Frågor och svar om narkotika

Hur många dör av narkotika varje år i Sverige?
Hur ser narkotikadödligheten i Europa ut?
Vad kostar narkotikamissbruket det svenska samhället?
När brukar drogtester göras?
Hur länge kan man spåra droger i kroppen?
Vilka narkotikapreparat finns och vilka effekter har de?
Hur många använder narkotika i Sverige?
Vilka är de vanligaste narkotikasorterna i Sverige?
Har ungdomars attityd till narkotika förändrats?
Hur vanligt är det att ungdomar använder narkotika?
Vad är spice?
Hur vanligt är spice bland ungdomar?
Hur ser narkotikaanvändningen i Sverige ut jämfört med andra länder?


Hur många dör av narkotika varje år i Sverige?

Dödligheten bland narkotikamissbrukare är hög jämfört med normalbefolkningen. Personer som använder narkotika kan dö av såväl direkta drogeffekter som av yttre omständigheter som kan ha samband med missbruket. Sammanställningar av europeiska undersökningar pekar på en överdödlighet om 10–20 gånger för problematiska narkotikaanvändare.

Det är dock inte helt givet hur man ska definiera narkotikarelaterade dödsfall och om man gör internationella jämförelser är det viktigt att tänka på att bedömningarna/definitionerna kan variera från land till land.

Antalet narkotikarelaterade dödsfall i Sverige här länge följts av Socialstyrelsen genom deras dödsorsaksregister. Härom året infördes ett nytt mått för att följa narkotikadödligheten, vilket fokuserar på förgiftningsdödsfall. Detta mått inkluderar fler narkotikaklassade läkemedel jämfört tidigare, men å andra sidan ingår inte följdsjukdomar av narkotikaanvändning. Endast underliggande dödsorsaker är inräknade vilket är ytterligare en skillnad mot tidigare mått.

År 2016 avled 909 personer till följd av läkemedels- eller narkotikaförgiftningar. Två tredjedelar av de avlidna var män. Jämfört med kvinnor dör män i yngre åldrar. Ungefär en fjärdedel av fallen rörde självmord och i en lika stor andel var avsikten oklar medan hälften av dödsfallen rörde olycksfallsförgiftningar (”överdoser”). Jämfört med 2015 har det skett en liten nedgång (från 950 dödsfall) men jämfört med första halvan av 00-talet är dagens nivåer klart högre (då låg antalet dödsfall på i genomsnitt 570). Mellan 2006 och 2015 skedde en succesiv ökning av dödsfallen som alltså brutits i och med 2016 års nedgång. 

Källor:
CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport nr. 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
ECNN (2011). Årsrapport 2011. Situationen på narkotikaområdet i Europa. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.
Socialstyrelsen (2016). Narkotikarelaterade dödsfall En analys av 2014 års dödsfall och utveckling av den officiella statistiken: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2017). Statistik om dödsfall till följd av läkemedels och narkotikaförgiftningar. Art nr. 2017-9-12. Stockholm: Socialstyrelsen.

Svaret uppdaterat januari 2018 av Ulf Guttormsson

 

Upp


 

Hur ser narkotikadödligheten i Europa ut?

Enligt EU:s drogobservatorium i Lissabon (ECNN) är narkotikamissbruk en av de största orsakerna till hälsoproblem och dödsfall bland ungdomar och yngre vuxna i Europa. Olika kohortstudier bland narkotikamissbrukande personer pekar på dödlighetstal i intervallet 1–2 procent per år.

Opioider, exempelvis heroin men allt oftare syntetiska varianter, förekommer i närmare fyra av fem av de inrapporterade dödsfallen. Mellan 10 000–20 000 opioidanvändare i Europa beräknas årligen avlida, av olika dödsorsaker. Risken att dö är 5–10 gånger högre för opioidanvändare jämfört med andra personer i samma ålder och av samma kön.

Generellt är överdos den huvudsakliga dödsorsaken. Närmare 80 % av de avlidna är män och genomsnittsåldern är 38 år. År 2015 uppskattades antalet dödfall till följd av överdoser i EU uppgå till ca 7 600. Detta är en ökning jämfört med 2012 och en återgång till den nivå som gällde perioden runt 2008. Under senare år har ökningar noterats i princip för alla åldersgrupper. Siffran bör betraktas som en lägsta skattning eftersom narkotikakopplingen inte alltid upptäcks och rapporteras.

