CAN:s historik

"Centralförbundet för nykterhetsundervisning bland ungdomen"

24-25 augusti 1901 bildades Centralförbundet för nykterhets- undervisning bland ungdomen, i folkmun Centralförbundet för nykterhetsundervisning (CFN). Initiativtagare var folkskolläraren Johan Ahlén, som uppmanade de större nykterhetsorganisationerna att anslå medel för att starta en samverkansorganisation. IOGT (International order of Godtemplars), TO (Templarorden), NGTO (National Godtemplarorden), BB (Blå Bandet) och Verdandi var organisationerna bakom grundandet.

Inspirationen hämtades från Band of Hope-rörelsen i England där man arbetade med utsända instruktörer i skolorna. Man räknade med att det skulle bli lättare att få tillträde till de svenska skolorna om man kom från en fristående organisation och inte kunde misstänkas för att vara ute efter att värva medlemmar. Detta hindrar dock inte att hela verksamhetens syfte var att bereda marken för en större anslutning till nykterhetsrörelsen.

Den förste ledaren för förbundet blev Elof Ljunggren som mot ett arvode på 500 kronor skötte sysslan det första året. Expeditionen förlades till hans studentrum i Uppsala. Någon särskild styrelse fanns inte. Efter ett år efterträddes Elof Ljunggren av sin bror August som, 28 år gammal, blev förbundets ledare, först på fritid och sedan som heltidsanställd, i 40 år.

Förbundets primära uppgifter

CFN:s första uppgift var att samla på sig upplysningsmaterial som lånades ut eller såldes till skolorna. Materialet tillhandahölls, enligt förbundets katalog, i ”en snygg trälåda, lätt att bära i handen”.

CFN:s andra uppgift var att utbilda föreläsare. Vid årsskiftet 1901-02 anordnades den första populärvetenskapliga kursen för nykterhetsundervisare, som den då kallades. Under de första fem åren höll CFN 14 sådana kurser runt om i landet.

De första statsbidragen

August Ljunggren var en energisk man med politiskt intresse. Redan efter ett par år började han arbeta för att utverka statsbidrag till CFN. Från och med 1905 fick CFN 4.000 kronor i anslag. 1907 lyckades man utverka 25 000 kronor till en nioveckors sommarkurs för biologilärare vid lärarhögskolorna. Från och med 1910 började man med sexveckorskurser. 1917 övergick man till så kallade ”allmänna upplysningskurser” som vände sig till ungdoms- och studieledare i nykterhetsrörelsen, fackföreningsrörelsen, kyrkor mm. Kurserna varade i tre veckor och hölls på olika folkhögskolor, men 1955 slutade man att flytta runt kurserna och höll dem varje år på Ljungskile folkhögskola, pga det natursköna läget och möjligheten till bad. Där stannade de till 1970 då skolan skulle byggas om. Under åren 1970 – 1980 hölls kurserna i stället på Stensunds folkhögskola utanför Trosa, men flyttade tillbaka till Ljungskile åren 1981 till 2004 som kom att bli det sista året.

Verksamheten växer

Ända sedan CFN startades har det ansetts vara en av dess huvuduppgifter att svara för ett centralbibliotek på alkoholfrågans område och 1906 kunde biblioteket starta sin verksamhet. Biblioteket fick stora donationer av organisationer och privatpersoner, men först på 1970-talet fick man tillräckliga medel för lokaler och skötsel.

1907 började CFN ge ut en tidskrift som fick namnet Tirfing. I början ägnades den helt åt nykterhetsundervisningens problem och hade länge undertiteln ”Tidskrift för nykterhetsundervisning och hälsolära”. 1956 slogs Tirfing ihop med ”Tidskrift för Systembolagen”, bytte namn till Alkoholfrågan och utökade sin utgivning till nio nummer per år.

1908 började CFN förmedla föreläsningar i alkoholfrågan. Från 1920 fick man dessutom pengar att dela ut för verksamheten vilket genast ökade omfattningen.

1931 delade man ut inte mindre än 200 000 kronor.

1913 fick CFN lokaler på Tunnelgatan 19 som man behöll till 1955.

1919 bildades skolöverstyrelsen och de ägnade nykterhetsupplysningen stort intresse vilket ledde till ett något stelt förhållande mellan dem och CFN.

1926 firades 25-årsjubileum på Skansen med bankett, fackeltåg etc. Nästan hela regeringen deltog och både tal och underhållning sändes i radio.

1930-talets ekonomiska kris drabbade även CFN. Anslagen minskade och för att försäkra sig om att anslagen användes på bästa möjliga beslöts att regeringen skulle tillsätta två styrelseledamöter samt att skolöverstyrelsen skulle ha en tjänsteman med på samtliga styrelsemöten. Detta väckte livlig diskussion eftersom man riskerade att få in icke-absolutister i styrelsen.

De första länsombunden

1936 tillsattes, på försök, länsombud i några län. Ansökningarna för föreläsningsverksamheten skulle gå via dessa för att undvika dubbleringar och för att uppmuntra till att föreläsningar anordnades på platser där det annars inte skulle blivit några.

1942 fick CFN sin andre direktör, Nils Sundberg. Han hade varit framgångsrik föreläsare på området. Förutom direktören hade man en konsulent anställd och en kurssekreterare på deltid. Dessutom fanns fem kvinnliga biträden och Tirfing hade från 1930 en arvodesanställd redaktionssekreterare och en redaktionskommitté av experter.

