Frågor och svar om narkotika

Hur många dör av narkotika varje år i Sverige?
Hur ser narkotikadödligheten i Europa ut?
Vad kostar narkotikamissbruket det svenska samhället?
När brukar drogtester göras?
Hur länge kan man spåra droger i kroppen?
Vilka narkotikapreparat finns och vilka effekter har de?
Hur många använder narkotika i Sverige?
Vilka är de vanligaste narkotikasorterna i Sverige?
Har ungdomars attityd till narkotika förändrats?
Hur vanligt är det att ungdomar använder narkotika?
Hur vanligt är spice bland ungdomar och vad är det?
Hur ser narkotikaanvändningen i Sverige ut jämfört med andra länder?


Hur många dör av narkotika varje år i Sverige?

Dödligheten bland narkotikamissbrukare är hög jämfört med normalbefolkningen. Personer som använder narkotika kan dö av såväl direkta drogeffekter som av yttre omständigheter som kan ha samband med missbruket. Sammanställningar av europeiska undersökningar pekar på en överdödlighet om 10–20 gånger för problematiska narkotikaanvändare.

Det är dock inte helt givet hur man ska definiera narkotikarelaterade dödsfall och om man gör internationella jämförelser är det viktigt att tänka på att bedömningarna/definitionerna kan variera från land till land.

Antalet narkotikarelaterade dödsfall i Sverige här länge följts av Socialstyrelsen. Om någon narkotikarelaterad diagnos nämnts på dödsorsaksintyget (underliggande eller bidragande dödsorsak) inräknas dödsfallet i ett index över narkotikarelaterad dödlighet. År 2014 noterades 765 sådana dödsfall. Under alla år har männen varit i majoritet och under 2014 utgjorde de ca 75 procent av de avlidna. 

Socialstyrelsens nationella statistik har visat på en uppgång under flera år och antalet dödsfall 2014 var särskilt högt. Detta ledde till en utredning där Socialstyrelsen kom fram till att den tidigare redovisade ökningen var helt eller delvis artificiell. Ändrade definitioner, förändrad kodningspraxis och förbättrade analysmetoder förklarar till stor del de iakttagna uppgångarna senaste tioårsperioden.

Som ett resultat av denna utredning har Socialstyrelsen föreslagit ett nytt och mera robust mått för att följa drogrelaterad dödlighet, med fokus på förgiftningsdiagnoser. Enligt detta mått skulle antalet drogrelaterade dödfall varit 934 under 2014, och då inräknas fler narkotikaklassade läkemedel än tidigare.

Källor:
CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport nr. 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
ECNN (2011). Årsrapport 2011. Situationen på narkotikaområdet i Europa. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.
Socialstyrelsen (2015). Dödsorsaker 2014. Stockholm: Socialstyrelsen.
Socialstyrelsen (2016). Narkotikarelaterade dödsfall En analys av 2014 års dödsfall och utveckling av den officiella statistiken: Socialstyrelsen.

Svaret uppdaterat april 2016 av Ulf Guttormsson

 


Hur ser narkotikadödligheten i Europa ut?

Enligt EU:s drogobservatorium i Lissabon (ECNN) är narkotikamissbruk en av de största orsakerna till hälsoproblem och dödsfall bland ungdomar och yngre vuxna i Europa. Olika kohortstudier bland narkotikamissbrukande personer pekar på dödlighetstal i intervallet 1–2 procent per år.

Opioider, ofta heroin, förekommer i merparten av de inrapporterade dödsfallen och i tre fall av fyra var den avlidne en man. Mellan 10 000–20 000 opioidanvändare i Europa beräknas årligen avlida, av olika dödsorsaker. Risken att dö är ca 10 gånger högre för opioidanvändare jämfört med andra personer i samma ålder och av samma kön.

Generellt är överdos den huvudsakliga dödsorsaken och omkring tre fjärdedelar av de avlidna är män. År 2013 uppskattades antalet dödfall till följd av överdoser i EU uppgå till ca 6 100. Siffran bör betraktas som en lägsta skattning eftersom narkotikakopplingen inte alltid upptäcks och rapporteras.

I flera länder har medelåldern bland de avlidna stigit, vilket tyder på minskad nyrekrytering. Dessutom har antalet rapporterade dödsfall sjunkit under senare år, efter den ökning som noterades i mitten av 2000-talet.

