 2012 och 2013 skedde dock en ökning av den oregistrerade konsumtionen. Mellan åren 2014 och 2018 har denna del av konsumtionen sjunkit med 22 % och uppgick år 2018 till 1,63 liter (Trolldal, 2019).

När man tittar på dryckespreferenser, alltså hur stor andel av totalkonsumtionen som varje dryckessort (vin, sprit, öl) utgör, så kan man se att Sverige har gått från att vara ett utpräglat spritland till att bli ett land där vin är den dominerande drycken.  Så sent som 1980 svarade sprit för hälften av den totala konsumtionen (1950 var andelen över 70 %). År 2018 hade denna andel sjunkit till 19 procent. Vinandelen har under samma period ökat från ca 20 till 43 procent. Ölandelen låg 2018 på 37 procent (starköl: 32 %, folköl: 5 %). Även ölets andel har ökat, men inte i samma utsträckning som andelen vin. Det är starkölet som stått för denna ökning, samtidigt som folkölet minskat sin andel av totalkonsumtionen.

Källor:

Leifman H & Gustafsson N-K (2003). En skål för det nya millenniet. SoRAD, Stockholms universitet. Forskningsrapport nr. 11.
Kühlhorn E, Ramstedt M, Hibell B, Larsson S & Zetterberg H (1999). Alkoholkonsumtionen i Sverige under 1990-talet. Stockholm: Socialdepartementet.
Ramstedt M, Lindell A & Raninen J (2013a). Tal om alkohol – en statistisk årsrapport från Monitorprojektet. SoRAD. Stockholms universitet. Forskningsrapport nr. 67.
Ramstedt M, Hibell B, Trolldal B & Leifman H (2013b). Hur ska alkoholinförseln mätas? – en genomgång av tillgängliga indikatorer och ett förslag på en reviderad metod. I: Uppföljning av regeringens alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksstrategi. Bilaga 2. Socialdepartementet, 2013.
Leifman H. och Trolldal B. (2014a) Hur mycket dricker svensken? – alkoholkonsumtionen i siffror 2001-2012. CAN, Rapport nummer 140.
Leifman H. och Trolldal B. (2014b) Alkoholkonsumtionen i Sverige 2013. CAN, Rapport nummer 142.
FoHM, (2012) Alkoholstatistik 2012, Folkhälsomyndigheten.
Trolldal (2019) Alkoholkonsumtionen i Sverige 2018. CAN, Rapport nummer 184.

Svaret uppdaterat i april 2020

Hur många dricker riskabelt? 

Alkohol

Med riskbruk av alkohol menas konsumtion av alkohol som ökar risken för skadliga fysiska, psykiska eller sociala konsekvenser. Det finns flera sätt att definiera och mäta riskbruk, både internationellt och i Sverige. Nedan ges en beskrivning av tre vanligt förekommande definitioner, samt en redovisning av hur förekomsten av riskbruk i befolkningen skiljer sig mellan dessa tre.

En definition av riskbruk är att dricka mer än 14 (män) respektive 9 (kvinnor) standardglas per vecka. Ett standardglas innehåller 12 gram alkohol och motsvarar ungefär 33 centiliter starköl, 12 centiliter vin och fyra centiliter starksprit. Med denna definition (även benämnd ”högkonsumtion”) så dricker, enligt CAN:s Monitormätningar, uppskattningsvis lite drygt var tionde vuxen i Sverige alkohol i den omfattningen att de bedöms ha riskabla alkoholvanor. En högre andel män (13 procent) än kvinnor (9 procent) uppger sådana vanor.

Ett annat sätt att definiera riskbruk är att också ta hänsyn till dryckesmönster. Då beaktas även att intensivkonsumera alkohol minst en gång i månaden eller oftare. Riskbruk är då att antingen dricka mer än 14 standardglas per vecka för män och mer än nio standardglas per vecka för kvinnor och/eller att intensivkonsumera alkohol minst en gång i månaden. Enligt denna definition är det enligt Monitormätningarna omkring 30 procent av befolkningen som har riskabla alkoholvanor. Även denna definition fångar in en högre andel män (38 procent) än kvinnor (22 procent).

Ett annat sätt att mäta riskkonsumtion av alkohol är med screening-instrumentet AUDIT-C. Detta mått används i den nationella folkhälsoenkäten som genomförs av Folkhälsomyndigheten. I den senaste redovisningen kan man se att 20 procent av männen och 13 procent av kvinnorna är riskkonsumenter av alkohol när man mäter med AUDIT-C.

Hur många som anses ha riskabla alkoholvanor varierar alltså beroende på vilken definition av riskbruk som används. Enligt de olika definitionerna ovan har mellan 10-30 procent av den vuxna befolkningen alkoholvanor som ger en påtagligt förhöjd risk för fysiska, psykiska eller sociala konsekvenser. Det bör dock påpekas att som tumregel ökar risken för skador  gradvis med ökande konsumtion. Man kan inte ange någon tydlig gräns, där all alkoholkonsumtion under gränsen är helt riskfri.

Källor:

Guttormsson U (2019). Befolkningens självrapporterade alkoholvanor 2004–2018. Rapport 173. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Stockholm.

Folkhälsomyndigheten, Folkhälsodata,  Nationella folkhälsoenkäten, nationella och regionala resultat, Alkoholkonsumtion. Nedladdat 2020-05-13.

Allebeck P m.fl. (2018). Alkoholkonsumtion och risknivåer. Kunskapsunderlag och förslag till rekommendationer. Rapport 2018:1. Stockholm: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting

Svaret uppdaterat maj 2020

Hur många dör av alkohol i Sverige varje år?

Alkohol

Enligt Socialstyrelsens statistik över dödsorsaker för år 2018, dog 1478 män och 463 kvinnor i någon alkoholrelaterad diagnos. Detta motsvarar 29,8  män och 8,9 kvinnor per 100 000 invånare. Alkoholrelaterad dödlighet är alltså mycket vanligare bland män än bland kvinnor. Med alkoholrelaterad dödlighet menas i detta fall dödsfall där alkoholdiagnos nämns på dödsorsaksintyget.. Statistiken bör dock tolkas med viss försiktighet, speciellt vid jämförelser med äldre statistik och i internationella jämförelser. 

Utöver de dödsfall som fångas upp av de direkta alkoholrelaterade diagnoserna tillkommer andra dödsfall som till exempel olyckor där alkohol kan haft betydelse. Den totala omfattningen av alkoholrelaterade dödsfall är därför svår att bedöma. Enligt en beräkning för år 2009 (Socialstyrelsen/Statens folkhälsoinstitut 2012) var det i Sverige drygt 4 500 dödsfall som hade ett konstaterat orsakssamband med alkoholkonsumtion. 

Källor:

Socialstyrelsen (2019). Statistik om dödsorsaker 2018 (artikelnummer 2019-9-6298), Bilaga – Tabeller – Statistik om dödsorsaker 2018. Tabell 8. 
Socialstyrelsen/Statens folkhälsoinstitut (2012). Folkhälsan i Sverige: årsrapport 2012. 

Svaret uppdaterat i april 2020

Hur många är alkoholberoende i Sverige?

Alkohol

Det finns många olika termer för att definiera en problematisk alkoholkonsumtion. Medicinska och samhällsvetenskapliga traditioner definierar det ofta på olika sätt. Gemensamt för de olika definitionerna är dock att begreppen avser personer som använder alkohol på ett sådant sätt att det påverkar deras hälsa eller sociala liv på ett negativt sätt.

Skattningarna nedan utgår ifrån den definition som ges i den diagnostiska manualen DSM-IV, som är ett internationellt vedertaget verktyg för att diagnostisera sjukdomar.

I en studie av den svenska vuxna befolkningen (17-84 år) var 4 procent alkoholberoende (3,1 procent av kvinnorna och 4,8 procent av männen). Det motsvarar omkring 310 000 personer som är alkoholberoende (Sundin mfl. 2018). Man bör dock ha i åtanke att det är så gott som omöjligt att beräkna exakt hur många som är beroende av alkohol, då det i flera studier framkommit att de med allvarligast problem är underrepresenterade i undersökningar av den allmänna befolkningen.

Källor:

Sundin, E., Landberg, J. & Ramstedt, M. (2018). Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak – en studie med fokus på beroende och problem från andras konsumtion i Sverige 2017. CAN-rapport nr 174.

Svaret uppdaterat april 2020

Hur ser alkoholkonsumtionen ut i Europa?

Alkohol

De flesta vuxna européer konsumerar alkohol i någon omfattning. Andelen européer som druckit alkohol någon gång de senaste 12 månaderna har uppmätts till 72 procent, med en större andel bland männen 83 % jämfört med bland kvinnorna 61 % (WHO 2019). Mängden alkohol som dricks, varierar stort mellan olika europeiska länder. Lägst konsumtion har uppmätts i de norra och södra delarna av Europa. Även sättet att dricka på skiljer sig mellan länder då berusningsdrickande har visat sig vara vanligare i Central- och Östeuropa (Anderson m.fl. 2012; WHO 2019).Är detta ointressant? Ta bort?

Enligt en tidigare rapport (WHO 2014) har det framkommit att av den registrerade alkoholen stod öl för den största delen, men att Europa skiljer sig från övriga WHO- regioner genom att 26 procent av försäljningen utgjordes av vin, vilket var betydligt mer än i övriga regioner.

