Hur definieras alkohol-, narkotika- och tobaksberoende inklusive substansbrukssyndrom?

Allmänt om droger

Beroende är ett begrepp som används i samband med alkohol, narkotika, tobak och narkotikaklassade läkemedel. Viktiga kännetecken för beroende är att man tappar kontrollen över sin konsumtion, får en ökad tolerans och abstinensbesvär. Två typer av klassificeringssystem används för att ställa diagnoser på det här området. Inom hälso- och sjukvården används ICD-10 medan DSM-IV och DSM-5 ofta används inom psykiatri och forskning.

ICD-10 är framtaget av WHO och definierar bland annat beroende. För att ställa diagnosen beroende krävs att tre av följande sex kriterier skall vara uppfyllda under det senaste året.

1. Starkt behov, ”sug”
2. Svårigheter att kontrollera konsumtionen
3. Förekomsten av abstinenssymtom
4. Toleransökning
5. Tilltagande ointresse av annat än substansen
6. Fortsatt konsumtion trots skador

DSM-IV är framtaget av American Psychiatric Association. I likhet med ICD-10 krävs att minst tre av följande påståenden uppfylls inom en 12-månadersperiod för att diagnosen beroende ska ställas.

1. Ökad tolerans – behov av påtagligt ökad mängd på grund av påtagligt minskad effekt.
2. Abstinens – karakteristiska abstinenssymptom eller återställare.
3. Använder t.ex. alkohol i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs.
4. Varaktig önskan eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera bruket.
5. Mycket tid ägnas åt att få tag på t.ex. alkohol, använda alkohol eller hämta sig från effekten.
6. Viktiga aktiviteter, på jobbet och fritiden, sociala aktiviteter etc., överges eller minskas på grund av bruket.
7. Bruket av t.ex. alkohol fortsätter trots att man vet att fysiska eller psykiska besvär förvärras.

För tobak är det främst nikotinet som framkallar ett beroende. Både nikotinberoende och nikotinabstinens räknas som sjukdomar, och finns med i både ICD-10 och DSM-IV, på samma sätt som nämnts ovan.

1. Fysiologiskt beroende: nikotinbrist gör att man känner ett sug och får abstinensbesvär.
2. Psykologiskt beroende: man känner att man saknar något och blir lättare irriterad om man inte får i sig nikotin. Man känner behov att få röka i vissa sinneslägen eller sammanhang och känner också att man måste röka i vissa sociala situationer, exempelvis feströkande.

I den senaste versionen av DSM (DSM-5) har diagnoserna missbruk och beroende slagits samman till en diagnos som heter substansbrukssyndrom. Diagnosen är en kombination av de tidigare sju DSM-IV kriterierna för beroende och tre av de fyra kriterierna för missbruk, som är att konsumtionen har lett till:

• Att skyldigheter i arbetet, studier eller hemmet inte har fullföljts.
• Stor risk för fysisk skada.
• Problem i relation till andra människor

I kriterierna för missbruk ingår även att konsumtionen har lett till problem med rättvisan/lagen, som alltså inte är med i kriterierna för substansbrukssyndrom. I kriterierna för substansbrukssundrom har man även lagt till ett nytt kriterium, som är att man känner starkt sug efter substansen.

Diagnosen graderas som lindrig, medelsvår eller svår. Svårighetsgraden av diagnosen skattas som lindrig om 2 till 3 kriterier är uppfyllda, som medelsvår om 4 till 5 kriterier är uppfyllda och som svår om 6 eller fler kriterier är uppfyllda.
Det finns mycket information om beroende och många hemsidor på internet som tar upp och beskriver närmare symptom på beroende och också vart man kan vända sig vid behov. En sådan sida är 1177 vårdguiden.

Källor:

Andreasson S (red.) (2002). Den svenska supen i det nya Europa: Nya villkor för alkoholprevention. Stockholm: Statens folkhälsoinstitut.
Franck J & Nylander I (red.) (2011). Beroendemedicin. Studentlitteratur. Stockholm 2011.
Andreasson S (ed.). Narkotikan i Sverige: metoder för förebyggande arbete, pp. 40–72. Statens folkhälsoinstitut, Stockholm.
Agerber (2013). DSM-5: Ny diagnos ersätter missbruk och beroende. Läkartidningen 41.

Svaret uppdaterat april 2020