Narkotikaklassade läkemedel

Användning i Sverige

Läkemedelsanvändning som leder till beroende och missbruk kan uppstå inom vården² men preparaten förekommer även på den illegala marknaden och de används ibland i kombination med andra substanser³. Av tullens och polisens beslagsstatistik framgår att narkotikaklassade läkemedel utgör den näst vanligaste kategorin som beslagtas efter cannabis⁴.
I en undersökning som genomfördes under 2017 i befolkningen mellan 17-84 år framkom att ca 4 % av respondenterna använt narkotikaklassade smärtstillande medel och 2 % använt sömn-/lugnande läkemedel utan läkares ordination under den senaste 12-månadersperioden. Totalt uppgav ca 5 % av respondenterna icke-förskriven användning av dessa två läkemedelstyper under perioden. Omräknat till nivån i befolkningen motsvarar det omkring 415 000 personer och könsfördelningen var relativt jämn⁵.

Bland skolungdomar i årskurs 9 respektive gymnasiet år 2, var det år 2018 4 respektive 5 % av eleverna som uppgav att de någon gång använt smärtstillande läkemedel utan läkares förskrivning. Samma andelar uppmättes för användning av sömn-/lugnade läkemedel. Totalt sett uppgick den icke-förskrivna livstidserfarenheten av dessa preparat till 6 % i årskurs 9 respektive 8 % i gymnasiet år 2. När det gäller användning av sömn-/lugnade läkemedel har utvecklingen bland skoleleverna varit relativt stabil sedan 2004⁶.

Ruseffekter och skador

Bensodiazepiner används normalt som sömnmedel eller lugnade medel. De verkar muskelavslappnande och lugnande samt dämpar ångest och kan ge biverkningar i form av balansrubbningar, sämre motorik samt försämrad minnesförmåga. Hos äldre individer innebär detta ökad risk att råka ut för fallolyckor. Användning tillsammans med substanser som alkohol eller opioider kan leda till allvarliga konsekvenser och få dödlig utgång³. Smärtstillande läkemedel i form av opioider lindrar smärta genom att de binder till opioidreceptorer i det centrala nervsystemet där de blockerar smärtimpulser. Bieffekter av dessa läkemedel är bland annat svårigheter att koncentrera sig samt trötthet. Eftersom denna typ av läkemedel påverkar funktioner kopplade till andningen kan livshotande tillstånd uppstå om de används tillsammans med andra lugnande substanser som exempelvis alkohol². Under senare år har antalet personer som avlider till följd av narkotikaanvändning ökat i Sverige. I detta sammanhang har förekomst av opioider noterats i de allra flesta fall och i synnerhet syntetiska sådana. Dödsfall där opioider funnits i kombination med alkohol har minskat under de senaste tio åren tillskillnad från opioider tillsammans med bensodiazepiner vilket ökat under samma tidsperiod. Detta kan vara ett tecken på att den senare kombinationen eventuellt har haft en inverkan på den totala ökning av antalet narkotikadödsfall som skett⁷.

Beroende, riskbruk och skadligt bruk

Läkemedelsberoende kan uppstå vid felaktig användning av ett beroendeframkallande läkemedel. I vissa fall, vid längre tids användning av bensodiazepiner respektive opioider, kan beroende uppstå även vid doser som ordinerats av läkare². I Missbruksutredningen från 2011 uppskattades antalet personer i Sverige med skadligt bruk eller beroende av läkemedel till 65 000⁸. Enligt undersökningen Vanor och Konsekvenser från 2013 bland individer i Sverige mellan 17-84 år uppfyllde 0,1 % av respondenterna kriterierna för missbruk och 0,5 % kriterierna för beroende av antingen receptbelagda sömnmedel eller lugnande läkemedel och/eller smärtstillande läkemedel. Detta utifrån frågor baserade det diagnostiska verktyget DSM IV⁹.

Politik och lagstiftning

Hantering samt försäljning och förskrivning av läkemedel som innehåller narkotika regleras bland annat genom Läkemedelslagen (SFS 2015:315), Lagen om kontroll av narkotika (SFS 1992:860) samt i Läkemedelsverkets och Socialstyrelsens föreskrifter. I dessa finns beskrivet vem som får förskriva läkemedel och hur detta får ske. Försiktighet ska iakttas vid förskrivning av narkotiska läkemedel. Vidare regleras narkotiska läkemedel även av Narkotikastrafflagen (SFS 1968:64) liksom Varusmugglingslagen (SFS 1960:418).

Senast reviderad av Anna Englund, CAN

Faktagranskning av Cecilia Uvenman och Julia Barroso, Läkemedelsverket

Senast reviderad: 2019-06-17