Den europeiska skolundersökningen (ESPAD) genomförs vart fjärde år bland 15-16-åriga skolungdomar. Den senaste publicerade mätningen genomfördes 2015 och inkluderade 35 länder, däribland Sverige. I nästan samtliga länder uppgav mer än hälften av eleverna att de druckit alkohol minst en gång under sin livstid (Kraus m.fl. 2016). Sett till samtliga deltagande länder i Europa var det i genomsnittet på 80 procent som druckit alkohol någon gång, dock med stora variationer mellan länderna. Även att ha druckit sig berusad någon gång under de senaste 30 dagarna varierade mellan länderna, men med ett genomsnittet på 13 procent.

Källor:

Andersson P, Moller L & Galea G (2012). Alcohol in the European Union: Consumption, harm and policy approaches. WHO Regional Office for Europe.
Kraus L m.fl. (2016). ESPAD report 2015 – Results from the European School Survey Project on Alcohol and Other Drugs. The ESPAD group. Lissabon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.
Tillgänglig på Internet: http://www.espad.org/sites/espad.org/files/ESPAD_report_2015.pdf
WHO (2014). Global status on alcohol and health 2014. World Health Organization.
WHO (2019) Status report on alcohol consumption, harm and policy responses in 30 European countries 2019. World Health Organization.

 Svaret uppdaterat maj 2020

Vad händer om man dricker alkohol när man är gravid?

Alkohol

När en dricker alkohol tas den upp i blodet och transporteras till kroppens olika organ. Vid en graviditet går alkoholen, genom moderkakan, över till fostrets blodomlopp. Fostrets förmåga att bryta ned alkohol är mycket nedsatt och under de första veckorna av graviditeten saknas förmågan helt. Alkoholhalten i fostrets blod riskerar därför att bli ännu högre än i den gravida kvinnan.

Idag går det inte att slå fast exakt vilken effekt olika mängder alkohol har på fostret, men senare års forskning ger stöd för att redan små alkoholmängder kan påverka fostret. Graden av skador som kan uppstå hos fostret påverkas bland annat av en individuell känslighet för alkohol hos den som är gravid och fostret, samt hur mycket och när under graviditeten som alkoholen intas. Därför är rekommendationerna i Sverige, och många andra länder, att inte dricka alkohol alls under graviditeten.

Om fostret får i sig alkohol kan alla celler och organ påverkas. Hjärnan är särskilt sårbar. Den och nervsystemet utvecklas ända fram till födseln. Alkoholintag kan öka risken för missfall, att barnet föds för tidigt, får hämmad tillväxt, nedsatt intelligens, missbildningar och cancer. Tydliga missbildningar kan uppstå om den gravida personen har druckit stora mängder alkohol under en sammanhängande period tidigt i graviditeten. Ett barn som föds med tillväxthämning, typiska ansiktsförändringar och symptom från centrala nervsystemet får diagnosen FAS, Fetalt Alkoholsyndrom. Numera används ofta termen fetala alkoholspektrumstörningar (Fetal Alcohol Spectrum Disorder, FASD) för att beskriva det spektrum av skador som kan uppstå på foster som får i sig alkohol.

Mer information om alkohol och graviditet finns på 1177 Vårdguiden

Källor:

Statens folkhälsoinstitut (2009). Alkohol, graviditet och barns utveckling. Rapport (2009). Östersund: Sverige.

Andreasson S, Chikritzhs T, Dangardt F, Holder H, Naimi T, Stockwell T (2020) Alkohol, graviditet och spädbarns hälsa – ett gemensamt ansvar, Alkoholen och samhället 2020. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening, SFAM, SAFF, CERA & IOGT-NTO.

Göransson M och Magnusson Å (2012). Kvinnor och alkohol. Diagnos, riskbruk och beroende. Kina: Liber AB.

Svaret uppdaterat februari 2021

Varför får kvinnor högre promillehalt än män?

Alkohol

Om kvinnor och män dricker samma mängd alkohol får kvinnor högre promillehalt. Flera olika faktorer har betydelse för promillehalten. En faktor är att kvinnor ofta är mindre än män, vilket gör att de tål alkohol sämre eftersom alkoholen har en mindre kroppsvolym att fördela sig på. Men även om en man och en kvinna väger lika mycket, får kvinnan en högre promillehalt än mannen. En del av förklaringen ligger i att mannen har en lägre andel fettvävnad och högre andel vatten i kroppen. Eftersom alkohol är vattenlösligt blir koncentrationen lägre i mannens kropp. Kvinnor har dessutom mindre av det enzym som bryter ner alkohol, vilket gör att de inte bryter ner alkoholen lika effektivt.
Värt att notera är att även om kvinnor i genomsnitt får en högre promillehalt jämfört med en man om de dricker lika mycket alkohol, kan de individuella variationerna inom gruppen kvinnor respektive män vara stora.

Källa:

Göransson M och Magnusson Å (2012). Kvinnor och alkohol. Diagnos, riskbruk och beroende. Kina: Liber AB

Svaret uppdaterat maj 2020

Varför är det 20 år på Systemet men bara 18 på krogen? 

Alkohol

Många undrar varför åldersgränserna är olika på Systembolaget och krogen. På krogen sker drickandet under en viss kontroll. Enligt alkohollagen är det förbjudet att servera alkohol till en person som är märkbart påverkad. Det är inte heller tillåtet att ta med sig alkoholen ut från restaurangen. En annan orsak är att kompislangning, det vill säga kompisar som köper ut, är det vanligaste sättet för ungdomar att få tag på alkohol. Sänks åldersgränsen på Systembolaget till 18 år gör det därför att det blir lättare att få tag på alkohol, inte bara för 18- och 19-åringarna utan också för yngre ungdomar.

Källor:

Englund A (2019). Skolelevers drogvanor 2019. Rapport nr. 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Alkohollag (2010:1622). Regeringskansliets rättsdatabaser.

Svaret uppdaterat i april 2020

Vilket samband har alkohol och våld?

Alkohol

Enligt BRÅ:s Nationella trygghetsundersökning (NTU 2012) uppgav 74 procent av de intervjuade männen som utsatts för misshandel att gärningsmannen var alkohol- eller drogpåverkad. 53 procent svarade att de själva var påverkade av alkohol när misshandeln inträffade. För kvinnor var motsvarande siffror lägre: 51 respektive 20 procent. Att det är en så stor skillnad mellan män och kvinnor beror delvis på att misshandel mot kvinnor oftare sker i hemmet eller på arbetsplatser, medan män oftare utsätts för misshandel på allmän plats.

Lenke (1990) visade i tidsserieanalyser ett samband mellan alkoholförsäljning och våldsbrott. Det är känt att många som begår våldsbrott är påverkade av alkohol. Sambandet mellan alkohol och våldsbrottslighet är dock komplext. Länder med en hög alkoholkonsumtion behöver inte ha fler våldsbrott än länder med lägre alkoholkonsumtion, enligt Lenke. Det är även så att många våldsbrott begås utan alkohol, och de flesta tillfällen med alkoholkonsumtion leder inte till våld. Experiment har visat att människor påverkade av alkohol i högre grad tar till våld i situationer som är präglade av frustration och stress.

Även senare forskning pekar på ett samband mellan alkohol och våld (Norström & Pape, 2010). I en undersökning gjord på norska data konstateras att det finns ett signifikant samband mellan alkohol och våld, men att effekten av alkohol varierar om man tar hänsyn till personers våldsbenägenhet. Effekten av alkohol var störst bland dem som också var mest våldsbenägna. Även på samhällsnivå visar nyare forskning på ett samband mellan alkohol och våld. I en studie gjord i 18 norska städer kommer man fram till att varje extra timme öppet på krogen leder till en tydlig ökning av våldsbrotten (Norström & Rossow, 2012).

När det gäller att förstå våldsbrott är det värt att poängtera att alkohol inte är den enda förklaringen och att alkohol i huvudsak ska ses som en utlösande faktor.

Källor:

Lenke L (1990). Alcohol and criminal violence. Time series analyses in a comparative perspective. Stockholm: Almqvist and Wiksell International.
Norström T & Pape H (2010). Alcohol, suppressed anger and violence. Addiction, 105: 1580–1586.
Rossow I & Norström T (2012). The impact of small changes in bar closing hours on violence. The Norwegian experience from 18 cities. Addiction, 107: 530–537.
BRÅ (2012). Brottsutvecklingen i Sverige. Nationella Trygghetsundersökningen (NTU).

Svaret uppdaterat i april 2020

Allmänt om droger

Hur arbetar man i Sverige för att minska missbruket?

Allmänt om droger

Sveriges alkohol-, narkotika- dopnings- och tobakspolitik fastställs av regeringen. Det är en del av en samlad ANDT-politik. Sveriges regering beslutade i februari 2016 om en samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken (ANDT) för 2016-2020. Det övergripande målet för regeringens ANDT-politik är ett samhälle fritt från narkotika och dopning, med minskade medicinska och sociala skador orsakade av alkohol och med ett minskat tobaksbruk (Regeringens prop. 2015/16:86). Den svenska ANDT-politiken omfattar både lagliga (alkohol och tobak) och olagliga (narkotika och dopningspreparat) substanser. Det innebär att förutsättningar skiljer sig åt, men en gemensam utgångspunkt i ANDT-politiken är rätten för var och en att ha den bästa möjliga fysiska och psykiska hälsan. ANDT är ett av elva målområden i den nationella folkhälsopolitiken, som har som övergripande mål ”att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen”.

