Hur många dricker riskabelt? 

Alkohol

Med riskbruk av alkohol menas konsumtion av alkohol som ökar risken för skadliga fysiska, psykiska eller sociala konsekvenser. Det finns flera sätt att definiera och mäta riskbruk, både internationellt och i Sverige. Nedan ges en beskrivning av tre vanligt förekommande definitioner, samt en redovisning av hur förekomsten av riskbruk i befolkningen skiljer sig mellan dessa tre.

En definition av riskbruk är att dricka mer än 14 (män) respektive 9 (kvinnor) standardglas per vecka. Ett standardglas innehåller 12 gram alkohol och motsvarar ungefär 33 centiliter starköl, 12 centiliter vin och fyra centiliter starksprit. Med denna definition (även benämnd ”högkonsumtion”) så dricker, enligt CAN:s Monitormätningar, uppskattningsvis lite drygt var tionde vuxen i Sverige alkohol i den omfattningen att de bedöms ha riskabla alkoholvanor. En högre andel män (13 procent) än kvinnor (9 procent) uppger sådana vanor.

Ett annat sätt att definiera riskbruk är att också ta hänsyn till dryckesmönster. Då beaktas även att intensivkonsumera alkohol minst en gång i månaden eller oftare. Riskbruk är då att antingen dricka mer än 14 standardglas per vecka för män och mer än nio standardglas per vecka för kvinnor och/eller att intensivkonsumera alkohol minst en gång i månaden. Enligt denna definition är det enligt Monitormätningarna omkring 30 procent av befolkningen som har riskabla alkoholvanor. Även denna definition fångar in en högre andel män (38 procent) än kvinnor (22 procent).

Ett annat sätt att mäta riskkonsumtion av alkohol är med screening-instrumentet AUDIT-C. Detta mått används i den nationella folkhälsoenkäten som genomförs av Folkhälsomyndigheten. I den senaste redovisningen kan man se att 20 procent av männen och 13 procent av kvinnorna är riskkonsumenter av alkohol när man mäter med AUDIT-C.

Hur många som anses ha riskabla alkoholvanor varierar alltså beroende på vilken definition av riskbruk som används. Enligt de olika definitionerna ovan har mellan 10-30 procent av den vuxna befolkningen alkoholvanor som ger en påtagligt förhöjd risk för fysiska, psykiska eller sociala konsekvenser. Det bör dock påpekas att som tumregel ökar risken för skador  gradvis med ökande konsumtion. Man kan inte ange någon tydlig gräns, där all alkoholkonsumtion under gränsen är helt riskfri.

Källor:

Guttormsson U (2019). Befolkningens självrapporterade alkoholvanor 2004–2018. Rapport 173. Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Stockholm.

Folkhälsomyndigheten, Folkhälsodata,  Nationella folkhälsoenkäten, nationella och regionala resultat, Alkoholkonsumtion. Nedladdat 2020-05-13.

Allebeck P m.fl. (2018). Alkoholkonsumtion och risknivåer. Kunskapsunderlag och förslag till rekommendationer. Rapport 2018:1. Stockholm: Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin, Stockholms läns landsting

Svaret uppdaterat maj 2020