Narkotikadödlighetens omfattning påverkas bl.a. av missbrukspopulations storlek, medelålder samt i vilken grad opiater missbrukas, liksom hur vårdutbudet är utformat. Satt i relation till befolkningsstorleken var de inrapporterade dödstalen 2013 högst i Estland, Norge och Sverige. ECNN framhåller dock att skillnader i kodnings- och rapporteringspraxis gör det svårt att jämföra mellan enskilda länder.

Källa:
ECNN (2015). Europeisk narkotikarapport 2015. Trender och utveckling. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

Svaret uppdaterat december april 2016 av Ulf Guttormsson


 

Vad kostar narkotikamissbruket det svenska samhället?

Det är inte möjligt att räkna ut exakt vad narkotikamissbruket kostar samhället. Några grundläggande problem är att det är svårt att definiera och avgränsa gruppen med narkotikamissbruk samt att det inte går att veta om just narkotikamissbruket gett upphov till de insatser som gjorts eller de kostnader som personerna med missbruk genererat.

I Missbruksutredningen (2011) görs skattningar av samhällets kostnader för missbruket av narkotika. I utredningen kommer man fram till att kostnaden för narkotikamissbruk var cirka 24 miljarder år 2008. Ungefär 26 procent av kostnaderna uppstår i sjukvård och socialtjänst och 27 procent utgörs av kostnader för statliga myndigheter (bl.a. rättsväsende och förebyggande arbete). Indirekta kostnader såsom produktionsbortfall vid sjukskrivning och för tidig död utgör ca 42 procent. Resterande fem procent är kostnader som uppstår i privat sektor, t.ex. försäkringskostnader och företagshälsovård.

Nutek (2006) har presenterat en rapport där man genom olika räkneexempel försökt beräkna vilka kostnader en person med aktivt missbruk årligen orsakar. Beräkningarna grundar sig på ett antal välfärdskonsumtionskedjor, som författarna har identifierat utifrån tanken om att en livsstil hos en person med missbruk på olika sätt belastar samhällets ekonomi. De områden man har tagit hänsyn till är hur man finansierar sitt missbruk (brott, kostnader för rättsväsendet, bidrag), kostnader som uppstår till följd av drogkonsumtionen (behandling, somatisk vård, psykiatri och beroendevård) samt kostnaden för nästa generation (utsatta barn och ungdomar). Slutresultatet blir att exempelvis en manlig amfetaminist kostar samhället runt 1,7 miljoner kronor per år medan en kvinnlig amfetaminist ca 1,4 miljoner per år.

Utifrån samma modell gjorde författarna 2008 nya beräkningar av samhällskostnaderna för en aktiv heroinmissbrukare, syftet med beräkningen var att beskriva de samhällsekonomiska effekterna av framgångsrik metadonbehandling. I dessa uppdaterade kalkyler kommer författarna fram till att en aktiv heroinist kostar ungefär 2,1 miljoner kronor per år.

Källor:
Nutek (2006). Det sociala företaget och samhället. Socioekonomiska bokslut för Vägen ut! Kooperativen och Basta Arbetskooperativ. R 2006:26. Nutek: Stockholm.
Nilsson I & Wadeskog A (2008). Varje drogfri dag en framgång – Socioekonomiskt Bokslut för Metadonprogrammet i Stockholm.
Missbruksutredningen (SOU 2011:6). Missbruket, Kunskapen, Vården: Missbruksutredningens forskningsbilaga. Stockholm: Frizes, 2011.

Svaret uppdaterat november 2014 av Isabella Gripe


 

När brukar drogtester göras?

Alltsedan 1990-talet har drogtester blivit vanligare i Sverige och detta har ökat såväl bland fångar, behandlingsklienter och personer misstänkta för narkotika- eller trafiknykterhetsbrott, men även vid nyanställningar och i form av slumpmässiga tester på arbetsplatser samt i skolor.

Ett område där drogtester är vanligt är inom rättsväsendet. Rättsmedicinalverkets avdelning för rättskemi utför drogtester på uppdrag av bl.a. polisen och kriminalvården men även från behandlingshem och sjukvården samt från rättsmedicinska obduktioner. Av de ca 100 000 prover som årligen utförs kom år 2011 ungefär hälften från polisen, vanligast är prover tagna vid misstanke om ringa narkotikabrott. Omkring 30 000 kom från kriminalvården, sjukvård och behandlingshem bidrog med ca 6 000 ärenden och ungefär 5 000 prover analyserades från rättsmedicinska obduktioner.