Narkotikadödlighetens omfattning i olika länder påverkas bl.a. av missbrukspopulations storlek, medelålder samt i vilken grad opiater missbrukas, liksom hur vårdutbudet är utformat. Satt i relation till befolkningsstorleken var de inrapporterade dödstalen 2015 högst i Estland och Sverige. ECNN framhåller dock att skillnader i registrerings- och rapporteringspraxis gör det svårt att jämföra mellan enskilda länder. Att förändringar i mätmetoder har påverkat nivåer och utveckling av narkotikarelaterad dödlighet för svensk del har visats i en CAN-rapport som togs fram tillsammans med EMCCDA.

Källa:
EMCDDA (2017). Europeisk narkotikarapport 2017. Trender och utveckling.
Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.
Leifman H (2016). Drug-related deaths in Sweden – Estimations of trends, effects of changes in recording practices and studies of drug patterns.
Rapport 158. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat januari 2018 av Ulf Guttormsson

Upp


 

Vad kostar narkotikamissbruket det svenska samhället?

Det är inte möjligt att räkna ut exakt vad narkotikamissbruket kostar samhället. Några grundläggande problem är att det är svårt att definiera och avgränsa gruppen med narkotikamissbruk samt att det inte går att veta om just narkotikamissbruket gett upphov till de insatser som gjorts eller de kostnader som personerna med missbruk genererat.

I Missbruksutredningen (2011) görs skattningar av samhällets kostnader för missbruket av narkotika. I utredningen kommer man fram till att kostnaden för narkotikamissbruk var cirka 24 miljarder år 2008. Ungefär 26 procent av kostnaderna uppstår i sjukvård och socialtjänst och 27 procent utgörs av kostnader för statliga myndigheter (bl.a. rättsväsende och förebyggande arbete). Indirekta kostnader såsom produktionsbortfall vid sjukskrivning och för tidig död utgör ca 42 procent. Resterande fem procent är kostnader som uppstår i privat sektor, t.ex. försäkringskostnader och företagshälsovård.

Nutek (2006) har presenterat en rapport där man genom olika räkneexempel försökt beräkna vilka kostnader en person med aktivt missbruk årligen orsakar. Beräkningarna grundar sig på ett antal välfärdskonsumtionskedjor, som författarna har identifierat utifrån tanken om att en livsstil hos en person med missbruk på olika sätt belastar samhällets ekonomi. De områden man har tagit hänsyn till är hur man finansierar sitt missbruk (brott, kostnader för rättsväsendet, bidrag), kostnader som uppstår till följd av drogkonsumtionen (behandling, somatisk vård, psykiatri och beroendevård) samt kostnaden för nästa generation (utsatta barn och ungdomar). Slutresultatet blir att exempelvis en manlig amfetaminist kostar samhället runt 1,7 miljoner kronor per år medan en kvinnlig amfetaminist ca 1,4 miljoner per år.

Utifrån samma modell gjorde författarna 2008 nya beräkningar av samhällskostnaderna för en aktiv heroinmissbrukare, syftet med beräkningen var att beskriva de samhällsekonomiska effekterna av framgångsrik metadonbehandling. I dessa uppdaterade kalkyler kommer författarna fram till att en aktiv heroinist kostar ungefär 2,1 miljoner kronor per år.

Källor:
Nutek (2006). Det sociala företaget och samhället. Socioekonomiska bokslut för Vägen ut! Kooperativen och Basta Arbetskooperativ. R 2006:26. Nutek: Stockholm.
Nilsson I & Wadeskog A (2008). Varje drogfri dag en framgång – Socioekonomiskt Bokslut för Metadonprogrammet i Stockholm.
Missbruksutredningen (SOU 2011:6). Missbruket, Kunskapen, Vården: Missbruksutredningens forskningsbilaga. Stockholm: Frizes, 2011.

Svaret uppdaterat november 2014 av Isabella Gripe

Upp


 

När brukar drogtester göras?

Alltsedan 1990-talet har drogtester blivit vanligare i Sverige och detta har ökat såväl bland fångar, behandlingsklienter och personer misstänkta för narkotika- eller trafiknykterhetsbrott, men även vid nyanställningar och i form av slumpmässiga tester på arbetsplatser samt i skolor.