ANDT-politiken är också en del av den svenska välfärden och vilar på en solidarisk grund. Det innebär att inskränkningar i den personliga friheten kan accepteras till skydd för folkhälsan. Det uttrycks till exempel i ett starkt stöd för det svenska alkoholmonopolet, åldersgränser för köp av alkohol och tobak, samt kriminalisering av bruket av narkotika och dopning. För att alla ska ha förutsättningar till en god hälsa, måste de generella insatserna kompletteras med riktade insatser till personer som lever i en socialt utsatt situation till följd av missbruk eller beroende.

Mål och insatsområden

I ANDT-strategin finns det sex mål som tillsammans ska bidra till att uppnå det övergripande målet. För varje mål finns insatsområden som regeringen bedömer vara mest angelägna för att styra utvecklingen mot uppsatta mål.

Mål 1: Tillgång till alkohol, narkotika, dopningsmedel och tobak ska minska.
Mål 2: Antalet barn och unga som börjar använda narkotika, dopningsmedel och tobak eller debuterar tidigt med alkohol ska successivt minska.
Mål 3: Antalet kvinnor och män samt flickor och pojkar som utvecklar skadligt bruk, missbruk eller beroende av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak ska successivt minska.
Mål 4: Kvinnor och män samt flickor och pojkar med missbruk eller beroende ska utifrån sina förutsättningar och behov ha ökad tillgänglighet till vård och stöd av god kvalitet.
Mål 5: Antalet kvinnor och män samt flickor och pojkar som dör och skadas på grund av sitt eget eller andras bruk av alkohol, narkotika, dopningsmedel eller tobak ska minska.
Mål 6: En folkhälsobaserad syn på ANDT inom EU och internationellt.

Det praktiska genomförandet

Sverige har en decentraliserad styrning. Det innebär att det finns tre politiska nivåer som alla arbetar med frågor som rör ANDT.
Den lokala nivån består av 290 kommuner. Kommunerna ska enligt den svenska socialtjänstlagen förebygga och motverka missbruk av alkohol och andra beroendeframkallande medel. Det gäller i synnerhet bland barn och unga. Kommunerna ska också erbjuda insatser till personer med missbruk eller beroende. I flera av Sveriges kommuner finns kommunala samordnare som ansvarar för att förverkliga regeringens ANDT-strategi på lokal nivå. För att göra detta finns det ofta någon form av alkohol- och drogpolitiska program i kommunerna och det finns regionala och lokala handlingsplaner för ANDT-arbetet.

Den regionala nivån består av 21 regioner som ansvarar för hälso- och sjukvården. Regionerna ska dels arbeta förebyggande, dels uppmärksamma och erbjuda vård och behandling till personer med missbruk eller beroende.

Kommunerna och regionerna är skyldiga att ingå överenskommelser om samverkan vid insatser till personer med missbruk eller beroende. Överenskommelsen ska ange vem som ska göra vad.

Statliga myndigheter stödjer de lokala och regionala myndigheterna

På statlig nivå finns ett antal nationella myndigheter som på olika sätt bidrar till att genomföra ANDT-politiken. Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen är centrala myndigheter, som genom sin expertkunskap stödjer de som arbetar inom området lokalt och regionalt.
Folkhälsomyndigheten ansvarar även för att stödja genomförandet och för att följa upp folkhälsopolitiken och ANDT-strategin. Staten har också en regional organisation som består av 21 länsstyrelser. De samordnar och stödjer genomförandet av ANDT-strategin i respektive län, genom att väga samman nationell kunskap med lokala och regionala förutsättningar.

Källa:

En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken. Skr 2015/16:86

Svaret uppdaterat april 2020

Hur definieras alkohol-, narkotika- och tobaksberoende inklusive substansbrukssyndrom?

Allmänt om droger

Beroende är ett begrepp som används i samband med alkohol, narkotika, tobak och narkotikaklassade läkemedel. Viktiga kännetecken för beroende är att man tappar kontrollen över sin konsumtion, får en ökad tolerans och abstinensbesvär. Två typer av klassificeringssystem används för att ställa diagnoser på det här området. Inom hälso- och sjukvården används ICD-10 medan DSM-IV och DSM-5 ofta används inom psykiatri och forskning.

ICD-10 är framtaget av WHO och definierar bland annat beroende. För att ställa diagnosen beroende krävs att tre av följande sex kriterier skall vara uppfyllda under det senaste året.

  1. Starkt behov, ”sug”
  2. Svårigheter att kontrollera konsumtionen
  3. Förekomsten av abstinenssymtom
  4. Toleransökning
  5. Tilltagande ointresse av annat än substansen
  6. Fortsatt konsumtion trots skador

DSM-IV är framtaget av American Psychiatric Association. I likhet med ICD-10 krävs att minst tre av följande påståenden uppfylls inom en 12-månadersperiod för att diagnosen beroende ska ställas.

  1. Ökad tolerans – behov av påtagligt ökad mängd på grund av påtagligt minskad effekt.
  2. Abstinens – karakteristiska abstinenssymptom eller återställare.
  3. Använder t.ex. alkohol i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs.
  4. Varaktig önskan eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera bruket.
  5. Mycket tid ägnas åt att få tag på t.ex. alkohol, använda alkohol eller hämta sig från effekten.
  6. Viktiga aktiviteter, på jobbet och fritiden, sociala aktiviteter etc., överges eller minskas på grund av bruket.
  7. Bruket av t.ex. alkohol fortsätter trots att man vet att fysiska eller psykiska besvär förvärras.

För tobak är det främst nikotinet som framkallar ett beroende. Både nikotinberoende och nikotinabstinens räknas som sjukdomar, och finns med i både ICD-10 och DSM-IV, på samma sätt som nämnts ovan.

  1. Fysiologiskt beroende: nikotinbrist gör att man känner ett sug och får abstinensbesvär.
  2. Psykologiskt beroende: man känner att man saknar något och blir lättare irriterad om man inte får i sig nikotin. Man känner behov att få röka i vissa sinneslägen eller sammanhang och känner också att man måste röka i vissa sociala situationer, exempelvis feströkande.

I den senaste versionen av DSM (DSM-5) har diagnoserna missbruk och beroende slagits samman till en diagnos som heter substansbrukssyndrom. Diagnosen är en kombination av de tidigare sju DSM-IV kriterierna för beroende och tre av de fyra kriterierna för missbruk, som är att konsumtionen har lett till:

  • Att skyldigheter i arbetet, studier eller hemmet inte har fullföljts.
  • Stor risk för fysisk skada.
  • Problem i relation till andra människor

I kriterierna för missbruk ingår även att konsumtionen har lett till problem med rättvisan/lagen, som alltså inte är med i kriterierna för substansbrukssyndrom. I kriterierna för substansbrukssundrom har man även lagt till ett nytt kriterium, som är att man känner starkt sug efter substansen.

Diagnosen graderas som lindrig, medelsvår eller svår. Svårighetsgraden av diagnosen skattas som lindrig om 2 till 3 kriterier är uppfyllda, som medelsvår om 4 till 5 kriterier är uppfyllda och som svår om 6 eller fler kriterier är uppfyllda.
Det finns mycket information om beroende och många hemsidor på internet som tar upp och beskriver närmare symptom på beroende och också vart man kan vända sig vid behov. En sådan sida är 1177 vårdguiden.

Källor:

Andreasson S (red.) (2002). Den svenska supen i det nya Europa: Nya villkor för alkoholprevention. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Franck J & Nylander I (red.) (2011). Beroendemedicin. Studentlitteratur. Stockholm 2011.
Andreasson S (ed.). Narkotikan i Sverige: metoder för förebyggande arbete, pp. 40–72. Statens folkhälsoinstitut, Stockholm.
Agerber (2013). DSM-5: Ny diagnos ersätter missbruk och beroende. Läkartidningen 41.

Svaret uppdaterat april 2020

Vart kan man vända sig om man misstänker att ens barn använder narkotika?

Allmänt om droger

Om man misstänker att ens barn använder narkotika finns det många alternativ att vända sig till. Beroende på hur situationen ser ut, vad misstankarna består i och hur gammalt barnet är kan det vara olika vem man bör vända sig till i första hand. Nedan följer några exempel på olika situationer. Om du uppfattar att ditt barn är kraftigt påverkat och/eller är svår att få kontakt med ska du alltid ringa 112 och begära ambulans.

Om du har en vag misstanke om att ditt barn använder narkotika kan det vara bra att börja med att prata med ditt barn och beskriva vad oron består i. Visa att du vill ditt barn väl och att du finns där för barnets skull. Det kan vara bra att inte fokusera på just narkotikamisstanken i första hand då det kan finnas många andra typer av problem som man kan missta för narkotikaanvändning. Om du känner att du behöver samarbeta med någon kring ditt barns mående kan elevhälsan på skolan vara en bra kontakt i ett tidigt skede. Du kan även ta kontakt med kommunen och höra vad det finns för stöd för föräldrar i din situation.

Om du har starkare misstankar kring att ditt barn använder narkotika kan du börja med att höra av dig till vården, beskriva situationen och höra efter vad de rekommenderar dig att göra. På många håll i landet finns så kallade MiniMarior, mottagningar som riktar sig särskilt till barn och ungdomar. Om du inte vet vart du ska vända dig kan du ringa till vårdguiden på telefonnummer 1177. Du kan även ringa till socialtjänsten i din kommun, beskriva situationen och höra vad de rekommenderar dig att göra. Du kan välja att vara anonym och inte avslöja några namn om du vill till en början.

