Användning i Sverige

Enligt utredningen om kontroll av missbruksmedel återfinns dopningsmissbruk utanför idrotten exempelvis bland kroppsbyggare och våldsbrottslingar, liksom andra som använder medlen för att uppnå fysiska effekter2, 3, 4.

För att få en uppfattning om olika företeelsers utbredning i samhället och i olika befolkningsgrupper är man oftast hänvisad till resultatet från frågeundersökningar. I de årliga nationella drogvaneundersökningarna bland skolungdom i årskurs 9 och gymnasiets år 2 svarar normalt ca 1–2 % av pojkarna och 0–1 % av flickorna att de prövat anabola androgena steroider någon gång5. Av den senaste nationella frågeundersökningen bland vuxna framkom att en knapp procent av männen och en knapp promille av kvinnorna i befolkningen 17– 84 år någon gång prövat anabola androgena steroider eller tillväxthormon. Ytterst få hade använt sådana substanser den senaste månaden6.

Majoriteten av de som använder AAS är män i åldern 18 – 34 år7, 8. Att användarna främst är yngre män återspeglas även i exempelvis kriminalstatistiken, där närmare två tredjedelar av de dopningsmisstänkta är män under 30 år. Av samtliga misstänkta är ca 97 % män9. I jämförelse med narkotika är erfarenheter av anabola androgena steroider mindre vanligt enligt tillgängliga undersökningar. Däremot tycks många som prövat anabola androgena steroider ha en ökad benägenhet att också använda narkotika och läkemedel7, 8, 10, 11.

Ruseffekter och skador

Preparaten är utvecklade bland annat för att ge muskeluppbyggande effekter med så liten förmanligande (androgen) effekt som möjligt10, 13,. AAS förekommer både i tablett- och injektionsform, där injektionerna normalt tas intramuskulärt7. Inte sällan är preparaten illegalt tillverkade och insmugglade i landet, varför innehåll och kvalitet kan vara osäkert7, 8.

Den primära anledningen till icke-medicinsk användning av AAS är att träning och kroppsbyggnad ska ge en ökad muskeluppbyggnad och kunna bedrivas intensivare12. I sådana fall tas medlen under flera veckor i så kallade kurer och i avsevärt större doser än de som gäller i medicinska sammanhang. Några akuta ruseffekter förekommer inte8, 12. Efter en viss tids användning kan ökad energi och sexdrift förekomma8. Rapporter om ökad aggressivitet, depression, minskad empatisk förmåga och andra psykiska effekter finns, även om orsakssambanden inte är helt klarlagda12.

Anabola androgena steroider leder inte till akuta dödliga överdoser men många fysiska bieffekter av AAS-bruk rapporteras, allt ifrån svårare acne, impotens och fertilitetsproblem till allvarliga hjärt- och kärlsjukdomar samt bröstkörtelsförstoring hos män (gynekomasti). Andra fysiska skador som kan uppstå i samband med användning av AAS är ökad risk för ledförslitningar och muskelbristningar vid intensiv träning. Kvinnor drabbas dessutom av förmanligande effekter i form av exempelvis djupare röstläge, klitoristillväxt och förändrad kroppsbehåring, förändringar som kan vara irreversibla14,15,16. Hos tonåringar kan pubertetsutvecklingen avstanna i förtid, med kortare kroppslängd än förväntat som följd. Riskerna ökar vid intag av större mängder och om preparaten används en länge tid8, 12.

Riskbruk och beroende

All icke-medicinsk användning av AAS är att betrakta som riskabel, inte minst eftersom preparaten kan vara tillverkade illegalt vilket kan medföra risker för biverkningar. Några tydliga tecken på att medlen är beroendeframkallande finns inte, även om man kan konstatera att personer väljer att använda dem trots uppenbara risker samt att vissa användare rapporterar depression, sömnsvårigheter och aptitnedsättning när de upphör med sin användning11. Dessa psykiska tillstånd, hos män, kan sammanhänga med att kroppens egna testosteronproduktion rubbas under användningen av AAS och innan denna normaliserats uppstår tillstånd av depression och energilöshet17.

Även om det inte är klarlagt i vilken grad AAS kan vara beroendeframkallande, finns tecken som pekar på att AAS trots allt interagerar med hjärnans belöningssystem10, 12. Att många av de som använder AAS-preparat i större omfattning också tenderar att använda andra läkemedel och narkotika komplicerar bilden17. I Sverige idag föreligger det generellt sett en brist på kunskap i att kliniskt utreda och behandla patienter med dopningsproblematik. Personer med dopningsproblematik har oftast ett behov av vård och stöd från flera olika discipliner tex endokrinologi, psykiatri, kardiologi, dermatologi och ortopedi och sammanfattningsvis är ett multidisciplinärt förhållningssätt nödvändigt för en god följsamhet och resultat i utredningen och behandlingen18,19. I dagsläget saknas data för utvecklingen av skadlig användning, missbruk och beroende av dopningsmedel i Sverige20.