Ett område där drogtester är vanligt är inom rättsväsendet. Rättsmedicinalverkets avdelning för rättskemi utför drogtester på uppdrag av bl.a. polisen och kriminalvården men även från behandlingshem och sjukvården samt från rättsmedicinska obduktioner. Av de ca 100 000 prover som årligen utförs kom år 2017 mer än hälften från polisen, vanligast är prover tagna vid misstanke om ringa narkotikabrott. Omkring 25 000 kom från kriminalvården, sjukvård och behandlingshem bidrog med ca 12 000 ärenden och ungefär 5 000 prover analyserades från rättsmedicinska obduktioner.

Det är tillåtet att göra drogtester i arbetslivet, men en avvägning måste göras mellan arbetsgivarens intressen och arbetstagarens rätt att skydda sin integritet. Testerna ska genomföras av ett laboratorium som är ackrediterat av SWEDAC, vilket rör sig om ett tiotal runt om i landet.

Slumpvisa drogtester i skolan är en omdiskuterad fråga. Skolinspektionen, vars uppgift är att granska skolorna och JO, vars uppgift är att granska myndigheterna har lite olika synsätt. Skolinspektionen menar att drogtester av elever får ske om eleven och vårdnadshavaren samtycker till detta. Vidare menar Skolinspektionen att det är svårt att bedöma om det verkligen finns ett reellt samtycke vi drogtester i skolmiljö, därför avråder Skolinspektionen från drogtester i skolan. JO har gjort bedömningen att frivilliga drogtester i skolan i sig inte strider mot lagen, förutsatt att elevernas medverkan är frivillig i egentlig mening.

Källor:
”Drogtester viktig del av arbetslivets preventiva insatser mot narkotika”. Läkartidningen nr. 46 2010 volym 107 (s. 2878–2880).
Rättsmedicinalverket 2018.
Skolinspektionens hemsida: www.skolinspektionen.se ”Drogtester”.
Jo:s beslut ”Fråga om genomförande av slumpvisa drogtester av elever vid ett gymnasium stred mot bestämmelsen i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp” Dnr 479-2010

Svaret uppdaterat februari 2018 av Isabella Gripe

 

Upp


 

Hur länge kan man spåra droger i kroppen?

Den testmetod som kan spåra droganvändning allra längst tillbaka i tiden är hårtester, vilka i Sverige enbart utförs vid Rättsmedicinalverket (RMV). I hårstrån kan spår av läkemedel, narkotika, nikotin och alkohol påvisas. Hårstrået fungerar som en kalender över vad en person fått i sig under lång tid tillbaka i tiden, och hur länge beror på hårets längd. Hårtester används när det är av intresse att skapa en bild av ett tidigare missbruk, exempelvis vid läkemedels- eller narkotikarelaterade dödsfall. Metoden är även användbar vid förgiftningsfall eftersom det går att spåra exponering för olika gifter långt bak i tiden.

Efter hårtester följer i fallande tidsordning tester av urin, svett, blod och saliv. Vanligast är urintester, bland annat eftersom det finns fler och enklare metoder för att spåra substanser i urin än i andra provmaterial, samt att de ämnen som ska spåras finns kvar längre i urin än i blod.

De vanligaste missbruksanalyserna inom rättskemi gäller amfetaminer, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner, men även andra läkemedel med missbrukspotential såsom buprenorfin (Subutex) och metadon är vanliga. Frågeställningar kring så kallade nätdroger blir också allt vanligare. Nätdroger är en vid grupp av substanser från olika kategorier, allt ifrån syntetiska cannabinoider till olika amfetaminliknande ämnen.

Droger kan spåras olika länge i urinen. Hur länge de kan påvisas beror bland annat av dess kemiska egenskaper, hur kroppen kan bryta ned dem och utsöndra dem i urinen. Det finns dock stora skillnader i utsöndring mellan olika individer och även faktorer som dos och användningsfrekvens spelar stor roll. Nedanstående detektionstider är hämtade från RMV.

Cannabis
Normalt upp till 1 vecka vid sporadisk användning, men detektionstiden kan förlängas upp till flera månader efter långvarigt kraftigt bruk

Amfetamin
Upp till 1 vecka

Kokain
Normalt ca 3 dygn

Opiater (t.ex. heroin)
Normalt ca 3 dygn

LSD
Upp till 1 dygn

Bensodiazepiner
Detektionstiden varierar stort beroende på vilken bensodiazepin som intagits och metodernas känslighet. Detektionstider upp till en vecka är inte ovanligt.

