Hur vanligt är det med användning av anabola androgena steroider (AAS) i Sverige?

Dopning

Doping har sedan länge förekommit i samband med idrott, det vill säga att en idrottsutövare försöker förbättra sin prestationsförmåga genom att till exempel använda otillåtna medel som enligt World Anti Doping Agency (WADA) klassas som doping ⁽¹⁾. Detta framgår till exempel i Utredningen av missbruksmedelskontroll (SOU 2008:120) ⁽²⁾. Idag är en stor grupp substanser och metoder dopingklassade inom idrott, som till exempel användning av anabola androgena steroider (AAS).

AAS har både en anabol (muskeluppbyggande) och androgen (förmanligande) verkan ⁽³⁾. Syftet med dem är bland annat att bygga upp muskulaturen. AAS har spridit sig i samhället även utanför idrottssammanhang och är förbjudna att använda i icke-medicinska syften. I denna text kommer endast användning av sådana preparat, som är förbjudna enligt svensk dopningslag (1991:1969) – lag om förbud mot vissa dopningsmedel, att beröras ⁽⁴⁾.

Enligt utredningen om kontroll av missbruksmedel återfinns användning av dopningsmedel utanför idrotten exempelvis bland kroppsbyggare och våldsbrottslingar, liksom andra som använder medlen för att uppnå fysiska effekter ^(2,5,6). Användning av dopningsmedel är enligt tillgängliga undersökningar runt en procent bland både unga och vuxna i Sverige ⁽⁷⁾. I CAN:s nationella skolundersökning svarar cirka 1 procent av eleverna i årskurs 9 och gymnasiets år 2 att de någon gång har använt AAS. Nivån har legat stabil sedan 1990-talet. CAN:s skolundersökning visar också att det är en högre andel pojkar jämfört med flickor som uppger erfarenheter av AAS ⁽⁸⁾.

Av den senaste nationella frågeundersökningen bland vuxna framkom att 1 procent av männen i befolkningen 17–84 år någon gång använt AAS eller tillväxthormon. Användningen bland kvinnor var nära noll procent. Ytterst få bland männen hade använt sådana substanser den senaste månaden ⁽⁹⁾. Majoriteten av de som använder AAS är yngre och medelålders män mellan 18–34 år ^(10,11) och enligt kriminalstatistik från Brottsförebyggande rådet är majoriteten av de som misstänks för dopningsbrott 21–39 år. Av samtliga misstänkta är omkring 93 procent män ⁽¹²⁾. I jämförelse med narkotika är erfarenheter av AAS mindre vanligt enligt tillgängliga undersökningar. Däremot tycks många som prövat AAS ha en ökad benägenhet att också använda narkotika och läkemedel ^(8,12,13,14).

Även i den europeiska skolundersökningen ESPAD som genomfördes bland 16-åriga skolungdomar 2019, är det låga siffror gällande erfarenhet av AAS (omkring 1 procent). Högsta andelen som hade använt AAS någon gång var i Montenegro (2,7 procent), följt av Cypern, Bulgarien, Malta, Polen och Irland (omkring 2 procent). Svenska skolungdomar intar i europeiskt perspektiv ett mellanläge. Omkring en procent uppger att de någon gång använt AAS ⁽¹⁵⁾.

Utvecklingen inom området bevakas bland annat med hjälp av en serie indikatorer som följs upp av Folkhälsomyndigheten. CAN ställer också regelbundet frågor om användning av AAS i befolkningen och bland skolelever i olika undersökningar. Trots detta behöver statistiken avseende dopningsområdet förbättras, både när det gäller tillgången och bruket i befolkningen ⁽¹⁶⁾.

Referenser:

1. Antidoping Sverige. Wada:s dopinglista.  [2023-09-14]
2. SOU 2008:120 (2008). Bättre kontroll av missbruksmedel. En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m. Betänkande av Narkotikautredningen. Stockholm: Statens offentliga utredningar.
3. Antidoping Sverige. Historik.  [2023-09-14]
4. SFS 1991:1969. Lag om förbud mot vissa dopningsmedel.
5. Dopingjouren. Dopning.  [2022-05-18]
6. Corona, G. m. fl. (2022). Consequences of Anabolic Androgenic Steroid Abuse in Males; Sexual and Reproductive Perspective. World Journal of Men’s Health, 40(2), 165-178. doi: https://doi.org/10.5534/wjmh.210021
7. Franck J och Nylander I (2022). Beroendemedicin. Lund: Studentlitteratur
8. CAN:s nationella skolundersökning 2022. Rapport 215. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
9. Erica Sundin m.fl. (2023). Utsatthet för andras användning av alkohol, narkotika och tobak. Rapport nr. 217. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
10. Ren hårdträning. Fakta om dopning.  [2022-05-19]
11. CAN (2019). Drogutvecklingen i Sverige 2019. Rapport 180. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
12. Brottsförebyggande rådet (2023). Misstänkta personer.  [2023-10-12]
13. Lundholm J och Ranung M (2014). Men oj vad du har vuxit! En informationsskrift om anabola androgena steroider. Dopingjouren.
14. Statens Folkhälsoinstitut (2011). Dopning i samhället – Vad? Hur? Vem? Varför? Östersund: Statens Folkhälsoinstitut.
15. Molinaro, S. m.fl. (2019). ESPAD Report 2019: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.
16. Regeringens skrivelse 2021/22:213. En samlad strategi för alkohol-, narkotika-, dopnings- och tobakspolitiken samt spel om pengar 2022–2025. Stockholm: Socialdepartementet.

Svaret uppdaterat september 2023