Hur vanligt är sniffning/boffning?

Sniffning

Frågor om sniffning har ingått i CAN:s nationella skolundersökningar sedan starten 1971. Då svarade drygt 20 procent av eleverna i årskurs 9 att de någon gång sniffat. Numera tillfrågas eleverna om de sniffat eller boffat. Sniffa brukar beskrivas som att andas in ångor från lättflyktiga lösningsmedel, till exempel aceton, bensin eller lim medan boffa snarare avser att använda olika drivgaser, t.ex. butangas som finns i cigarettändare samt lustgas som finns i gräddsifoner.

Under 2010-talet har sniffningen/boffningen varit relativt stabil. Omkring fyra procent i årskurs 9 och gymnasiets år 2 har uppgett att de någonsin gjort detta och cirka två procent att de gjort det under de senaste tolv månaderna. I skolundersökningen får eleverna också svara på vilket medel de använt. I början av millenniet var lim den enskilt vanligaste substansen, följt av spray (doftspray, hårspray etc.) samt annan gas (framförallt butangas). Olika typer av spray och gas blev därefter vanligare, men vid senare skolundersökningstillfällen var lim åter det vanligaste medlet.

Kunskapen om utbredningen av sniffning bland vuxna är relativt begränsad. I äldre undersökningar om det tunga narkotikamissbrukets omfattning från 1992 respektive 1998 framkom det att 1–2 procent av personerna med tungt missbruk hade lösningsmedel som ett av flera missbruksmedel. År 2012 angavs lösningsmedel vara aktuellt vid två av de närmare tusen utskrivningarna från tvångsvård enligt LVM (Socialstyrelsen 2013). Sniffning verkar alltså vara än mer ovanligt bland vuxna, åtminstone bland dem som har ett mer allvarligt missbruk.

Källor:

Englund A (red) (2019). Skolelevers drogvanor 2019. CAN rapport 187. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

CAN (2017). Drogutvecklingen i Sverige 2017. CAN rapport 164. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat i maj 2020