På Drugsmart.se, som vänder sig till personer 13-19 år, kan du få kunskap om alkohol och andra droger och hitta frågor som andra ställt. Det finns också en lista över aktörer att vända sig till för hjälp och stöd. I vår frågefunktion svarar vi på frågor om alkohol och narkotika, dopning, tobak och spel: Gå till drugsmart.se

Det finns även andra aktörer dit du kan vända dig med frågor så som exempelvis ungdomsmottagningen på nätet: umo.se (som även finns på flera språk youmo.se, eller den anonyma tjänsten droghjälpen.se.

På flera orter i landet finns även föreningar så som Föräldraföreningen mot narkotika (FMN) och Riksförbundet AMD ”anhöriga mot droger”, som erbjuder rådgivning och stödgrupper i dessa frågor.

Det finns även mer generella stödtelefoner för föräldrar såsom t.ex. BRIS vuxentelefon där man kan prata med professionella om frågor som rör barn och föräldraskap: bris.se/for-vuxna/start/bris-vuxentelefon

Svaret uppdaterat i november 2021

Vilken drog är farligast?

Allmänt om droger

Olika droger har olika typer av risker. Det finns inget självklart sätt att avgöra vilken som är farligast. Det går exempelvis inte bara att utgå ifrån antalet som årligen dör av respektive drog, och sedan dra slutsatsen att de droger som orsakar flest dödsfall är farligast. För att kunna jämföra konsekvenser av droganvändning på det viset måste man veta hur många, samt vilka grupper, som använder olika droger.

På individnivå kan man dock konstatera att risk för överdosering som leder till dödsfall eller allvarliga medicinska komplikationer, är klart större för vissa droger än för andra. I relation till sådana problem kan exempelvis heroin, GHB, vissa sniffningsmedel och alkohol nämnas. En drogs farlighet ligger inte heller enbart i om den är dödlig eller leder till medicinska skador. Droger kan påverka och förändra en människas liv på många sätt. Dessutom kan andra komma till skada av drogers effekter genom till exempel våld eller trafikolyckor. Allt detta sammantaget, gör det mycket svårt att på ett övergripande sätt jämföra olika drogers farlighet. Tre huvudområden kan beaktas när man talar om konsekvenser av droganvändning:

  • Hur stor medicinsk skada drogen har för konsumenten.
  • Hur beroendeframkallande drogen är.
  • Hur stor skada användningen av drogen utgör för samhället.

I den medicinska tidskriften The Lancet publicerades 2007 en artikel där man presenterade ett försök att sammanväga och ranka ett antal drogers farlighet enligt ovanstående områden. Den sammanvägda bedömningen var att heroin, kokain och barbiturater intog de översta placeringarna (Nutt m.fl., 2007).

Det går även att jämföra hur stor andel av den totala sjukdomsbördan som alkohol, tobak och narkotika står för, var för sig. Man mäter då både för tidig död och försämrad hälsa på grund av användningen av dessa droger i befolkningen. Det visar sig i en studie från 2010 att alkoholen stod för 7,7 procent av den totala sjukdomsbördan i Sverige följt av tobak med 3,4 procent och narkotika med 1,3 procent (Agardh m.fl., 2014).

Källa:

Nutt DJ, King LA, Saulsbury W & Blakemore C (2007). ‘Developing a rational scale for assessing the risks of drugs of potential misuse’. The Lancet, 369, pp. 1047–1053.
Agardh E., Boman U. & Allebeck P. (2014) Hur stor del av Sveriges sjukdomsbörda orsakas av alkohol, narkotika och tobaksrökning?
-Kartläggning utifrån ”DALY-metoden” 1990-2010. Karolinska institutet. Institutionen för Folkhälsovetenskap.

Svaret uppdaterat i april 2020

Dopning

Hur vanligt är det med användning av anabola androgena steroider (AAS) i Sverige?

Dopning

Doping har sedan länge förekommit i samband med idrott, det vill säga att en idrottsutövare försöker förbättra sin prestationsförmåga genom att till exempel använda otillåtna medel som enligt World Anti Doping Agency (WADA) klassas som doping (1). Detta framgår till exempel i Utredningen av missbruksmedelskontroll (SOU 2008:120) (2). Idag är en stor grupp substanser och metoder dopingklassade inom idrott, som till exempel användning av anabola androgena steroider (AAS).

AAS har både en anabol (muskeluppbyggande) och androgen (förmanligande) verkan (3). Syftet med dem är bland annat att bygga upp muskulaturen. AAS har spridit sig i samhället även utanför idrottssammanhang och är förbjudna att använda i icke-medicinska syften. I denna text kommer endast användning av sådana preparat, som är förbjudna enligt svensk dopningslag (1991:1969) – lag om förbud mot vissa dopningsmedel, att beröras (4).

Enligt utredningen om kontroll av missbruksmedel återfinns användning av dopningsmedel utanför idrotten exempelvis bland kroppsbyggare och våldsbrottslingar, liksom andra som använder medlen för att uppnå fysiska effekter (2,5,6). Användning av dopningsmedel är enligt tillgängliga undersökningar runt en procent bland både unga och vuxna i Sverige (7). I CAN:s nationella skolundersökning svarar cirka 1 procent av eleverna i årskurs 9 och gymnasiets år 2 att de någon gång har använt AAS. Nivån har legat stabil sedan 1990-talet. CAN:s skolundersökning visar också att det är en högre andel pojkar jämfört med flickor som uppger erfarenheter av AAS (8).

Av den senaste nationella frågeundersökningen bland vuxna framkom att 1 procent av männen i befolkningen 17–84 år någon gång använt AAS eller tillväxthormon. Användningen bland kvinnor var nära noll procent. Ytterst få bland männen hade använt sådana substanser den senaste månaden (9). Majoriteten av de som använder AAS är yngre och medelålders män mellan 18–34 år (10,11) och enligt kriminalstatistik från Brottsförebyggande rådet är majoriteten av de som misstänks för dopningsbrott 21–39 år. Av samtliga misstänkta är omkring 93 procent män (12). I jämförelse med narkotika är erfarenheter av AAS mindre vanligt enligt tillgängliga undersökningar. Däremot tycks många som prövat AAS ha en ökad benägenhet att också använda narkotika och läkemedel (8,12,13,14).

Även i den europeiska skolundersökningen ESPAD som genomfördes bland 16-åriga skolungdomar 2019, är det låga siffror gällande erfarenhet av AAS (omkring 1 procent). Högsta andelen som hade använt AAS någon gång var i Montenegro (2,7 procent), följt av Cypern, Bulgarien, Malta, Polen och Irland (omkring 2 procent). Svenska skolungdomar intar i europeiskt perspektiv ett mellanläge. Omkring en procent uppger att de någon gång använt AAS (15).

Utvecklingen inom området bevakas bland annat med hjälp av en serie indikatorer som följs upp av Folkhälsomyndigheten. CAN ställer också regelbundet frågor om användning av AAS i befolkningen och bland skolelever i olika undersökningar. Trots detta behöver statistiken avseende dopningsområdet förbättras, både när det gäller tillgången och bruket i befolkningen (16).

Referenser:

1. Antidoping Sverige. Wada:s dopinglista.  [2023-09-14]
2. SOU 2008:120 (2008). Bättre kontroll av missbruksmedel. En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m. Betänkande av Narkotikautredningen. Stockholm: Statens offentliga utredningar.
3. Antidoping Sverige. Historik.  [2023-09-14]
4. SFS 1991:1969. Lag om förbud mot vissa dopningsmedel.
5. Dopingjouren. Dopning.  [2022-05-18]
6. Corona, G. m. fl. (2022). Consequences of Anabolic Androgenic Steroid Abuse in Males; Sexual and Reproductive Perspective. World Journal of Men’s Health, 40(2), 165-178. doi: https://doi.org/10.5534/wjmh.210021
7. Franck J och Nylander I (2022). Beroendemedicin. Lund: Studentlitteratur
8. CAN:s nationella skolundersökning 2022. Rapport 215. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
9. Erica Sundin m.fl. (2023). Utsatthet för andras användning av alkohol, narkotika och tobak. Rapport nr. 217. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
10. Ren hårdträning. Fakta om dopning.  [2022-05-19]
11. CAN (2019). Drogutvecklingen i Sverige 2019. Rapport 180. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
12. Brottsförebyggande rådet (2023). Misstänkta personer.  [2023-10-12]
13. Lundholm J och Ranung M (2014). Men oj vad du har vuxit! En informationsskrift om anabola androgena steroider. Dopingjouren.
14. Statens Folkhälsoinstitut (2011). Dopning i samhället – Vad? Hur? Vem? Varför? Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
15. Molinaro, S. m.fl. (2019). ESPAD Report 2019: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.
16. Regeringens skrivelse 2021/22:213. En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken samt spel om pengar 2022–2025. Stockholm: Socialdepartementet.

Svaret uppdaterat september 2023

Vad är kosttillskott och kan kosttillskott klassas som dopning?

Dopning

Kosttillskott är vitaminer, mineraler, örter och växtextrakt i koncentrerad form som är tänkta att komplettera individens vanliga kost. Kosttillskott finns i olika former, exempelvis som kapslar, tabletter och pulver. Kosttillskott ska ha en näringsmässig eller fysiologisk verkan. En del kan innehålla ämnen som kan skada hälsan och som är klassade som dopningsmedel (1).