Alkoholpåverkan kan konstateras med utandningsprov eller blodprov. Konsumtion under de senaste dygnen kan påvisas med analys av vissa korttidsmarkörer för alkoholintag (t.ex. etylglukuronid). En längre tids överkonsumtion kan påvisas genom blodprov och analys av alkoholmarkören CDT eller fosfatidyletanol (Peth).

Källor:
Rättsmedicinalverket.

Svaret uppdaterat november 2014 av Isabella Gripe

Upp


 

Vilka narkotikapreparat finns det?

Det finns ett stort antal olika narkotiska preparat och ofta delar man in dem i fyra följande huvudgrupper:

  • Cannabis (hasch, marijuana).
  • Centralstimulerande (amfetamin, kokain m.fl.)
  • Opioider (heroin, opium, fentanyl, m.fl.)
  • Hallucinogener (LSD, psilocybin m.fl.)

Dessutom är ett stort antal läkemedel narkotikaklassade, huvudsakligen handlar det om sömnmedel och lugnande medel av bensodiazepintyp samt om smärtstillande läkemedel av opioidtyp. Om sådana läkemedel används utan läkarrecept eller i högre doser än vad som ordinerats så är det i lagens mening att betrakta som narkotikaanvändning.

Merparten av de nya syntetiska drogerna (NPS:er), ofta benämnda nätdroger, efterliknar redan etablerade droger. Rökmixar med syntetiska cannabinoider härmar exempelvis effekter av traditionell växtcannabis medan det finns andra NPS:er som efterliknar amfetamin, etc. Även varianter av olika läkemedel, exempelvis fentanyl, förekommer som nätdroger.

Vad som definieras som narkotika skiljer sig lite åt mellan olika länder men har normalt internationella överenskommelser som bas (t ex 1961 års narkotikakonvention). Utöver detta förekommer även nationella tillägg och i Sverige fattas sådana beslut av Regeringen.

Vilka substanser som är narkotikaklassade framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS, se www.lakemedelsverket.se). År 1999 kompletterades Narkotikalagstiftningen med förbud mot vissa hälsofarliga varor. Listan över dessa finns i Förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Källa:
Franck J & Nylander I (2015). Beroendemedicin. Lund: Studentlitteratur.
Hartelius J (2015). Narkotika, dopningsmedel och hälsofarliga varor. Stockholm: Svenska
Carnegie institutet; Göteborg: Svenska narkotikapolisföreningen.

Svaret uppdaterat januari 2018 av Ulf Guttormsson

Upp


 

Hur många använder narkotika i Sverige?

Det saknas säker information rörande antalet personer som använder narkotika i Sverige, inte minst för att det är svårt att mäta omfattningen på illegala och socialt icke-accepterade handlingar. Dessutom varierar uppskattningarna kraftigt beroende på hur man definierar narkotikaanvändare.

Ser man till mera sporadisk användning har, enligt frågeundersökningar, drygt 200 000 personer i svenska befolkningen använt cannabis någon gång under senaste 12 månaderna, varav närmare en tredjedel har gjort så under senaste månaden. Uttryckt i procentandelar rör det sig om 2,6 respektive 0,8 procent i befolkningen 16–84 år (data för 2015–2016). Dessa storleksordningar har varit relativt oförändrade de senaste 10 åren.

Med utgångspunkt från en frågeundersökning genomförd under 2012 skattades 45 000 personer i åldrarna 17–84 år ha uppvisat tecken på narkotikaberoende under senaste 12 månaders-perioden. Detta motsvarar 0,6 procent av befolkningen i åldersintervallet och skattningen är baserad på svar utifrån diagnosinstrumentet DSM-IV. I samma studie bedömdes 0,1 % ha haft ett narkotikamissbruk under tidsperioden, vilket motsvarar knappt 10 000 personer.

Uppgifterna ovan kan antas utgöra miniminivåer i och med att frågeundersökningar om narkotikavanor ofta ger viss undertäckning.