Det är tillåtet att göra drogtester i arbetslivet, men en avvägning måste göras mellan arbetsgivarens intressen och arbetstagarens rätt att skydda sin integritet. Testerna ska genomföras av ett laboratorium som är ackrediterat av SWEDAC, vilket rör sig om ett tiotal runt om i landet.

Slumpvisa drogtester i skolan är en omdiskuterad fråga. Skolinspektionen, vars uppgift är att granska skolorna och JO, vars uppgift är att granska myndigheterna har lite olika synsätt. Skolinspektionen menar att drogtester av elever endast får ske när det finns misstanke om drogpåverkan och när eleven och vårdnadshavaren samtycker till detta. Vidare menar Skolinspektionen att dessa kriterier inte uppfylls vid slumpvisa drogtester i grundskolan och i kommunala gymnasieskolor eftersom det inte är möjligt att fastslå att testerna sker med ett reellt samtycke. JO har gjort bedömningen att frivilliga drogtester i skolan i sig inte strider mot lagen, förutsatt att elevernas medverkan är frivillig i egentlig mening.

I fristående gymnasieskolor är situationen annorlunda, enligt Skolinspektionen, eftersom det råder ett avtalsförhållande mellan eleven och skolan. Däremot gäller även här att elevens medverkan ska vara fullt frivillig.

Källor:
Jo:s beslut ”Fråga om genomförande av slumpvisa drogtester av elever vid ett gymnasium stred mot bestämmelsen i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) om skydd mot påtvingat kroppsligt ingrepp” Dnr 479-2010
Skolinspektionens hemsida: www.skolinspektionen.se ”Drogtester”.
Svenska Narkotikapolisföreningens Tidskrift nr. 1/2013 (s. 6–12).
”Drogtester viktig del av arbetslivets preventiva insatser mot narkotika”. Läkartidningen nr. 46 2010 volym 107 (s. 2878–2880).

Svaret uppdaterat november 2014 av Isabella Gripe


 

Hur länge kan man spåra droger i kroppen?

Den testmetod som kan spåra droganvändning allra längst tillbaka i tiden är hårtester, vilka i Sverige enbart utförs vid Rättsmedicinalverket (RMV). I hårstrån kan spår av läkemedel, narkotika, nikotin och alkohol påvisas. Hårstrået fungerar som en kalender över vad en person fått i sig under lång tid tillbaka i tiden, och hur länge beror på hårets längd. Hårtester används när det är av intresse att skapa en bild av ett tidigare missbruk, exempelvis vid läkemedels- eller narkotikarelaterade dödsfall. Metoden är även användbar vid förgiftningsfall eftersom det går att spåra exponering för olika gifter långt bak i tiden.

Efter hårtester följer i fallande tidsordning tester av urin, svett, blod och saliv. Vanligast är urintester, bland annat eftersom det finns fler och enklare metoder för att spåra substanser i urin än i andra provmaterial, samt att de ämnen som ska spåras finns kvar längre i urin än i blod.

De vanligaste missbruksanalyserna inom rättskemi gäller amfetaminer, cannabis, opiater, kokain och bensodiazepiner, men även andra läkemedel med missbrukspotential såsom buprenorfin (Subutex) och metadon är vanliga. Frågeställningar kring så kallade nätdroger blir också allt vanligare. Nätdroger är en vid grupp av substanser från olika kategorier, allt ifrån syntetiska cannabinoider till olika amfetaminliknande ämnen.

Droger kan spåras olika länge i urinen. Hur länge de kan påvisas beror bland annat av dess kemiska egenskaper, hur kroppen kan bryta ned dem och utsöndra dem i urinen. Det finns dock stora skillnader i utsöndring mellan olika individer och även faktorer som dos och användningsfrekvens spelar stor roll. Nedanstående detektionstider är hämtade från RMV.

Cannabis
Normalt upp till 1 vecka vid sporadisk användning, men detektionstiden kan förlängas upp till flera månader efter långvarigt kraftigt bruk

Amfetamin
Upp till 1 vecka

Kokain
Normalt ca 3 dygn

Opiater (t.ex. heroin)
Normalt ca 3 dygn

LSD
Upp till 1 dygn

Bensodiazepiner
Detektionstiden varierar stort beroende på vilken bensodiazepin som intagits och metodernas känslighet. Detektionstider upp till en vecka är inte ovanligt.