Referenser:

1. STAD (2016). Ren träning – En handbok om dopning för personal på träningsanläggningar. Stockholm: STAD.

Svaret uppdaterat september 2023

Vad är SARM?

Dopning

Under de senaste åren har designersteroider och selektiva androgenreceptormodulatorer (SARM) sålts som kosttillskott i flera länder, även i Sverige. Preparaten klassas i många fall som läkemedel eller dopningsklassade substanser som enligt WADA:s dopningslista är förbjudna att använda vid till exempel tävlingar inom idrotten. Det är oftast i kosttillskott som beskrivs ha en prestationshöjande effekt som exempelvis ökad muskeltillväxt, ökad styrka, ökad fettförbränning, viktminskning, uppiggande eller hormonreglerande effekt, som dopingklassade substanser kan upptäckas (1).

Referenser:

1. Antidoping Sverige (2023). Kosttillskott kan innehålla doping.  [2023-05-10]

Svaret uppdaterat september 2023

Vem har ansvar för tillsyn av kosttillskott?

Dopning

I Sverige är det kommunerna, med stöd av Livsmedelsverket, som har ansvar för tillsyn och kontroll av kosttillskott. I vissa kommuner finns det mycket kunskap och resurser om kontroll av kosttillskott, och mindre i andra (1). I vissa fall behöver du ett godkännande från Livsmedelsverket för att få sälja kosttillskott. Detta gäller när du hanterar, tillverkar eller ompaketerar kosttillskott som består av animaliska ingredienser (2).

Om ett ämne som är otillåtet eller hälsofarligt upptäcks vid en kontroll kan förbud om försäljning endast verkställas inom den egna kommunen. Förbudet gäller inte direkt i andra kommuner.  Däremot ska hälsofarliga kosttillskott läggas in i EU:s varningssystem RASFF (Rapid Alert System for Food and Feed) så att alla kommuner vars företag har hanterat produkten får informationen och kan agera på den (1, 3). De behöriga kontrollmyndigheterna kontrollerar att livsmedelsföretagarna följer lagstiftningen, men det är livsmedelsföretagaren som ansvarar för att innehållet i produkten är säkert att använda (2).

Referenser:

1. Antidoping Sverige. Finns det någon kontroll för kosttillskott?  [2023-05-10].
2. Livsmedelsverket (2023). Kosttillskott – att tänka på för företag. [2023-05-10].
3. Livsmedelsverket (2023). RASFF – EU:s varningssystem om livsmedel.  [2023-08-23]

Svaret uppdaterat september 2023

Narkotika

Har ungdomars attityd till narkotika förändrats?

Narkotika

Om det sker en förändring i konsumtionsmönstren bland ungdomar vad det gäller narkotika, kan vi utgå ifrån att det även skett en attitydförändring. I media har det exempelvis rapporterats om ökad cannabisanvändning bland unga under 2000-talet, samt att cannabisanvändningen gått ned i åldrarna. Detta är dock inget som får stöd av CAN:s årliga skolundersökningar i årskurs 9 och i år 2 på gymnasiet. Andelen som någon gång har använt narkotika har under 2000-talet varit relativt stabil och varierat mellan 5–10 % bland ungdomar i årskurs 9. I år 2 på gymnasiet ökade användningen av narkotika något från 2004, då man började ställa frågor till denna åldersgrupp, fram till 2010. Därefter har nivåerna legat mer stabilt på runt 17 %. I skolundersökningen ser det inte heller ut som att det skulle gå neråt i åldrarna, snarare tvärtom: att skolungdomar debuterar senare.

I brist på frågeundersökningar som på längre sikt mäter ungdomars inställning till cannabis, går det att använda indirekta indikatorer för att studera detta. Ett sätt är att undersöka de risker ungdomar anser att det finns förknippat med att använda cannabis. I CAN:s skolundersökningar framgår att den upplevda skaderisken med att testa cannabis 1-2 gånger tycks ha minskat, då allt fler ungdomar menar att risken att ta skada är liten eller obefintlig. I undersökningen framkommer även att det är fler som upplever att de har tillgång till narkotika, än det är som faktiskt prövat det.

Trots att den upplevda skaderisken har mildrats och att narkotika i viss mån förekommer i ungdomars miljöer, avspeglas det inte i en ökad konsumtion. Ungdomars inställning och tillgång till narkotika tycks bara vara en del i sammanhanget.

Källor:

Gripe, I. (2019). Narkotika I: Skolelevers drogvanor 2019. Englund, A. (red.). Rapport nr. 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Guttormsson, U. & Zetterqvist, M. (2019). Det går uppåt i åldrarna – Substansdebut bland skolungdomar 1999-2019. Fokusrapport nr 5. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat i april 2020

Hur länge kan man spåra droger i kroppen?

Narkotika

Den testmetod som kan spåra droganvändning allra längst tillbaka i tiden är hårtester. I Sverige utförs sådana enbart vid Rättsmedicinalverket (RMV). I hårstrån kan spår av läkemedel, narkotika, nikotin och alkohol påvisas. Hårstrået fungerar som en kalender över vad en person fått i sig under lång tid tillbaka i tiden. Hur lång tid beror på hårets längd. Hårtester används när det är av intresse att skapa en bild av ett tidigare missbruk, exempelvis vid läkemedels- eller narkotikarelaterade dödsfall. Metoden är även användbar vid förgiftningsfall, eftersom det går att spåra exponering för olika gifter långt bak i tiden.

Efter hårtester följer i fallande tidsordning tester av urin, svett, blod och saliv. Vanligast är urintester, bland annat eftersom det finns fler och enklare metoder för att spåra substanser i urin än i andra provmaterial. De ämnen som ska spåras finns också kvar längre i urin än i blod.

De vanligaste missbruksanalyserna inom rättskemi gäller amfetaminer, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner, men även andra läkemedel med missbrukspotential såsom buprenorfin (Subutex) och metadon är vanliga.

Droger kan spåras olika länge i urinen. Hur länge de kan påvisas beror bland annat av dess kemiska egenskaper, hur kroppen kan bryta ned dem och utsöndra dem i urinen. Det finns dock stora skillnader i utsöndring mellan olika individer och även faktorer som dos och användningsfrekvens spelar stor roll, därför går det inte att säga exakt hur länge en viss drog kan spåras i kroppen.

Källa:

Rättsmedicinalverket.

Svaret uppdaterat september 2020

Hur många använder narkotika i Sverige?

Narkotika

Det saknas säker information kring antalet personer som använder narkotika i Sverige. Det beror inte minst på att det är svårt att mäta omfattningen av illegala och socialt icke-accepterade handlingar. Dessutom varierar uppskattningarna kraftigt, beroende på hur man definierar narkotikaanvändare.

Av CAN:s frågeundersökning Vanor & konsekvenser framgår att 8,6 procent av befolkningen 17–84 år svarar att de använt narkotika under 2017. I absoluta tal motsvarar det cirka 675 000 personer. Som narkotika räknas här klassisk narkotika som exempelvis cannabis och kokain, vilket rapporterats av 3,6 respektive 0,9 procent, men också icke-förskriven användning av narkotikaklassade läkemedel vilket uppgetts av 5,3 procent. I samma åldersgrupp svarade 2,9 procent att de använt narkotika under senaste 30 dagarna, vilket motsvarar cirka 225 000 personer.

Cannabisanvändning var vanligare bland män samt i yngre åldersgrupper. Detta gällde även övriga klassisk narkotika (kokain, amfetamin, etc) medan användning av icke-förskrivna narkotikaklassade läkemedel var mera jämnt fördelad sett till kön och ålder.

Undersökningen visade vidare att 1,8 % av befolkningen (ca 140 000 personer) hade någon form av substansbrukssyndrom som orsakats av konsumtion av narkotikaklassade preparat och/eller läkemedel. Substansbrukssyndrom mäts enligt vissa kriterier i DSM-5 och avser att fånga de som har ett allvarligare bruk. Substansbrukssyndrom var vanligast bland yngre och avtar med ökande ålder, medan könsskillnaderna var relativt små.

Jämfört med samma studie från 2013 hade användningen av cannabis, kokain och ecstasy ökat. De narkotikaklassade läkemedlen kan inte följas över tid till följd av frågeförändringar. Folkhälsomyndighetens nationella folkhälsoenkät visar att det skett en uppgång av cannabisanvändningen i befolkningen även tidigare under 2000-talet. Konsumtionen har ökat mest bland 30–44-åringar men användningen är fortfarande vanligast i åldersgruppen 16–29 år.

Uppgifterna ovan får antas utgöra miniminivåer, i och med att frågeundersökningar om narkotikavanor ofta ger en underrapportering.

Källor:

Sundin E, Landberg J & Ramstedt M (2018). Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak – en studie med fokus på beroende och problem från andras konsumtion i Sverige 2017. Rapport nr. 174. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Folkhälsomyndigheten, Folkhälsodata, Nationella folkhälsoenkäten, nationella och regionala resultat, Narkotikavanor. Nedladdat 2020-05-13.

Svaret uppdaterat maj 2020

Hur många dör av narkotika varje år i Sverige?

Narkotika

Dödligheten bland narkotikaanvändare är hög, jämfört med normalbefolkningen. Personer som använder narkotika kan dö av såväl direkta drogeffekter, som av yttre omständigheter som kan ha samband med missbruket. Sammanställningar av europeiska undersökningar pekar exempelvis på en överdödlighet om 5–10 gånger för opioidanvändare jämfört med övriga i samma åldersgrupper.