Under kriget tog CFN initiativ till frågetävlingar för skolungdomar i nykterhetsfrågan och andra samhällsfrågor. Dessa övertogs sedan av SSUH med stöd av Dagens Nyheter och kallas numera Nutidsorienteringen.

1945 började CFN skicka ut stencilerade pressöversikter i alkoholfrågan till tidningar och organisationsledare.

Motbokens avskaffade

När motboken avskaffades 1955 ökade anslagen till CFN från 300.000 till 760.000 kr. Man kunde flytta (1956) från de obekväma lokalerna på Tunnelgatan till Moderna vid Oxenstiernsgatan. Antalet handläggare och kanslipersonal fördubblades. Tidskriften fick en heltidsanställd redaktör. En ledare för de centrala kurserna liksom en statistiker anställdes. Både redaktörsysslan och kursledarsysslan hade tidigare utförts av andra i mån av tid, men den statistiska verksamheten var något nytt. Länsombuden fick fler uppgifter och bättre arvoden. Regeringen tillsatte nu halva styrelsen vilket innebar att CFN inte längre var nykterhetsrörelsens eget organ även om ombudsförsamlingen, d v s årsmötet, fortfarande var, och är, förbundets högsta beslutande organ.

Förbundet får sitt nuvarande namn

Under 1960-talet, då alkoholliberalismen ökade i landet, började CFN kritiseras för sina starka kopplingar till nykterhetsrörelsen, trots att det var svårt att hitta några avsteg från objektiviteten. Samtidigt kom nya arbetsuppgifter genom narkotikans intåg i samhället.

Delvis för att möta kritiken, men även för att lättare nå ut med informationen gjordes en omorganisation från 1970. Namnet ändrades till det nuvarande och organisationer utanför nykterhetsrörelsen inbjöds att bli medlemmar. Antalet medlemsorganisationer ökade då från 19 till 39. 1970 flyttade CAN till Karlavägen 117, vilket medgav en upprustning av biblioteket.
1972 blev Ingrid Blomberg CANs tredje direktör.
1973 bytte tidskriften namn till Alkohol & Narkotika.
1977 fick biblioteket ställning som offentligt forskningsbibliotek med databaserad dokumentationscentral.

Personalen till Skolöverstyrelsen

CANs personal fördes över till Skolöverstyrelsen 1977, vilket innebar en stärkt ställning för personalen och bättre kontroll över ekonomin för organisationen. Ombudsförsamlingen fick rätt att tillsätta fler platser i styrelsen än antalet statliga representanter, vilket motiverades av den kraftiga ökningen av antalet medlemsorganisationer.

1982 (1983) tillträdde Björn Hibell som CANs fjärde direktör. CAN var indraget i inte mindre än sju olika utredningar (varav den ena var en internutredning), och existensen var ständigt hotad.

Från Skolöverstyrelsen till Socialstyrelsen

1985 flyttades personalen från Skolöverstyrelsen till Socialstyrelsen och CAN fick det officiella uppdraget att följa drogutvecklingen i landet. Resultaten presenterades i den årliga publikationen Drogutvecklingen i Sverige. CAN hade sedan 1973 get ut en årlig rapport, men nu fick den en mer officiell prägel. CAN övertog dessutom undersökningen av skolelevers drogvanor från Skolöverstyrelsen och undersökningen av mönstrandes drogvanor från FOA. Antalet forskningssekreterare utökades från en till tre och en halv. Skolkonsulenten flyttades över till Skolöverstyrelsen. I styrelsen utökades antalet statliga ledamöter från fyra till sex, genom att den ledamot som, det numera upplösta, UHÄ tidigare tillsatt, ersattes av tre ledamöter från olika forskningsråd, vilket säkrar CAN:s goda relationer till forskningen. Medlemsorganisationerna ökar sina ledamöter med två även de. Övriga statliga platser tillsätts av regeringen (ordf), Socialstyrelsen och Skolöverstyrelsen. Skolöverstyrelsens ledamot har numera ersatts av en från Follhälsomyndigheten.

Samlokalisering med Folkhälsoinstitutet

1990 blir CAN återigen egen arbetsgivare, utan tillsynsmyndighet, och är samtidigt utsatt för det dittills största nedläggningshotet. Beslut har fattats att inrätta ett statligt folkhälsoinstitut (nuvarande Folkhälsomyndigheten) som utredarna tycker bör överta CAN:s arbetsuppgifter. Efter protester, främst från medlemsorganisationerna, beslutas dock att CAN får behålla sina anslag, men bör samarbeta och samlokaliseras med det nya institutet, vilket medförde flytt till Banérgatan 1993, vidare flytt till Olof Palmes gata 1997 och Klara Norra Kyrkogata 2004.

1997 startar www.can.se och 2000 övertar CAN ungdomswebbsidan Drugsmart.com från socialdepartementet. Cirkeln är sluten – målgruppen ungdomar har återkommit till CAN. 

CAN idag

Idag sitter CAN på Klara Norra Kyrkogata, har 26 anställda och 47 medlemsorganisationer. Direktör sedan 2011 är Håkan Leifman.

Källor:
Blomberg, Ingrid: PM angående Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN). Den organisatoriska utvecklingen.
Elmér, Åke: Nykterhetsupplysning i Sverige 1888-1961
Elmér, Åke: CAN 1961-1981.
Elmér, Åke: CFN och CAN under 90 år. Alkohol och narkotika nr 6/91.