Frågor och svar om dopning


Hur vanligt är det med anabola steroider i Sverige?


Hur vanligt är det med anabola steroider i Sverige?

Som framgår av exempelvis Utredningen av missbruksmedelskontroll (SOU 2008:120) har dopning sedan länge förekommit i samband med idrottsutövning, dvs. att en idrottsutövare försöker förbättra sin prestationsförmåga på ett konstlat sätt. Uppiggande medel är klassiska i sådana sammanhang. Idag är en stor grupp substanser (liksom metoder) dopningsklassade inom idrotten. Under 1960-talet kom anabola androgena steroider (AAS) i bruk med syfte att bygga upp muskulaturen. Här kommer endast användning av sådana preparat att beröras, eftersom dessa spridit sig även utanför idrotten och dessutom är förbjudna att användas i icke-medicinska syften (se Dopningslagen, SFS 1991:1969).

Enligt olika svenska riksrepresentativa frågeundersökningar har omkring en procent av männen i åldern 15–50 år svarat att de någon gång provat AAS. Denna siffra har i stort sett varit oförändrad sedan 1993, då det för första gången ställdes frågor om dopningsmedel i drogvaneundersökningar. De flesta som säger att de använt AAS har gjort det i relativt begränsad omfattning. I den mest aktuella studien svarade exempelvis 0,12 procent av männen 17–84 år att de använt hormondopningsmedel under de senaste 12 månaderna, motsvarande andel för kvinnor är 0,04% (Sundin m.fl. 2018). Det är alltså relativt sällsynt att ha prövat och använt hormondopningsmedel; om man jämför rapporterad erfarenhet av AAS respektive narkotika är det enligt olika undersökningar normalt 10–20 gånger fler unga män som prövat narkotika. Olika studier pekar på att den typiska användaren är en man mellan 18 och 34 år som regelbundet styrketränar på gym.

Även i den europeiska skolundersökningen ESPAD som genomfördes bland 16-åriga skolungdomar 2015, framkommer låga siffror gällande erfarenhet av anabola steroider och i genomsnitt uppgår dessa till en procent (Kraus m.fl. 2016). Högst rapporterad prevalens återfanns bland pojkar i Bulgarien, Cypern, Tjeckien och Polen (3–4 %). Svenska skolungdomar intar ett mellanläge i ett europeiskt perspektiv där omkring en procent uppger att de någon gång använt AAS. I CANs årliga nationella skolundersökning uppmäts nivåer som är stabila över tid på omkring 1 % för elever som någon gång prövat AAS i såväl årskurs 9 som i gymnasiets år 2. I de senaste mätningarna var det 0,7 % av eleverna i årskurs 9 och i gymnasiets år 2 som rapporterade livstidserfarenhet av anabola steroider (Gröndahl, 2018).

Att det jämfört med 1990-talets början byggts upp en marknad för inte minst AAS i Sverige tycks stå klart att döma av ökningarna i kriminal- och beslagsstatistiken. Att gruppen mera regelbundna användare successivt vuxit under perioden är en rimlig tolkning av tillgängliga uppgifter (CAN 2017). Däremot syns alltså ingen generellt ökad utbredning vare sig bland ungdomar eller äldre, jämfört med läget för tio eller tjugo år sedan.

Källor:

CAN (2017). Drogutvecklingen i Sverige 2017. Rapport nr. 164. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.


Gröndahl M (2018). Dopning. I: Skolelevers drogvanor 2018 Rapport nr. 178. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.


SOU 2008:120 (2008). Bättre kontroll av missbruksmedel. En effektivare narkotika- och dopningslagstiftning m.m. Betänkande av Narkotikautredningen. Stockholm: Statens offentliga utredningar.


Kraus L m.fl. (2016). ESPAD Report 2015: Results from the European School Survey Project on Alcohol and other Drugs. Stockholm: Lisbon: European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction.


Sundin, E m fl (2018). Negativa konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak- en studie med fokus på beroende och problem fån andras konsumtion i Sverige 2017. Rapport nr. 174 Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat december 2018 av Martina Gröndahl

Upp