Det är inte givet hur man ska definiera narkotikarelaterade dödsfall. Om man gör internationella jämförelser, är det därför viktigt att tänka på att bedömningarna/definitionerna kan variera från land till land. Antalet narkotikarelaterade dödsfall i Sverige har länge följts av Socialstyrelsen via deras dödsorsaksregister. Det mått som numera presenteras gäller förgiftningsdödsfall och inkluderar även narkotikaklassade läkemedel. Därmed ingår inte följdsjukdomar av narkotikaanvändning. Endast underliggande dödsorsaker är inräknade, vilket är ytterligare en skillnad mot tidigare använda mått.

Antalet avlidna till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar i Sverige uppgick enligt ovanstående definition till 903 personer under 2018. Det är en minskning med 6 procent jämfört med 2017 och det lägsta antalet sedan 2013. Ungefär hälften av dödsfallen var olycksfallsförgiftningar (överdoser), en fjärdedel självmord och i resterande fall har det inte gått att avgöra orsaken bakom förgiftningen. I cirka hälften av dödsfallen har fler än en substans varit inblandad.

Ungefär 60 % av de avlidna var män. Bland män var olycksfallsförgiftningar vanligast medan självmord dominerade bland kvinnor. För männen sker dödsfallen oftast i yngre åldrar medan dödsfall bland kvinnor är vanligare i högre åldrar. I cirka hälften av dödsfallen nämns fler än en substans på dödsorsaksintygen.

Källor:

CAN (2019). Drogutvecklingen i Sverige 2019 – med fokus på narkotika. Rapport nr. 180. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

EMCDDA (2019). Europeisk narkotikarapport – Trender och utveckling 2019. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

Socialstyrelsen (2020). Statistik om dödsfall till följd av läkemedels- och narkotikaförgiftningar. Stockholm: Socialstyrelsen. Art.nr: 2020-3-6658 1(4)

Svaret uppdaterat maj 2020

Hur ser narkotikaanvändningen i Sverige ut jämfört med andra länder?

Narkotika

För att jämföra narkotikaanvändningen mellan olika länder, är det i första hand olika frågeundersökningar som står till buds. De kan vara gjorda med olika metodik, vilket innebär att jämförelserna inte kan göras alltför detaljerat. Men de ger en översiktlig bild.

Dock finns ESPAD, en europeisk undersökning bland skolelever, som utförs med gemensam metodik och därför möjliggör mera noggranna jämförelser. Den visar att jämfört med flertalet andra europeiska länder är det få sextonåriga skolelever i Sverige som prövat narkotika. I den senaste undersökningen från 2015, svarade 8 procent av de svenska eleverna att de provat narkotika, jämfört med 37 procent i Tjeckien. Av de 34 medverkande länderna hamnade Sverige på en delad femteplats räknat från botten. I samtliga länder var cannabis den vanligaste narkotikasorten. Därefter kom centralstimulantia som amfetamin och kokain.

Jämfört med övriga EU-länder intar unga vuxna (17–34 år) i Sverige ett mellanläge vad gäller att ha använt narkotika senaste 12 månaderna, vilket framgår av EMCDDA:s sammanställningar. I jämförelse med USA är de svenska narkotikanivåerna i den vuxna befolkningen förhållandevis låga. Där har exempelvis var femte person 12 år och äldre använt narkotika senaste 12 månaderna, jämfört med mindre än var tionde 17–84-åring i Sverige. Också bland artonåriga skolelever är skillnaderna stora då ungefär tre gånger så många av dess har använt narkotika senaste året jämfört med Sverige.

Sammantaget ligger vuxna svenskar på en mellannivå, i jämförelse med andra västländer, vad gäller narkotikaanvändning. Bland skolungdomar är narkotikaerfarenheten än mer begränsad. Att jämföra problematiskt missbruk i olika länder är desto svårare pga mätproblem samt definitionsskillnader. I dagsläget saknas bra jämförelseunderlag.

Källor:

EMCDDA (2019). Europeisk narkotikarapport 2019. Trender och utveckling. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

Johnston L D m.fl. (2020). Monitoring the Future national survey results on drug use 1975–2019: Overview, key findings on adolescent drug use. Ann Arbor: Institute for social Research, University of Michigan.

Kraus L m.fl. (2016). ESPAD Report 2015: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.

SAMHSA (2019). Key Substance Use and Mental Health Indicators in the United States: Results from the 2018 National Survey on Drug Use and Health. Rockville, MD: Center for Behavioral Health Statistics and Quality, Substance Abuse and Mental Health Services Administration.

Svaret uppdaterat maj 2020

Hur ser narkotikadödligheten i Europa ut?

Narkotika

Enligt EU:s drogobservatorium i Lissabon (EMCDDA), är narkotikamissbruk en av de största orsakerna till hälsoproblem och dödsfall bland ungdomar och yngre vuxna i Europa. Olika studier bland narkotikaanvändare personer pekar på dödlighetstal i intervallet 1–2 procent per år. Risken för opioidanvändare att dö är 5-10 gånger högre jämfört med andra personer i samma ålder och av samma kön.

Överdos är en av de huvudsakliga dödsorsakerna bland personer som använder narkotika. År 2017 uppskattades antalet dödfall till följd av överdoser i EU uppgå till över 8 000. Detta är en ökning jämfört med 2012 men jämfört med 2016 har läget varit förhållandevis stabilt. Siffran bör betraktas som en lägsta skattning, eftersom narkotikakopplingen inte alltid upptäcks och rapporteras. Närmare 80 procent av de som dör i överdos är män. Medelåldern vid dödsfallen har stigit och 2017 var den 39,4 år. Opioider förekommer vid cirka 80 procent av dödsfallen.

Narkotikadödlighetens omfattning i olika länder påverkas bland annat av missbrukspopulations storlek, medelålder, i vilken grad opiater missbrukas, samt hur vårdutbudet är utformat. Satt i relation till befolkningsstorleken var de inrapporterade dödstalen 2015 högst i Estland och Sverige, och generellt högre i norra Europa. EMCDDA framhåller dock att skillnader i registrerings- och rapporteringspraxis gör det svårt att jämföra mellan enskilda länder. Att förändringar i mät- och registreringsmetoder kan påverka såväl nivåer som utveckling av den registrerade narkotikarelaterade dödligheten har exempelvis för svensk del visats i en CAN-rapport som togs fram tillsammans med EMCDDA.

Källor:

EMCDDA (2019). Europeisk narkotikarapport 2019. Trender och utveckling. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

Leifman H (2016). Drug-related deaths in Sweden – Estimations of trends, effects of changes in recording practices and studies of drug patterns. Rapport 158. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat maj 2020

Hur vanligt är det att ungdomar använder narkotika?

Narkotika

Sedan mitten av 1990-talet har mellan 5-10 procent av niondeklassarna i CAN:s årliga skolundersökning uppgett att de någon gång använt narkotika. Användning av narkotika är mer än dubbelt så vanligt bland ungdomar i gymnasiets år 2 och har legat på omkring 17 procent sedan början av 2010-talet. I både årskurs 9 och gymnasiet är det vanligare att pojkar har använt narkotika än flickor. I gymnasiet är det ännu större skillnad mellan könen vad gäller användningen. Cannabis är det vanligaste preparatet som eleverna uppger att de använt.

En fråga som ställs i skolundersökningen är om man har använt narkotika någon gång under de senaste 30 dagarna brukar. Det kan användas som en indikation på en mera regelbunden konsumtion. Sedan början av 2010-talet har två procent i årskurs 9 och nära fem procent i gymnasiet år 2 uppgett att de använt narkotika under de senaste 30 dagarna.

Källa:

Gripe, I. (2019). Narkotika i Skolelevers drogvanor 2019. Englund, A. (red.). Rapport nr. 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat i april 2020

Hur vanligt är spice bland ungdomar?

Narkotika

CAN har under ett antal år frågat skolungdomar om användning och införskaffande av nätdroger, bland annat ”spice och liknande rökmixar”. Under de år som frågorna om nätdrogsanvändning har ställts i skolundersökningen, har både användningen av nätdroger generellt och av spice och liknande rökmixar minskat. 2017 svarade 0,7 procent i årskurs 9 och 1,5 procent i gymnasiets år 2 att de någon gång använt spice eller liknande rökmixar. Detta är tydligt lägre nivåer jämfört med 2012 då nätdrogsfrågorna började ställdas (2,0 respektive 3,8 procent). Hos gymnasieeleverna har användningen av spice och liknande rökmixar tidigare varit något vanligare bland pojkarna än bland flickorna men sedan användningen minskat, syns ingen större skillnad mellan könen.

I skolundersökningen ställs frågan om man har använt narkotika, och i såfall vilken typ av preparat. Bland de som har använt narkotika svarade 13 procent i årskurs 9 och 8 procent i gymnasiets år 2 att de använt spice. Det sätter spice som nummer fyra i listan över vanligaste preparat, efter marijuana, hasch och kokain. Tidigare år har spice varit det vanligaste narkotiska preparatet efter vanlig cannabis.