Politik och lagstiftning

Sverige har en samlad strategi för att förebygga användandet av alkohol, narkotika, dopning och tobak för perioden 2016–2020: ANDT-strategin21. Ett av de övergripande målen för strategin är ett samhälle fritt från dopning. Utvecklingen bevakas bland annat med hjälp av en serie indikatorer som följs upp av Folkhälsomyndigheten.
År 1992 trädde Dopningslagen i kraft22. Lagen reglerar hantering och bruk av syntetiska anabola androgena steroider, testosteron och dess derivat, tillväxthormon och kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron samt dess derivat eller av tillväxthormon. Såväl bruk, innehav, försäljning, tillverkning och smuggling är förbjudet. I likhet med narkotika är all hantering som inte gäller medicinska eller vetenskapliga ändamål straffbelagt, vilket även innefattar själva bruket. Maxstraffet för grovt dopningsbrott är sex års fängelse. På Folkhälsomyndighetens hemsida finns en förteckning över vilka substanser som anses vara dopningsmedel enligt Dopningslagen23. Smuggling av förbjudna dopningsmedel regleras enligt Lag om straff för smuggling24.

Senast reviderad av Charlotta Rehnman Wigstad

Faktagranskad av Annica Börjesson, Dopingjouren

Senast reviderad: 2020-05-21

Referenser

1. 2011:10. Antidopning Sverige. En ny väg för arbetet mot dopning. Betänkande av Organisationsutredningen mot dopning. Stockholm: Statens offentliga utredningar.

2. SOU 2008:120. Bättre kontroll av missbruksmedel. En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m. Betänkande av Narkotikautredningen. Stockholm: Statens offentliga utredningar.

3. Brower, K. J., Blow, F. C., & Hill, E. M. (1994). Risk factors for anabolic-androgenic steroid use in men. J Psychiatr Res, 28(4), 369-380. doi:10.1016/0022-3956(94)90019-1

4. Petersson, A., Bengtsson, J., Voltaire-Carlsson, A., & Thiblin, I. (2010). Substance abusers’ motives for using anabolic androgenic steroids. Drug Alcohol Depend, 111(1-2), 170-172. doi:10.1016/j.drugalcdep.2010.04.008

5. Skolelevers drogvanor 2019. Rapport 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

6. Ramstedt m.fl. (2017). Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak – en studie med fokus på beroende och problem från andras konsumtion i Sverige 2017. Rapport nr. 174. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

7. Lundholm J och Ranung M (2014). Men oj vad du har vuxit! en informationsskrift om anabola androgena steroider. Dopingjouren.

8. Statens Folkhälsoinstitut (2011). Dopning i samhället – Vad? Hur? Vem? Varför? Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.

9. http://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/statistik/misstankta-personer.html

10 .Franck J och Nylander I (2015). Beroendemedicin. Lund: Studentlitteratur.

11. CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

12. Kuhn C. m. fl. (2014). Buzzed : the straight facts about the most used and abused drugs from alcohol to ecstasy. New York : W.W. Norton & Company.

13. Nieschlag, E., & Nieschlag, S. (2014). Testosterone deficiency: a historical perspective. Asian J Androl, 16(2), 161-168. doi:10.4103/1008-682x.122358

14. Ip, E. J., Barnett, M. J., Tenerowicz, M. J., Kim, J. A., Wei, H., Perry, P. J. Women and anabolic steroids: an analysis of a dozen users. Clin J Sport Med

15. Gruber, Pope, Psychiatric and medical effects of anabolic-androgenic steroid use in women. Psychother Psychosom

16. Börjesson. Recruitment to doping and help-seeking behavior of eight female AAS users. Subst Abuse Treat Prev Policy

17. Ip, E.J.; Barnett, M.J.; Tenerowicz, M.J.; Perry, P.J. The Anabolic 500 survey: characteristics of male users versus nonusers of anabolic-androgenic steroids for strength training. Pharmacotherapy 2011, 31, 757-766, doi:10.1592/phco.31.8.757.