Vid tre tillfällen har det gjorts mera detaljerade kartläggningar för att skatta antalet ”tunga missbrukare” i Sverige. Med detta avses personer som injicerar narkotika eller använder narkotika dagligen eller så gott som dagligen, oavsett intagningssätt. Enligt den senaste av dessa studier fanns det ca 26 000 tunga missbrukare år 1998. Andelen kvinnor har varit tämligen stabil i undersökningarna och legat runt en knapp fjärdedel alla tre åren. Motsvarande uppgifter av senare datum saknas men enligt tillgängliga indikatorer (vård, dödlighet- och kriminalstatistik) ser det ut som att läget är sämre idag än i slutet av 1990-talet.

Källor:
CAN (2017). Drogutvecklingen i Sverige 2017. Rapport nr. 164. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Folkhälsomyndigheten (2017). Nationella folkhälsoenkäten - Hälsa på lika villkor. Levnadsvanor. Resultat hämtade från www.folkhalsomyndigheten.se.
Ramstedt M et al (2014). ANDT-bruket och dess negativa konsekvenser i den svenska befolkningen 2013 - en studie med fokus på missbruk och beroende samt problem för andra än brukaren relaterat till alkohol, narkotika, dopning och tobak.  Stockholm: STAD.

Svaret uppdaterat januari 2018 av Ulf Guttormsson

Upp


 

Vilka är de vanligaste narkotikasorterna i Sverige?

Den allra vanligast använda narkotikasorten i Sverige är cannabis, dvs. hasch eller marijuana. Detta är uppenbart om man exempelvis tittar på rättsväsendets narkotikabeslag och narkotikadomar. Bilden är densamma enligt olika frågeundersökningar om narkotikaanvändning.

Enligt studien Vanor & Konsekvenser från 2012 svarade exempelvis 2,5 procent i åldersintervallet 17–84 år att de använt cannabis senaste året (vilket motsvarar ca 190 000 personer). I samma undersökning var centralstimulantia som amfetamin och kokain näst mest utbrett (vilket 0,6 respektive 0,5 procent svarade att de använt senaste 12 månaderna). Opiater och hallucinogener var än mer sällsynta.

Flera läkemedel är narkotikaklassade och kan betraktas som narkotika då de används illegalt (utan läkarordination). Dessa läkemedel kan vara insmugglade till Sverige eller komma från den legala marknaden. Främst handlar det om s.k. bensodiazepiner, dvs. sömnmedel eller lugnande medel, men också om olika narkotikaklassade smärtstillande preparat. Sådana läkemedel kan användas av personer med ett etablerat narkotikamissbruk, av ungdomar och andra som experimenterar med narkotika eller blandar läkemedel med alkohol, liksom av grupper där sådana läkemedel i sig är den främsta eller enda drogen.

Bland yngre förekommer numera användning av nya syntetiska psykoaktiva substanser (NPS:er). Spiceliknande rökmixar var näst vanligast efter cannabis för några år sedan men efter en nedgång är detta på ungefär samma nivå som amfetamin, kokain och ecstasy. NPS:er är ibland klassade som narkotika, ibland som hälsofarlig vara eller så saknar de sådan klassificering.

Källor:
Brå (2010). Narkotikastatistik 2009. Rapport 2010:16. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
CAN (2017). Drogutvecklingen i Sverige 2017. Rapport nr. 164. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Ramstedt M et al (2014). ANDT-bruket och dess negativa konsekvenser i den svenska befolkningen 2013 - en studie med fokus på missbruk och beroende samt problem för andra än brukaren relaterat till alkohol, narkotika, dopning och tobak. Stockholm: STAD.
Thor S (2017). Skolelevers drogvanor 2017. Rapport nr. 170. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat januari 2018 av Ulf Guttormsson

Upp


 

Har ungdomars attityd till narkotika förändrats?

Om det sker en förändring i konsumtionsmönstren bland ungdomar vad det gäller narkotika kan vi utgå ifrån att det även skett en attitydförändring. I media har det exempelvis rapporterats om kraftigt ökad cannabisanvändning bland unga under 2000-talet samt att cannabisanvändningen gått ned i åldrarna. Detta är dock inget som får stöd av CAN:s årliga skolundersökningar i årskurs 9 och i år 2 på gymnasiet.

Andelen som någon gång använt av narkotika har under 2000-talet varit relativt stabil och varierat mellan 5–10 % bland ungdomar i årskurs 9. I år 2 på gymnasiet ökade användningen av narkotika något från det att undersökningen startade 2004 fram till 2010. Därefter har nivåerna legat mer stabilt. I fall det har skett en attitydförändring är detta något som inte verkar avspeglas i konsumtionen.