År 2013 släpptes en djupare analys av skolungdomar som använt nätdroger, med fokus på gymnasieeleverna. Resultaten visade att majoriteten av de gymnasieelever som använt nätdroger även använt andra narkotiska preparat och dessutom var regelbundna rökare. Bland dessa elever fanns också en betydligt högre andel av storkonsumenter av alkohol, samt en högre ansamling av så kallade riskfaktorer. Det var till exempel vanligare att dessa elever skolkade förhållandevis ofta, inte var nöjda med förhållandet till sin familj och att de umgicks i kretsar där det var vanligt att röka, dricka sig berusad eller ha provat narkotika. Det studien sammanfattningsvis pekade på var att spice och liknande rökmixar snarare var ett komplement för en mindre grupp elever som redan hade en förhållandevis omfattande droganvändning, än att vara ett alternativ för dem som ville undvika illegala droger eller i övrigt hade återhållsamma drogvanor.

Källa:

Leifman H & Henriksson C (2013). Ungdomar som använder nätdroger – vilka är de? CAN rapport 137. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Thor S, red. (2017). Skolelevers drogvanor 2017. Rapport 170. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
www.internetmedicin.se (”Intoxikation och missbruk – Spice”, ” Intoxikation och missbruk – Nya Psykoaktiva Substanser (NPS)) Nedladdat 2018-01-29.

Svaret uppdaterat i januari 2018

Vad kostar narkotikamissbruket det svenska samhället?

Narkotika

Det är inte möjligt att räkna ut exakt vad narkotikamissbruket kostar samhället. Några grundläggande problem är att det är svårt att definiera och avgränsa gruppen med narkotikamissbruk. Det går inte heller att veta om just narkotikamissbruket gett upphov till de insatser som gjorts, eller de kostnader som personerna med missbruk genererat.

I Missbruksutredningen (2011) görs skattningar av samhällets kostnader för missbruket av narkotika. I utredningen kommer man fram till att kostnaden för narkotikamissbruk var cirka 24 miljarder år 2008. Ungefär 26 procent av kostnaderna uppstår i sjukvård och socialtjänst. 27 procent utgörs av kostnader för statliga myndigheter (bl.a. rättsväsende och förebyggande arbete). Indirekta kostnader såsom produktionsbortfall vid sjukskrivning och för tidig död utgör ca 42 procent. Resterande fem procent är kostnader som uppstår i privat sektor, t.ex. försäkringskostnader och företagshälsovård.

Nutek (2006) har presenterat en rapport där man genom olika räkneexempel försökt att beräkna vilka kostnader en person med aktivt missbruk årligen orsakar. Beräkningarna grundar sig på ett antal välfärdskonsumtionskedjor, som författarna har identifierat utifrån tanken om att en livsstil hos en person med missbruk på olika sätt belastar samhällets ekonomi. De områden man har tagit hänsyn till är hur man finansierar sitt missbruk (brott, kostnader för rättsväsendet, bidrag), kostnader som uppstår till följd av drogkonsumtionen (behandling, somatisk vård, psykiatri och beroendevård), samt kostnaden för nästa generation (utsatta barn och ungdomar). Slutresultatet blir att en manlig amfetaminist kostar samhället runt 1,7 miljoner kronor per år, medan en kvinnlig amfetaminist ca 1,4 miljoner per år.

Utifrån samma modell gjorde författarna 2008 nya beräkningar av samhällskostnaderna för en aktiv heroinmissbrukare. Syftet med beräkningen var att beskriva de samhällsekonomiska effekterna av framgångsrik metadonbehandling. I dessa uppdaterade kalkyler kom författarna fram till att en aktiv heroinist kostar ungefär 2,1 miljoner kronor per år.

Källor:

Nutek (2006). Det sociala företaget och samhället. Socioekonomiska bokslut för Vägen ut! Kooperativen och Basta Arbetskooperativ. R 2006:26. Nutek: Stockholm.
Nilsson I & Wadeskog A (2008). Varje drogfri dag en framgång – Socioekonomiskt Bokslut för Metadonprogrammet i Stockholm.
Missbruksutredningen (SOU 2011:6). Missbruket, Kunskapen, Vården: Missbruksutredningens forskningsbilaga. Stockholm: Frizes, 2011.

Svaret uppdaterat november 2014

Vilka narkotikapreparat finns det?

Narkotika

Det finns ett stort antal olika narkotiska preparat. Ofta delar man in dem i fyra följande huvudgrupper:

  • Cannabis (t.ex. hasch, marijuana)
  • Centralstimulerande (t.ex. amfetamin, kokain)
  • Opioider (t.ex. heroin, tramadol, fentanyl)
  • Hallucinogener t.ex. (LSD, psilocybin)

Vad som definieras som narkotika skiljer sig lite åt mellan olika länder men har normalt internationella överenskommelser som bas (t ex 1961 och 1971 års konventioner). Utöver detta förekommer även nationella tillägg. I Sverige fattas sådana beslut av Regeringen. För att ett ämne ska klassas som narkotika ska det enligt Narkotikastrafflagen (1968:64) ha beroendeframkallande egenskaper eller euforiserande effekter. Vilka substanser som är narkotikaklassade framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS). År 1999 kompletterades Narkotikastrafflagen med Förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Det bör påpekas att ett stort antal läkemedel är narkotikaklassade. Huvudsakligen handlar det om sömnmedel och lugnande medel av bensodiazepintyp, samt om smärtstillande läkemedel av opioidtyp. Även centralstimulerande läkemedel som används vid behandling av exempelvis ADHD är narkotikaklassade. Om sådana läkemedel används utan läkarrecept, eller i högre doser än vad som ordinerats, är det juridiskt att betrakta som narkotikaanvändning.

Under 2000-talet har ett stort antal nya syntetiska substanser tillkommit, ofta i syfte att kringgå existerande lagstiftning. Dessa efterliknar ofta redan etablerade droger. Successivt klassas sådana substanser antingen som narkotika eller som hälsofarlig vara.

Källor:

Franck J & Nylander I (2015). Beroendemedicin. Lund: Studentlitteratur.

https://www.lakemedelsverket.se/sv/narkotika

Svaret uppdaterat maj 2020

Vilka narkotikasorter är vanligast i Sverige?

Narkotika

Den allra vanligast använda narkotikasorten i Sverige är cannabis, det vill säga hasch eller marijuana. Det är tydligt om man exempelvis tittar på rättsväsendets narkotikabeslag eller frågeundersökningar om narkotikaanvändning. Enligt studien Vanor & konsekvenser från 2017 svarade 3,6 procent i åldersintervallet 17–84 år att de använt cannabis under det senaste året. I samma undersökning kom därefter kokain (0,9 %), ecstasy (0,7 %) och amfetamin (0,5 %). Detta skiljer sig delvis från exempelvis beslagsstatistiken, där amfetamin normalt sett följer efter cannabis i vanlighet.

Det bör dock framhållas att ett flertal läkemedel är narkotikaklassade. Icke-förskriven användning av sådana läkemedel är att betrakta som narkotikaanvändning, och de är vanligt förekommande inte minst vid förgiftningsdödfall. Huvudsakligen handlar det om så kallade bensodiazepiner, det vill säga sömnmedel eller lugnande medel, liksom om olika narkotikaklassade smärtstillande preparat (opioider). De kan vara insmugglade till Sverige eller komma från den legala marknaden. Enligt den ovan nämnda studien var det 5,3 % som rapporterade icke-förskriven användning under senaste 12 månaderna av sådana läkemedel 2017. Användning va heroin är mindre vanligt jämfört med tidigare, och detta har delvis ersatts av opioidläkemedel.

För ett antal år började nya syntetiska psykoaktiva substanser (NPS:er) förekomma. Dessa är mindre vanliga idag, och de övertog aldrig positionen för något av de redan exeisterande narkotikasorterna.

Källor:

CAN (2019). Drogutvecklingen i Sverige 2019 – med fokus på narkotika. Rapport nr. 180. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Sundin E, Landberg J & Ramstedt M (2018). Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak – en studie med fokus på beroende och problem från andras konsumtion i Sverige 2017. Rapport nr. 174. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat maj 2020

Sniffning

Hur vanligt är sniffning/boffning?

Sniffning

Frågor om sniffning har ingått i CAN:s nationella skolundersökningar sedan starten 1971. Då svarade drygt 20 procent av eleverna i årskurs 9 att de någon gång sniffat. Numera tillfrågas eleverna om de sniffat eller boffat. Sniffa brukar beskrivas som att andas in ångor från lättflyktiga lösningsmedel, till exempel aceton, bensin eller lim medan boffa snarare avser att använda olika drivgaser, t.ex. butangas som finns i cigarettändare samt lustgas som finns i gräddsifoner.

Under 2010-talet har sniffningen/boffningen varit relativt stabil. Omkring fyra procent i årskurs 9 och gymnasiets år 2 har uppgett att de någonsin gjort detta och cirka två procent att de gjort det under de senaste tolv månaderna. I skolundersökningen får eleverna också svara på vilket medel de använt. I början av millenniet var lim den enskilt vanligaste substansen, följt av spray (doftspray, hårspray etc.) samt annan gas (framförallt butangas). Olika typer av spray och gas blev därefter vanligare, men vid senare skolundersökningstillfällen var lim åter det vanligaste medlet.

Kunskapen om utbredningen av sniffning bland vuxna är relativt begränsad. I äldre undersökningar om det tunga narkotikamissbrukets omfattning från 1992 respektive 1998 framkom det att 1–2 procent av personerna med tungt missbruk hade lösningsmedel som ett av flera missbruksmedel. År 2012 angavs lösningsmedel vara aktuellt vid två av de närmare tusen utskrivningarna från tvångsvård enligt LVM (Socialstyrelsen 2013). Sniffning verkar alltså vara än mer ovanligt bland vuxna, åtminstone bland dem som har ett mer allvarligt missbruk.

