Vilka är det som röker och snusar?

Tobak

Förr

För ett drygt halvsekel sedan var rökning vanligast i de mer bemedlade samhällsklasserna. Det var också betydlig vanligare bland män än bland kvinnor. Mot slutet av 40-talet rökte hälften av männen i Sverige regelbundet, medan färre än var 10:e kvinna gjorde det. Under 60-talet hade könen närmat sig varandra men fortfarande var det dubbelt så många män som kvinnor som rökte regelbundet (49 respektive 23 procent). Vid 80-talets början rökte 36 procent av männen och 29 procent av kvinnorna i landet (16–84 år). Därefter har rökningen kontinuerlig minskat, i synnerhet bland männen. Från1990-talets första år var det länge fler kvinnor än män som rökte, något som är relativt ovanligt i ett internationellt perspektiv. På senare år har skillnaden i andelen rökare bland män och kvinnor i stort sett försvunnit.

Nu

I dag röker uppemot var tionde person i Sverige på daglig basis. Dagligrökning är numera ungefär lika vanligt bland män som bland kvinnor. 2018 var det omkring 8 procent av såväl kvinnorna som männen i befolkningen (17–84 år) som rökte dagligen. Beträffande snusning, var skillnaderna mellan könen däremot desto större. Medan 21 procent av männen snusade på daglig basis år 2018 var motsvarande andel 4 procent bland kvinnorna, enligt Monitormätningarna.

Den sammanlagda andelen tobaksanvändare (de som rökt, snusat eller gjort både och under de senaste 30 dagarna) låg 2018 på 26 procent, vilket med andra ord motsvarade ungefär var fjärde person i befolkningen (17–84 år). Skillnaden var dock stor om männen och kvinnorna studerades för sig. Eftersom männen snusade i så mycket större utsträckning än kvinnorna, var andelen tobaksanvändare nästan dubbelt så hög bland männen (33 %) som bland kvinnorna (18 %).

Vad gäller åldern på dem som röker och/eller snusar var den högsta andelen tobaksanvändare år 2018 i den yngsta åldersgruppen 17–29 år. Jämfört med övriga åldersgrupper, var framförallt den sporadiska användningen (så kallad feströkning/snusning) särskilt stor bland unga vuxna. Däremot konsumeras den största mängden cigaretter och snus av rökare/snusare i åldrarna 50–64 år, som i huvudsak utgörs av dagliga användare.

Vad gäller tobaksanvändning i olika samhällsgrupper så är andelen dagligrökare numera, i motsats till hur det såg ut för drygt ett halvsekel sedan, högre i ekonomiskt utsatta grupper och bland personer med kortare utbildning. Däremot går motsvarande skillnader inte att se när det gäller sporadisk rökning. Andelen sporadiska rökare är ungefär lika stor i mer bemedlade och utbildade samhällsgrupper, som i mindre bemedlade och utbildade grupper i samhället.

Några tydliga socioekonomiska skillnader syns heller inte när det gäller snusning. I den jämförelsevis lilla gruppen av kvinnor som snusar dagligen, är det visserligen vanligare att påträffa arbetarkvinnor än tjänstemän, men när det kommer till utbildning är det tvärtom vanligare att kvinnor med gymnasial- eller eftergymnasial utbildning snusar dagligen, jämfört med kvinnor som har förgymnasial utbildning. Som ovan nämnts utgör kvinnorna dessutom en förhållande liten del av den totala gruppen dagligsnusare i landet.

Ensamstående personer är i större utsträckning dagliga tobaksbrukare än sammanboende personer. Det är också vanligare att personer med barn i hushållet använder tobak på daglig basis, än att personer utan barn i hushållet gör detsamma. Det är något som kan vara viktigt att känna till i förhållande till ungas tobaksanvändning, eftersom det är vanligare att barn som har föräldrar som använder tobak också själva gör det, än att barn som inte har tobaksanvändande föräldrar gör det.

Det är vanligare bland personer med utländsk bakgrund att röka dagligen, än bland personer med svensk bakgrund. Då det gäller snus är förhållandet däremot det omvända och sammanlagt är andelen dagliga tobaksanvändare omkring densamma bland personer med svensk bakgrund som bland personer med utländsk bakgrund.

Källa:

CAN (2017). Drogutvecklingen i Sverige 2017. Rapport 164. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Folkhälsomyndigheten (2016). Nationella Folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor.
Henriksson C (2013). Betydelsen av föräldrars förhållande till tobak. Rapport 136. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
SCB, ULF/SILC, 2016.
SCB, ULF/SILC, 1980–2007.
Socialstyrelsen (1986). Tobaksvanor i Sverige. Stockholm: Socialstyrelsen redovisar 1986:9.
Zetterqvist, M. & Ramstedt, M. (2019). Tobaksvanor i Sverige 2003–2018. Rapport 183. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat april 2020