Cannabis är det klart vanligaste preparatet som narkotikaerfarna ungdomar använt. I brist på frågeundersökningar som på längre sikt mäter ungdomars inställning till cannabis går det att använda indirekta indikatorer för att studera detta. Ett sätt är att undersöka de risker ungdomar anser att det finns förknippat med att använda cannabis. I den europeiska skolundersökningen (ESPAD) som genomfördes år 2015 ser det, bland svenska skolelever i årskurs 9, ut att ha skett en attitydförändring. Det går att se en minskande andel som anser att det är stor risk att ta skada om man prövar cannabis några gånger respektive röker cannabis regelbundet. Däremot verkar detta inte avspeglas i en ökad konsumtion bland de svenska eleverna (se Guttormsson & Leifman, 2016).

Bland elever i år 2 på gymnasiet var det i 2017 års svenska skolundersökning något fler, av dem som inte prövat narkotika tidigare, som uppgav att de haft lust att pröva narkotika jämfört med året innan.

Trots att det inte går att se en tydlig ökning av narkotikaerfarenheten under senare år bland skolungdomar så tycks alltså uppfattningen om cannabis skadlighet ha mildrats något. Även i den svenska skolundersökningen kan en nedåtgående trend urskiljas där färre elever uppger stora skaderisker förknippat med att testa cannabis 1-2 gånger, medan allt fler menar att risken är liten eller obefintlig. Enligt 2017 års skolundersökningar var det dock en majoritet av ungdomarna som ansåg att det är förknippat med uppenbara hälsorisker att använda cannabis regelbundet. Det framkom även att det var en större andel som upplevde att de hade tillgång till narkotika jämfört med dem som faktiskt prövat ett narkotiskt preparat. Detta kan ge indikation på förhållningsätt bland ungdomar att avstå ifrån att pröva narkotika.

Källor:
Gripe, I. (2017). Narkotika I: Skolelevers drogvanor 2017. Thor, S. (red.). Rapport nr. 170. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Guttormsson. U & Leifman, H. (2016). ESPAD i Sverige – Europaperspektiv på ungdomars drogvanor 1995-2015, CAN rapport 159. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Guttormsson U, Raninen A & Leifman H (2014). Vad vet vi om cannabisanvändning bland unga? Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat i december 2017 av Martina Zetterqvist

Upp


 

Hur vanligt är det att ungdomar använder narkotika?

Det är relativt ovanligt att svenska skolungdomar i årskurs 9 (15–16 år) använder narkotika. Sedan mitten av 1990-talet uppger mellan 5-10 procent av niondeklassarna i CAN:s skolundersökningar att de någon gång använt narkotika. Användning av narkotika är mer än dubbelt så vanligt bland ungdomar i år 2 på gymnasiet och motsvarande värde för dessa har varit omkring 17 procent sedan början av 2010-talet. I årskurs 9 är det nästan lika vanligt bland pojkar och flickor att ha använt narkotika, däremot är könsskillnaderna större bland gymnasieleverna där pojkar i större utsträckning har använt narkotika.

Att ha använt narkotika någon gång under de senaste 30 dagarna brukar användas som en indikation på en mera regelbunden konsumtion. Sedan början av 2010-talet har två procent i årskurs 9 och nära fem procent i gymnasiet år 2 uppgett att de använt narkotika under de senaste 30 dagarna.

Cannabis är det vanligaste preparatet som eleverna uppger att de använt. I den nationella folkhälsoenkäten som genomfördes av Folkhälsomyndigheten 2016 var motsvarande värde för att ha använt cannabis de senaste 30 dagarna, i åldersgruppen 16–29 år, omkring två procent.

Källor:
Gripe, I. (2017). Narkotika i Skolelevers drogvanor 2017. Thor, S. (red.). Rapport nr. 170. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Folkhälsomyndighetens webbplats Sökväg: Till Folkhälsodatas databas – Nationella folkhälsoenkäten, nationella och regionala resultat – Levnadsvanor – Narkotikavanor – Cannabisanvändning (självrapporterat) efter ålder, kön och år. Andel (procent). Hämtat: 2016-12-16.

Svaret uppdaterat i december 2017 av Martina Zetterqvist

Upp


 

Vad är spice?

