Det framkom under samtalet som CAN:s tidskrift Alkohol & Narkotika webbsände på onsdag morgon. I samtalet deltog Åsa Magnusson, överläkare vid Beroendecentrum Stockholm, Yvonne Zätterman Åberg, biträdande chef på Enheten för ekonomiskt bistånd och beroendefrågor vid Hägersten-Älvsjö stadsdelsförvaltning i Stockholm och Anders Printz, som leder regeringens utredning av insatser för personer med samsjuklighet.
– Beroende är en sjukdom och det är hälso- och sjukvården som ska ta hand om det, sade Åsa Magnusson.
– När det gäller omfattande vård, till exempel daglig öppenvård, då måste jag vända mig till socialtjänsten. Bara i Stockholm ser det olika ut i stadsdelsförvaltningarna. Det är som natt och dag. Så här ojämnt är det. Det är inte okej.
Yvonne Zätterman Åberg betonade att vården behöver bli personcentrerad. Hon upplever att personer med samsjuklighet bollas åt olika håll, och till sist tillbaka till socialtjänsten.
– Man måste samarbeta och inte samverka, det fungerar inte. Samarbete betyder att man tillsammans delar olika erfarenheter och kunskaper och inte bara puttar personerna åt alla håll, för det gör man nu med våra människor.
Skulle samarbetet bli lättare om regionerna fick ansvaret för vården?
– Beroende på vilka sanktioner som krävs för att man ska ta sitt ansvar, för idag känns det inte som att man tar sitt ansvar, sade Yvonne Zätterman Åberg.
Är då sjukvården redo för ett sådant ansvar?
– Det är klart en sådan förändring innebär att man måste se över en rad åtgärder. Det måste bli en omfördelning av resurser. Det krävs mer kunskapsutveckling. Men det finns trots allt de som är betydligt bättre rustade med sin utbildning att ta det ansvaret här i sjukvården, sade Åsa Magnusson.
Anders Printz, regeringens särskilda utredare med uppgift att se över insatserna för personer med samsjuklighet, sammanfattade sitt uppdrag. Hans uppgift är att se till att insatserna blir mer sammanhållna, anpassade och personcentrerade. Han tolkar att han också kan lägga förslag som berör andra grupper än de med samsjuklighet.
– Om vi måste lämna förslag som också berör andra grupper, exempelvis personer som har ett skadligt bruk eller beroende men inte annan psykiatrisk diagnos, så kan vi också lägga sådana förslag för att leva upp till det som är vårt syfte. Då kan vi titta på en huvudmannaskapsförändring som gäller hela missbruks- och beroendevården, sade Anders Printz.
Anders Printz tog fasta på att samtalet handlade om mycket mer än bara huvudmannaskapet.
– Det blir tydligt att vi måste sätta frågan om huvudmannaskapet i ett sammanhang. Det finns mycket att reformera. En viktig del är den omfattade stigmatisering som finns av den här gruppen. Man bemöts med bedömande, moraliserande och bestraffade attityder. Om vi inte gör något åt det och börjar prata om de här människorna som de människor de är, då kommer vi inte att kunna lösa något genom huvudmannaskapsförändringarna, sade Anders Printz.
Se hela samtalet
Senast reviderad: 2020-11-04