Alkoholpåverkan kan konstateras med utandningsprov eller blodprov. Konsumtion under de senaste dygnen kan påvisas med analys av vissa korttidsmarkörer för alkoholintag (t.ex. etylglukuronid). En längre tids överkonsumtion kan påvisas genom blodprov och analys av alkoholmarkören CDT eller fosfatidyletanol (Peth).

Källor:
Rättsmedicinalverket.

Svaret uppdaterat november 2014 av Isabella Gripe


 

Vilka narkotikapreparat finns och vilka effekter har de?

Det finns ett stort antal olika narkotiska preparat och ofta delar man in dem i fyra följande huvudgrupper:

  • Cannabis (hasch, marijuana).
  • Centralstimulerande (amfetamin, kokain m.fl.)
  • Opiater (heroin, opium m.fl.)
  • Hallucinogener (LSD, psilocybin m.fl.)

Dessutom är ett stort antal läkemedel narkotikaklassade, huvudsakligen sömnmedel och lugnande medel av bensodiazepintyp samt smärtstillande läkemedel av opioidtyp. Merparten av de nya syntetiska drogerna, ofta benämnda nätdroger, efterliknar ofta cannabis eller centralstimulerande medel, men även smärtstillande och hallucinogena varianter förekommer.

Vad som definieras som narkotika skiljer sig lite åt mellan olika länder men utgår normalt från internationella överenskommelser (t ex 1961 års narkotikakonvention). Utöver detta förekommer även nationella tillägg och i Sverige fattas sådana beslut av Regeringen. Vilka substanser som är narkotikaklassade framgår av Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS, se www.lakemedelsverket.se). År 1999 kompletterades Narkotikalagstiftningen med förbud mot vissa hälsofarliga varor. Listan över dessa finns i Förordningen (1999:58) om förbud mot vissa hälsofarliga varor.

Svaret uppdaterat april 2016 av Ulf Guttormsson

 


 

Hur många använder narkotika i Sverige?

Det saknas säker information rörande antalet personer som använder narkotika i Sverige, inte minst för att det är svårt att mäta omfattningen på illegala och socialt icke-accepterade handlingar. Härtill kommer att antalet kan variera kraftigt beroende på hur man definierar narkotikaanvändare.

Ser man till mera sporadisk användning har, enligt frågeundersökningar, närmare 200 000 personer i svenska befolkningen använt cannabis någon gång under senaste 12 månaderna, varav en fjärdedel har gjort så under senaste månaden. Uttryckt i andelar av vuxna befolkningen rör det sig om 2,4 respektive 0,6 procent av befolkningen i intervallet 16–84 år åren 2014–2015. Dessa storleksordningar har varit relativt oförändrade de senaste 10 åren.

Med utgångspunkt från en frågeundersökning genomförd under 2012 skattades 45 000 personer i åldrarna 17-84 år visat tecken på narkotikaberoende under senaste 12 månaders-perioden. Detta motsvarar 0,6 procent av befolkningen i åldersintervallet och skattningen är baserad på svar utifrån diagnosinstrumentet DSM-IV. Motsvarande andel svarande som med samma instrument bedömdes ha missbrukat narkotika under tidsperioden uppgick till 0,1 %, vilket motsvarar knappt 10 000 personer.

Uppgifterna ovan kan antas utgöra miniminivåer i och med att frågeundersökningar om narkotikavanor ofta ger viss undertäckning.

ovan bygger Vid tre tillfällen har det gjorts mera detaljerade kartläggningar för att skatta antalet ”tunga missbrukare” i Sverige. Med detta avses personer som injicerar narkotika eller använder narkotika dagligen eller så gott som dagligen, oavsett intagningssätt. Enligt den senaste av dessa studier fanns det ca 26 000 tunga missbrukare år 1998. Andelen kvinnor har varit tämligen stabil i undersökningarna och legat runt en knapp fjärdedel alla tre åren. Motsvarande uppgifter av senare datum saknas.

Källor:
CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport nr. 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Folkhälsomyndigheten (2016). Nationella folkhälsoenkäten - Hälsa på lika villkor. Levnadsvanor. Resultat hämtade från www.folkhalsomyndigheten.se.
Ramstedt M et al (2014). ANDT-bruket och dess negativa konsekvenser i den svenska befolkningen 2013 - en studie med fokus på missbruk och beroende samt problem för andra än brukaren relaterat till alkohol, narkotika, dopning och tobak.  Stockholm: STAD.

Svaret uppdaterat april 2016 av Ulf Guttormsson

 


 

Vilka är de vanligaste narkotikasorterna i Sverige?

