CAN – i gränslandet mellan civilsamhället och det offentliga

Centralförbundet för nykterhetsundervisnings första expeditionslokal

CAN – Kort historik

Genom åren har CAN haft formella relationer till myndigheterna samtidigt som man har varit stabilt förankrad i folkrörelsesverige. CAN är något så ovanligt som en hybridorganisation.

Starten

Det förra sekelskiftet var folkrörelsernas tid. Många engagerade sig för ett bättre samhälle.

1901 bildades Centralförbundet för nykterhetsundervisning (CFN). Initiativtagare var folkskolläraren Johan Ahlén. Inspirationen hämtades från Band of Hope-rörelsen i England.

CFN:s primära uppgift var att samla på sig upplysningsmaterial som lånades ut eller såldes till skolorna. Man utbildade även föreläsare.

1907 började CFN ge ut en tidskrift som fick namnet Tirfing, föregångaren till CAN:s populärvetenskapliga tidskrift Alkohol & Narkotika.

Hybridformen uppstår

På 1930-talet beslöts att regeringen skulle tillsätta två styrelseledamöter samt att skolöverstyrelsen skulle ha en tjänsteman med på samtliga styrelsemöten.

Under kriget tog CFN initiativ till frågetävlingar för skolungdomar i nykterhetsfrågan och andra samhällsfrågor. Dessa övertogs sedan av SSUH (Sveriges studenters helnykterhetsförbund) med stöd av Dagens Nyheter och kallas numera Nutidsorienteringen.

Efterkrigstiden

1945 började CFN skicka ut stencilerade pressöversikter i alkoholfrågan till tidningar och organisationsledare.

När motboken avskaffades 1955 ökade anslagen till CFN. Regeringen tillsatte nu halva styrelsen vilket innebar att CFN inte längre var nykterhetsrörelsens eget organ även om ombudsförsamlingen, d v s årsmötet, fortfarande var, och är, förbundets högsta beslutande organ.

1960- och 1970-tal

Under 1960-talet, då alkoholliberalismen ökade i landet, började CFN kritiseras för sina starka kopplingar till nykterhetsrörelsen, trots att det var svårt att hitta några avsteg från objektiviteten. Samtidigt kom nya arbetsuppgifter genom narkotikans intåg i samhället.

Namnet ändrades 1970 till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning och organisationer utanför nykterhetsrörelsen inbjöds att bli medlemmar. Antalet medlemsorganisationer ökade då från 19 till 39. 1973 bytte tidskriften namn till Alkohol & Narkotika. 1977 fick biblioteket ställning som offentligt forskningsbibliotek med databaserad dokumentationscentral.

CAN:s personal fördes över till Skolöverstyrelsen 1977. Ombudsförsamlingen fick rätt att tillsätta fler platser i styrelsen än antalet statliga representanter, vilket motiverades av den kraftiga ökningen av antalet medlemsorganisationer.

1980-tal

1985 flyttades personalen från Skolöverstyrelsen till Socialstyrelsen och CAN fick det officiella uppdraget att följa drogutvecklingen i landet. Resultaten presenterades i den årliga publikationen Drogutvecklingen i Sverige. CAN hade sedan 1973 givit ut en årlig rapport, men nu fick den en mer officiell prägel. CAN övertog dessutom undersökningen av skolelevers drogvanor från Skolöverstyrelsen och undersökningen av mönstrandes drogvanor från FOA. I styrelsen utökades antalet statliga ledamöter från fyra till sex. Medlemsorganisationerna ökar sina ledamöter med två även de. Övriga statliga platser tillsätts av regeringen (ordf), Socialstyrelsen och Skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens ledamot har numera ersatts av en från Folkhälsomyndigheten.

Det senaste sekelskiftet

1990 blir CAN återigen egen arbetsgivare, utan tillsynsmyndighet, 1997 startar can.se och 2000 övertar CAN ungdomswebbsidan Drugsmart.com från socialdepartementet. Cirkeln är sluten – målgruppen ungdomar har återkommit till CAN.

CAN idag

Idag sitter CAN på Östgötagatan 90, har 25 anställda och ca 50 medlemsorganisationer. Direktör sedan 2019 är Charlotta Rehnman Wigstad.

Läs den långa versionen här: En lång historia

Läs om CAN:s arkiv och avslutade samlingar

CAN:s direktör sedan 2019