Hur vanligt är det med användning av anabola androgena steroider (AAS) i Sverige?

Dopning

Dopning har sedan länge förekommit i samband med idrott, det vill säga att en idrottsutövare försöker förbättra sin prestationsförmåga på ett konstlat sätt. Detta framgår i till exempel Utredningen av missbruksmedelskontroll (SOU 2008:120). Då är det särskilt uppiggande medel som används. Idag är en stor grupp substanser och metoder dopningsklassade inom idrott.

Under 1960-talet kom anabola androgena steroider (AAS) i bruk. Syftet med dem är att bygga upp muskulaturen. Dessa har spridit sig även utanför idrottssammanhang och är även förbjudna att använda i icke-medicinska syften (se Dopningslagen, SFS 1991:1969). I denna text kommer endast användning av sådana preparat att beröras.

Enligt olika frågeundersökningar har omkring en procent av männen i åldern 15-50 år svarat att de någon gång provat AAS. Sedan 1993, då det för första gången ställdes frågor om dopningsmedel i drogvaneundersökningar, har denna siffra legat på ungefär samma nivå.

De flesta som säger att de har använt AAS, har gjort det i relativt begränsad omfattning. I den mest aktuella studien svarade 0,12 procent av männen i ålder 17-84 år att de använt anabola androgena steroider under de senaste 12 månaderna. Motsvarande andel för kvinnor är 0,04% (Sundin m.fl. 2018). Det är alltså relativt sällsynt att ha prövat och använt hormondopningsmedel. Om man jämför rapporterad erfarenhet av AAS respektive narkotika är det enligt olika undersökningar kring10-20 gånger fler unga män som prövat narkotika. Olika studier pekar på att den typiska användaren av anabola androgena steroider är en man mellan 18 och 34 år som regelbundet styrketränar på gym.

Även i den europeiska skolundersökningen ESPAD som genomfördes bland 16-åriga skolungdomar 2015, är det låga siffror gällande erfarenhet av anabola androgena steroider. I genomsnitt uppgår dessa till en procent (Kraus m.fl. 2016). Högsta andelen var bland pojkar i Bulgarien, Cypern, Tjeckien och Polen (3–4 %). Svenska skolungdomar intar i europeiskt perspektiv ett mellanläge. Omkring en procent uppger att de någon gång använt AAS. I CAN:s årliga nationella skolundersökning ser man nivåer på omkring 1 procent som någon gång prövat AAS, både bland eleverna i årskurs 9 och i gymnasiets år 2. Detta har legat på ungefär samma nivå under en lång tid. I de senaste mätningarna var det 0,9 % av eleverna i årskurs 9 och 0,6% i gymnasiets år 2 som rapporterade livstidserfarenhet av anabola steroider (Englund, 2019).

Att det, jämfört med 1990-talets början, byggts upp en marknad för inte minst AAS i Sverige tycks stå klart att döma av ökningarna i kriminal- och beslagsstatistiken. Att gruppen mera regelbundna användare successivt vuxit under perioden är en rimlig tolkning av tillgängliga uppgifter (CAN 2019). Däremot syns alltså ingen generellt ökad utbredning varken bland ungdomar eller vuxna, jämfört med läget för tio eller tjugo år sedan.

Källa:

CAN (2019). Drogutvecklingen i Sverige 2019. Rapport nr. 180. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Englund A (2019). Dopning. I: Skolelevers drogvanor 2019 Rapport nr. 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
SOU 2008:120 (2008). Bättre kontroll av missbruksmedel. En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m. Betänkande av Narkotikautredningen. Stockholm: Statens offentliga utredningar.
Kraus L m.fl. (2016). ESPAD Report 2015: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.
Sundin, E m fl (2018). Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak- en studie med fokus på beroende och problem från andras konsumtion i Sverige 2017. Rapport nr. 174 Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat maj 2020