Källor:

Englund A (red) (2019). Skolelevers drogvanor 2019. CAN rapport 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

CAN (2017). Drogutvecklingen i Sverige 2017. CAN rapport 164. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat i maj 2020

Tobaks- och nikotinprodukter

Har tobaks- och nikotinanvändningen minskat?

Tobaks- och nikotinprodukter

I början av 1900-talet var munsnuset den vanligaste tobaken i Sverige. Under andra världskriget blev cigarettrökning populärt och tog över som den mest använda tobaksprodukten. Snus blev omodernt och låg under 1960-talet på så låga nivåer att man började tala om att lägga ner snustillverkningen (1). Under 1960-talet kom de första rapporterna om rökningens skador (2) och sedan 1980-talet har rökningen minskat stadigt. Snusandet har återigen ökat, särskilt under de senaste åren (3).

Under det senaste årtiondet har landskapet på tobaksområdet förändrats mycket. Det har skett ett skifte där nya tobaksfria nikotinprodukter, så som vitt snus och vejps, har börjat utgöra en allt större del av användandet. Sammantaget har därför tobaks- och nikotinanvändningen ökat under de senaste 10 åren (3,4).

Läs mer i CAN:s rapport: Tobaks- och nikotinutvecklingen i Sverige 2023

Referenser:

1. Snus- och tändsticksmuseum (u.å.). Snusets ursprung. https://www.snusochtandsticksmuseum.se/historia/snushistoria/ [2024-02-05]

2. Socialstyrelsen (1986). Tobaksvanor i Sverige. Stockholm: Socialstyrelsen redovisar 1986:9.

3. Zetterqvist M. Tobaks- och nikotinutvecklingen i Sverige 2023. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2023. Rapport 220.

4. Thor S (red.). CAN:s nationella skolundersökning 2023 – Ungas erfarenheter av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2023. CAN-rapport 223.

Svaret uppdaterat februari 2024

Vad är e-cigaretter/vejps och hur vanligt är det?

Tobaks- och nikotinprodukter

En e-cigarett (elektronisk cigarett), som även kallas vejp, är en tobaksliknande produkt. Vanligtvis består den av en metallhylsa med en kammare som kan laddas med en vätska eller en ampull med smakämnen. Ofta innehåller vätskan också nikotin i olika halter. När e-cigaretten används värms vätskan upp med hjälp av ström från ett batteri och ånga bildas som man sedan andas in(1). Idag finns det också många engångsvarianter som inte går att ladda på nytt.

Att vejpa är, än så länge, relativt ovanligt bland vuxna. Sedan detta började mätas i CAN:s Monitormätningar år 2017 har omkring 1–2 procent av befolkningen 17–84 år uppgett att de vejpat den senaste månaden. År 2022 skedde det en kraftig uppgång. Totalt sett uppgav då 4 procent att de vejpat senaste månaden. Störst var uppgången bland unga vuxna i åldrarna 17–29 år, där användandet ökade från 4 procent år 2021 till 14 procent år 2022. Majoriteten är dock sporadiska användare(1).

Andelen elever i årskurs 9 och gymnasiets år 2 som vejpat under den senaste månaden låg åren 2014–2021 inom intervallet 5–10 procent i båda årskurserna. Därefter skedde en markant ökning och användningen mer än fyrdubblades under 2022. I 2023 års undersökning uppgav 17 procent i nian och 21 procent i gymnasiet att de vejpat under den senaste månaden. Detta innebar en signifikant minskning jämfört med 2022, men nivåerna är fortfarande betydligt högre än i början av perioden. Det är vanligare att använda vejp sporadiskt än frekvent(2).

Referenser:

1. Zetterqvist M. Tobaks- och nikotinutvecklingen i Sverige 2023. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2023. Rapport 220.

2. Thor S (red.). CAN:s nationella skolundersökning 2023 – Ungas erfarenheter av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2023. CAN-rapport 223.

Svaret uppdaterat februari 2024

Vilka är det som röker och snusar?

Tobaks- och nikotinprodukter

År 2022 rökte omkring 7 procent av befolkningen cigaretter dagligen och 6 procent var sporadiska rökare, enligt Monitormätningarna. Fortsätter dagligrökandet att minska i samma takt som det gjort de senaste åren är målet, som beskrivs i Regeringens nationella ANDTS-strategi 2022–2025 (Skr. 2021/22:213), att färre än 5 procent ska röka dagligen år 2025 möjligt att uppnå(1).

I 2023 års undersökning uppgav 9 procent i årskurs 9 och 21 procent i gymnasiets år 2 att de röker. Bland gymnasieeleverna har det skett en liten uppgång sedan 2021(2).

År 2022 var det 16 procent i befolkningen som snusade dagligen. Snus är numera den tobaks-/nikotinprodukt som flest använder i Sverige(1).

I 2023 års undersökning uppgav 14 procent av niondeklassarna att de snusade. I årets mätning nådde användningen historiskt höga nivåer bland flickorna (13 procent). Det är dock fortfarande något vanligare att pojkar snusar (15 procent)(2).

År 2023 uppgav 26 procent av gymnasieeleverna att de snusade. Ökningen har varit mest påtaglig bland flickorna där andelen snusare ökat från 4 till 21 procent på tio år(2).

Skillnader mellan grupper
Historisk var det vanligare med rökning bland män men idag röker män och kvinnor i ungefär lika stor utsträckning. Bland niondeklassare har flickorna rökt i större utsträckning än pojkarna sedan det började mätas år 1974. Samma mönster syns bland elever i gymnasiets år 2(1,3).

Snus har historiskt sett varit relativt ovanligt bland kvinnor i den vuxna befolkningen, precis som bland ungdomar. Det finns fortfarande stora könsskillnader. De har dock minskat eftersom andelen kvinnor som snusar nästan har tredubblats under de senaste tio åren.

Sammantaget är det vanligare att män använder tobak eller nikotin, särskilt i den vuxna befolkningen(1).

Bland niondeklassare har andelen flickor som snusar legat på runt 5 procent ända sedan 1970-talet. Bland pojkarna har snusande varit minst tre gånger så vanligt under stora delar av tidsperioden. Under de senaste fem åren har det dock skett stora uppgångar bland flickorna, vilket gör att könsskillnaderna har minskat. Samma mönster syns bland gymnasieeleverna.

Analyser av det vita snuset specifikt visar att det är ungefär lika vanligt bland flickor och pojkar(1,3).

Rökning är idag betydligt vanligare i mer socialt utsatta grupper(4). Det är i grupper med lägre socioekonomisk position som nedgången i rökning har varit minst tydlig(5). Det är till exempel också vanligare med rökning bland personer som får sjukpenning eller annan aktivitetsersättning, samt bland arbetssökande(6).

Vad gäller snuset finns det vissa skillnader, men de är inte lika tydliga som för rökningen. Snus har historiskt sett främst använts av arbetarklassens män. Idag är det vanligast med snus bland personer med gymnasial utbildning, det vill säga den mittersta utbildningsgruppen(7,8). Men fördelningen skiljer sig till viss del åt mellan män och kvinnor. Bland kvinnor är det minst vanligt med snus bland de med förgymnasial utbildning. Bland män är det i motsats de med eftergymnasial utbildning som snusar i lägst utsträckning. Bland både män och kvinnor är det är fortfarande vanligare i arbetaryrken jämfört med tjänstemannayrken(8).

Referenser:

1. Zetterqvist M. Tobaks- och nikotinutvecklingen i Sverige 2023. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2023. Rapport 220

2. SCB. Rökvanor i Sverige en postenkätundersökning våren 1963: utförd av Statistiska centralbyrån: utredningsinstitutet. 1965. Stockholm.

3. Thor S (red.). CAN:s nationella skolundersökning 2023 – Ungas erfarenheter av alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2023. CAN-rapport 223.

4. Hiscock R, Bauld L, Amos A, Fidler JA, Munafò M. Socioeconomic status and smoking: a review. Ann N Y Acad Sci. 2012 Feb;1248:107-23. doi: 10.1111/j.1749-6632.2011.06202.x. Epub 2011 Nov 17. PMID: 22092035.

5. Folkhälsomyndigheten. Utvecklingen i förhållande till ANDT-strategins mål 2020. 2020. https://www.folkhalsomyndigheten.se/publikationer-ochmaterial/publikationsarkiv/u/utvecklingen-i-forhallande-till-andt-strateginsmal/ [2023-07-07].

6. Folkhälsomyndigheten. Vuxnas bruk av tobaks- och nikotinprodukter. 2022. https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/andts/utveckling-inom-andts-anvandning-och-ohalsa/anvandning/anvandning-av-tobaksoch-nikotinprodukter/vuxnas-bruk-av-tobaks–och-nikotinprodukter/ [2023- 07-07].

7. Zetterqvist M. Självrapporterade rök- och snusvanor 2003–2021. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN); 2022b. CANrapport 211.

8. SCB. Statistik framtagen i Statistikdatabasen: Tobaksvanor efter indikator, redovisningsgrupp och kön. 2023. https://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__LE__LE0101__LE0101H/LE01012021H06 / [2023-07-07].

Svaret uppdaterat februari 2024