Under det senaste årtiondet har ett stort antal huvudsakligen syntetiska (kemiskt tillverkade) substanser i hög takt introducerats på missbruksmarknaden. Eftersom internet varit ett vanligt spridningsmedium för dessa psykoaktiva substanser (substanser som påverkar hjärnans funktion) har de ofta kommit att kallas för Nätdroger. Andra benämningar är exempelvis Nya psykoaktiva substanser (NPS), Designerdroger eller Research chemicals (RC-droger).  Ytterligare en benämning är Legal highs (lagliga trippar) och ett av de huvudsakliga skälen till att nya substanser introducerats på missbruksmarknaden är att de, eftersom de inte är etablerade som missbrukspreparat, heller inte omfattas av någon särskild kontroll och alltså inte är olagliga – vare sig att sälja eller köpa. Däremot liknar effekterna av nätdrogerna ofta sådana som kommer av etablerade narkotiska substanser med skillnaden att många av substanserna har varit svåra att upptäcka vid prover som tas vid olika drogscreeningar – något som varit ytterligare ett skäl till att substanserna blivit efterfrågade som alternativ på drogmarknaden. Metoderna för screeningar har emellertid utvecklats och numera upptäcks också fler av de nya substanserna.

En stor del av de substanser som introducerats på marknaden på senare år har varit olika syntetiska cannabinoider – ”Spice”, vilka är tänkta att ge effekter som efterliknar de som kommer av vanlig cannabis. Ofta har de syntetiska cannabinoiderna också sprayats på olika örter och kryddor som i sin tur blandats med tobak och rökts på samma sätt som är vanligt för cannabis. Sedan introduktionen av spice, då man i högre grad köpte färdigblandade doser, har det blivit allt vanligare att man beställer råvaran och preparerar sina egna rökmixar. Uppenbara faror med spicepreparat är att koncentration och aktiva substanser många gånger är okända för användaren, vilket gör att oönskade effekter kan uppstå.

Anledningen till att man ofta använder begreppet ”Spice” för rökmixar innehållande syntetiska cannabinoider är att det var ett tidigt förekommande varunamn på en sådan rökmix. Idag är många av dessa rökmixar klassade som antingen narkotika eller hälsofarlig vara och numera används begreppet spice som samlingsbegrepp för olika syntetiska cannabinoider.

Källor:
Leifman H & Henriksson C (2013). Ungdomar som använder nätdroger – vilka är de? CAN rapport 137. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Thor S, red. (2017). Skolelevers drogvanor 2017. Rapport 170. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
www.internetmedicin.se (”Intoxikation och missbruk – Spice”, ” Intoxikation och missbruk – Nya Psykoaktiva Substanser (NPS)) Nedladdat 2018-01-29. 

Svaret uppdaterat i januari 2018 av Clara Henriksson

Upp


 

Hur vanligt är spice bland ungdomar?

CAN har under ett antal år frågat skolungdomar om användning och införskaffande av nätdroger, bland annat ”spice och liknande rökmixar”. Under de år som frågor om nätdrogsanvändning ställts i skolundersökningen har både användningen av nätdroger generellt och av spice och liknande rökmixar minskat. År 2017 svarade 0,7 procent i årskurs 9 och 1,5 procent i gymnasiets år 2 att de någon gång använt spice eller liknande rökmixar. Detta är signifikant lägre nivåer jämfört med 2012 då nätdrogsfrågorna började ställdas (2,0 respektive 3,8 procent). Sett till gymnasieeleverna har användningen av spice och liknande rökmixar tidigare varit något vanligare bland pojkarna än bland flickorna men sedan användningen minskat till de nivåer som uppmäts idag syns ingen nämnbar skillnad mellan könen.

I skolundersökningen fångas också användning av spice in genom frågan om vilket narkotiskt preparat, bland elever som använt narkotika, har använt. Bland elever som använt narkotika svarade 13 procent i årskurs 9 och 8 procent i gymnasiets år 2 att de använt spice, vilket sätter spice som nummer fyra i listan över vilken typ av narkotiskt preparat som använts, efter marijuana, hasch och kokain. Tidigare år har spice varit det vanligaste narkotiska preparatet efter vanlig cannabis.

