Hur mycket alkohol dricker vi i Sverige i dag jämfört med tidigare?

Alkohol

För att beräkna hur mycket alkohol som dricks i Sverige delas konsumtionen upp i två delar. Den ena delen består av den alkohol som säljs inom landet: på Systembolaget, restauranger och i livsmedelsbutiker (folköl). Den här delen kalls för registrerad konsumtion, eftersom försäljningsuppgifterna summeras och uppgifterna publiceras av Folkhälsomyndigheten varje år. Den andra delen kallas för oregistrerad konsumtion och består av alkohol som har förts in i Sverige från andra länder, genom resandeinförsel eller smuggling, samt av hemtillverkning av alkohol. Till den här kategorin hör även köp av alkoholdrycker via internet.
För att få en bild av den oregistrerade konsumtionen har det, sedan år 2000, genomförts frågeundersökningar varje månad. Dessa undersökningar riktar sig till den vuxna delen av befolkningen och kallas för Monitormätningarna (se Trolldal 2019; Leifman och Trolldal, 2014a; 2014b). Tidigare har den oregistrerade konsumtionen beräknats för enstaka år, bland annat år 1996 när den stora så kallade KALK-undersökningen genomfördes. Den undersökningen lade grunden för den metod som idag används i Monitormätningarna (se Kühlhorn m.fl., 1999).

De beräknade mängderna oregistrerad alkohol, som beräknats med frågeundersökningarna, summeras därefter med de registrerade försäljningsvolymerna. Detta görs för att få en bild av svenskarnas totala alkoholkonsumtion. Den registrerade konsumtionen fångar upp den största delen av konsumtionen. Under 2018 uppgick den delen till 81,5 procent av den totala konsumtionen. För att kunna summera konsumtionen av olika alkoholdrycker med varandra, räknas alla volymer om till liter ren alkohol per invånare 15 år och äldre, det vill säga till antal liter hundraprocentig alkohol.

 

Här följer en kort redogörelse för utvecklingen av den totala alkoholkonsumtionen samt de registrerade och oregistrerade delarna i landet:

• 1996 beräknades den totala alkoholkonsumtionen till 8,0 liter ren alkohol, per invånare 15 år och äldre.
• Därefter skedde en kontinuerlig ökning fram till 2004, då konsumtionen uppgick till 10.6 liter, en ökning med 32 procent.
• Sedan minskade den totala konsumtionen fram till 2012 då den uppgick till 9,1 liter, en minskning med 14 procent jämfört med 2004.
• Mellan åren 2012 och 2013 ökade dock konsumtionen igen, till 9,7 liter.
• Därefter har konsumtionen minskat och uppgick under 2018 till 8,8 liter. (Trolldal 2019; Leifman & Trolldal, 2014a; 2014b).

 Under tidsperioden 1950-2016 har den registrerade konsumtionen varierat relativt kraftigt. Som lägst låg den på 4,6 liter år 1951 och som högst år 1976 med 7,7 liter. Den höga siffran 1976 var resultatet av en kraftig försäljningsökning som pågått sedan 1960. Från 1976 fram till 1984 sjönk försäljningen med 22 procent. Därefter ökade försäljningen något men låg sedan på en relativt stabil nivå fram till slutet av 1990-talet då den sjönk något igen. År 1998 uppgick försäljningen till 5,8 liter. Därefter skedde en i det närmaste kontinuerlig ökning av försäljningen och år 2013 uppgick den till 7,3 liter. Det är en ökning med 26 procent från år 1998. De enda undantagen från denna kontinuerliga ökning var åren 2004 och 2005 då den registrerade försäljningen sjönk något (FoHM, 2012). Under åren 2014 till 2018 har den registrerade konsumtionen varit relativt stabil och uppgick år 2018 till 7,2 liter (Trolldal, 2019).

Historiskt sett har det inte varit vanligt med beräkningar av den oregistrerade delen av konsumtionen. I KALK-studien beräknades den oregistrerade delen av konsumtionen uppgå till 2,1 liter ren alkohol år 1996. Därefter mer än fördubblades den till 4,1 liter år 2004. Sedan skedde en kontinuerlig minskning fram till år 2012 då den uppgick till 1,9 liter. Mellan 2012 och 2013 skedde dock en ökning av den oregistrerade konsumtionen. Mellan åren 2014 och 2018 har denna del av konsumtionen sjunkit med 22 % och uppgick år 2018 till 1,63 liter (Trolldal, 2019).

När man tittar på dryckespreferenser, alltså hur stor andel av totalkonsumtionen som varje dryckessort (vin, sprit, öl) utgör, så kan man se att Sverige har gått från att vara ett utpräglat spritland till att bli ett land där vin är den dominerande drycken.  Så sent som 1980 svarade sprit för hälften av den totala konsumtionen (1950 var andelen över 70 %). År 2018 hade denna andel sjunkit till 19 procent. Vinandelen har under samma period ökat från ca 20 till 43 procent. Ölandelen låg 2018 på 37 procent (starköl: 32 %, folköl: 5 %). Även ölets andel har ökat, men inte i samma utsträckning som andelen vin. Det är starkölet som stått för denna ökning, samtidigt som folkölet minskat sin andel av totalkonsumtionen.

Källor:

Leifman H & Gustafsson N-K (2003). En skål för det nya millenniet. SoRAD, Stockholms universitet. Forskningsrapport nr. 11.
Kühlhorn E, Ramstedt M, Hibell B, Larsson S & Zetterberg H (1999). Alkoholkonsumtionen i Sverige under 1990-talet. Stockholm: Socialdepartementet.
Ramstedt M, Lindell A & Raninen J (2013a). Tal om alkohol – en statistisk årsrapport från Monitorprojektet. SoRAD. Stockholms universitet. Forskningsrapport nr. 67.
Ramstedt M, Hibell B, Trolldal B & Leifman H (2013b). Hur ska alkoholinförseln mätas? – en genomgång av tillgängliga indikatorer och ett förslag på en reviderad metod. I: Uppföljning av regeringens alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobaksstrategi. Bilaga 2. Socialdepartementet, 2013.
Leifman H. och Trolldal B. (2014a) Hur mycket dricker svensken? – alkoholkonsumtionen i siffror 2001-2012. CAN, Rapport nummer 140.
Leifman H. och Trolldal B. (2014b) Alkoholkonsumtionen i Sverige 2013. CAN, Rapport nummer 142.
FoHM, (2012) Alkoholstatistik 2012, Folkhälsomyndigheten.
Trolldal (2019) Alkoholkonsumtionen i Sverige 2018. CAN, Rapport nummer 184.

Svaret uppdaterat i april 2020