18. Översikt, vård och behandling samt idéskiss till ett nationellt kompetenscenter. Slutrapport från Nationellt kompetensutvecklingsprojekt för dopningsproblematik (NKD) 2013-2015

19. Nutt D (2012). Drugs without the hot air. Cambridge: UIT.

20. Folkhälsomyndigheten (2015). Samlad uppföljning av ANDT-strategin. Solna: Folkhälsomyndigheten.

21. Regeringens skrivelse 2015/16:86. En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken 2016 – 2020. Stockholm: Socialdepartementet.

22. SFS 1991:1969. Lagen om förbud mot vissa dopningsmedel.

23. http://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/andts/dopning/lagar-och-policy/forteckning-over-dopningsmedel/

24. SFS 2000:1225. Lagen om straff för smuggling.

Frågor och svar om dopning

Hur vanligt är det med användning av anabola androgena steroider (AAS) i Sverige?

Dopning

Dopning har sedan länge förekommit i samband med idrott, det vill säga att en idrottsutövare försöker förbättra sin prestationsförmåga på ett konstlat sätt. Detta framgår i till exempel Utredningen av missbruksmedelskontroll (SOU 2008:120). Då är det särskilt uppiggande medel som används. Idag är en stor grupp substanser och metoder dopningsklassade inom idrott.

Under 1960-talet kom anabola androgena steroider (AAS) i bruk. Syftet med dem är att bygga upp muskulaturen. Dessa har spridit sig även utanför idrottssammanhang och är även förbjudna att använda i icke-medicinska syften (se Dopningslagen, SFS 1991:1969). I denna text kommer endast användning av sådana preparat att beröras.

Enligt olika frågeundersökningar har omkring en procent av männen i åldern 15-50 år svarat att de någon gång provat AAS. Sedan 1993, då det för första gången ställdes frågor om dopningsmedel i drogvaneundersökningar, har denna siffra legat på ungefär samma nivå.

De flesta som säger att de har använt AAS, har gjort det i relativt begränsad omfattning. I den mest aktuella studien svarade 0,12 procent av männen i ålder 17-84 år att de använt anabola androgena steroider under de senaste 12 månaderna. Motsvarande andel för kvinnor är 0,04% (Sundin m.fl. 2018). Det är alltså relativt sällsynt att ha prövat och använt hormondopningsmedel. Om man jämför rapporterad erfarenhet av AAS respektive narkotika är det enligt olika undersökningar kring10-20 gånger fler unga män som prövat narkotika. Olika studier pekar på att den typiska användaren av anabola androgena steroider är en man mellan 18 och 34 år som regelbundet styrketränar på gym.

Även i den europeiska skolundersökningen ESPAD som genomfördes bland 16-åriga skolungdomar 2015, är det låga siffror gällande erfarenhet av anabola androgena steroider. I genomsnitt uppgår dessa till en procent (Kraus m.fl. 2016). Högsta andelen var bland pojkar i Bulgarien, Cypern, Tjeckien och Polen (3–4 %). Svenska skolungdomar intar i europeiskt perspektiv ett mellanläge. Omkring en procent uppger att de någon gång använt AAS. I CAN:s årliga nationella skolundersökning ser man nivåer på omkring 1 procent som någon gång prövat AAS, både bland eleverna i årskurs 9 och i gymnasiets år 2. Detta har legat på ungefär samma nivå under en lång tid. I de senaste mätningarna var det 0,9 % av eleverna i årskurs 9 och 0,6% i gymnasiets år 2 som rapporterade livstidserfarenhet av anabola steroider (Englund, 2019).

Att det, jämfört med 1990-talets början, byggts upp en marknad för inte minst AAS i Sverige tycks stå klart att döma av ökningarna i kriminal- och beslagsstatistiken. Att gruppen mera regelbundna användare successivt vuxit under perioden är en rimlig tolkning av tillgängliga uppgifter (CAN 2019). Däremot syns alltså ingen generellt ökad utbredning varken bland ungdomar eller vuxna, jämfört med läget för tio eller tjugo år sedan.

Källa:

CAN (2019). Drogutvecklingen i Sverige 2019. Rapport nr. 180. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Englund A (2019). Dopning. I: Skolelevers drogvanor 2019 Rapport nr. 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
SOU 2008:120 (2008). Bättre kontroll av missbruksmedel. En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m. Betänkande av Narkotikautredningen. Stockholm: Statens offentliga utredningar.
Kraus L m.fl. (2016). ESPAD Report 2015: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.
Sundin, E m fl (2018). Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak- en studie med fokus på beroende och problem från andras konsumtion i Sverige 2017. Rapport nr. 174 Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat maj 2020