År 2013 släpptes en djupare analys av skolungdomar som använt nätdroger, med fokus på gymnasieeleverna. Resultaten visade att majoriteten av de gymnasieelever som använt nätdroger även använt andra narkotiska preparat och dessutom var regelbundna rökare. Bland dessa elever fanns också en betydligt högre ansamling av storkonsumenter av alkohol och därtill hade de elever som använt nätdroger en högre ansamling av så kallade riskfaktorer. Det var till exempel vanligare att dessa elever skolkade förhållandevis ofta, inte var nöjda med förhållandet till sin familj och att de umgicks i kretsar där det var vanligt att röka, dricka sig berusad eller ha provat narkotika. Det studien sammanfattningsvis pekade på var att spice och liknande rökmixar snarare än att vara ett alternativ för dem som ville undvika illegala droger eller i övrigt hade återhållsamma drogvanor, var ett komplement för en mindre grupp elever som redan hade en förhållandevis omfattande droganvändning.

Källor:
Leifman H & Henriksson C (2013). Ungdomar som använder nätdroger – vilka är de? CAN rapport 137. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Thor S, red. (2017). Skolelevers drogvanor 2017. Rapport 170. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
www.internetmedicin.se (”Intoxikation och missbruk – Spice”, ” Intoxikation och missbruk – Nya Psykoaktiva Substanser (NPS)) Nedladdat 2018-01-29. 

Svaret uppdaterat i januari 2018 av Clara Henriksson

Upp


 

Hur ser narkotikaanvändningen i Sverige ut jämfört med andra länder?

Vill man jämföra narkotikaanvändningens omfattning mellan olika länder är man huvudsakligen hänvisad till frågeundersökningar. Dessa är ofta gjorda med lite olika metodik, vilket innebär att jämförelserna inte kan göras alltför detaljerat utan de ger snarare en mer översiktlig bild. Det finns dock en Europeisk undersökning bland skolungdom i åldern 15–16 år kallad ESPAD, som utförs med gemensam metodik och därför tillåter mera noggranna jämförelser.

ESPAD visar att jämfört med flertalet andra europeiska länder är det få skolelever i Sverige som prövat narkotika någon gång. I den senaste undersökningen från 2015 svarade 8 procent av de svenska eleverna att de prövat narkotika medan 37 procent gjort så i Tjeckien. Av de 34 medverkande länderna ligger Sverige på en delad femteplats från botten. I samtliga länder var cannabis den vanligaste narkotikasorten och i regel kommer amfetamin på en andra plats.

Även bland vuxna är narkotikaerfarenheten låg i Sverige. Detta framgår av EMCDDAs årsrapporter, även om jämförbarheten i dessa data är mera begränsad. Bland (yngre) vuxna EU-medborgare rapporteras särskilt höga nivåer från Danmark, Estland, Frankrike, Nederländerna och Spanien. Även i jämförelse med USA är de svenska nivåerna låga. I USA rapporterar varannan i den vuxna befolkningen (12 år och uppåt) narkotikaerfarenhet medan det snarare rör sig om drygt var tionde för Sveriges del (16–84 år).

Att jämföra tyngre missbruk i olika länder är svårare p.g.a. mätproblem och definitionsskillnader. Ofta skiljer sig missbruket åt, såtillvida att det är olika preparat som används på olika sätt, dessutom avspeglas synen på problematisk narkotikaanvändning i valet av definitioner som använts i olika undersökningar. Vidare är skillnaderna ofta större inom ett visst land, mellan stad och landsbygd eller olika regioner, än mellan olika länder. En jämförelse från början av 2000-talet angav att prevalensen av problematiskt missbruk då låg mellan 2–9 fall per tusen invånare i åldern 15–64 år och skattningarna hamnade högst i Italien, Luxemburg, Portugal och Storbritannien (problematiskt missbruk fanns där hos 6–9 personer per 1 000 invånare) och lägst i Tyskland, Nederländerna och Österrike (ca 3), medan antalet med problematiskt missbruk beräknades till 5 per 1 000 invånare för Sveriges del.

Källor:
EMCDDA (2016). Europeisk narkotikarapport 2016. Trender och utveckling. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.
Kraus L m.fl. (2016). ESPAD Report 2015: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.
SAMHSA (2016). Results from the 2015 National Survey on Drug Use and Health: Detailed tables. www.samhsa.gov

Svaret uppdaterat december 2016 av Ulf Guttormsson

Upp