Den allra vanligast använda narkotikasorten i Sverige är cannabis, dvs. hasch eller marijuana. Detta är uppenbart om man exempelvis tittar på rättsväsendets narkotikabeslag eller narkotikadomar, och bilden är densamma enligt olika frågeundersökningar om narkotikaanvändning. Enligt studien Vanor & Konsekvenser från 2012 svarade exempelvis 2,5 procent i åldersintervallet 17–84 år att de använt cannabis senaste året (vilket motsvarar ca 190 000 personer).

Den näst mest utbredda narkotikatypen i samma undersökning var centralstimulantia som amfetamin och kokain (vilket 0,6 respektive 0,5 procent svarade att de använt senaste 12 månaderna). Än mindre vanligt var opiater och hallucinogener.

Flera läkemedel är narkotikaklassade och kan betraktas som narkotika då de används illegalt (utan läkarordination). Dessa läkemedel kan vara insmugglade till Sverige eller komma från den legala marknaden. Främst handlar det om s.k. bensodiazepiner, dvs. sömnmedel eller lugnande medel, men också om olika narkotikaklassade smärtstillande preparat. Sådana läkemedel kan missbrukas av personer med ett etablerat narkotikamissbruk, eller av ungdomar och andra som experimenterar med narkotika eller blandar läkemedel med alkohol, eller av grupper där läkemedlen i sig är den främsta eller enda drogen.

Nya syntetiska psykoaktiva substanser har blivit allt vanligare bland ungdomar och näst vanligast efter erfarenhet av cannabis är nu spice eller liknande rökmixar. Denna typ av mer eller mindre nya droger är ibland klassade som narkotika, ibland som hälsofarlig vara eller så saknar de sådan klassificering.

Källor:
Brå (2010). Narkotikastatistik 2009. Rapport 2010:16. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport nr. 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
CAN (2014). Drogutvecklingen i Sverige 2014. Rapport nr. 144. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Ramstedt M et al (2014). ANDT-bruket och dess negativa konsekvenser i den svenska befolkningen 2013 - en studie med fokus på missbruk och beroende samt problem för andra än brukaren relaterat till alkohol, narkotika, dopning och tobak. Stockholm: STAD.

Svaret uppdaterat april 2016 av Ulf Guttormsson

 


 

Har ungdomars attityd till narkotika förändrats?

Om det sker en förändring i konsumtionsmönstren bland ungdomar vad det gäller narkotika kan man utgå ifrån att det även skett en attitydförändring. I media har det exempelvis rapporterats om kraftigt ökad cannabisanvändning bland unga under 2000-talet samt att cannabisanvändningen gått ned i åldrarna. Detta är dock inget som får stöd av CANs årliga skolundersökningar i årskurs 9 och i år 2 på gymnasiet.

Andelen som någon gång använt av narkotika har under 2000-talet varit relativt stabil och varierat mellan 5–10 % bland ungdomar i årskurs 9. I år 2 på gymnasiet ökade användningen av narkotika något från det att undersökningen startade 2004 fram till 2010. Därefter har nivåerna sänkts. I fall det har skett en attitydförändring är detta något som inte verkar avspeglas i konsumtionen.

Cannabis är det klart vanligaste preparatet som narkotikaerfarna ungdomar använt. I brist på frågeundersökningar som på längre sikt mäter ungdomars inställning till cannabis kan man använda indirekta indikatorer för att studera detta.
Ett sätt är att undersöka de risker ungdomar anser att det finns förknippat med att använda cannabis. I den europeiska skolundersökningen (ESPAD) som genomfördes år 2011 ser det, bland svenska skolelever i årskurs 9, ut att ha skett en attitydförändring. Det går att se en minskande andel som anser att det är stor risk att ta skada om man prövar cannabis några gånger respektive röker cannabis regelbundet (se bl.a. Hibell m.fl. 2012).

Bland elever i år 2 på gymnasiet var det i 2015 års svenska skolundersökning något fler, av dem som inte prövat narkotika tidigare, som uppgav att de haft lust att pröva narkotika jämfört med åren innan.

Trots att det inte går att se en tydlig ökning av narkotikaerfarenheten under senare år bland skolungdomar så tycks alltså uppfattningen om cannabis skadlighet ha mildrats något. Enligt 2015 års skolundersökningar var det dock en majoritet av ungdomarna som ansåg att det är förknippat med uppenbara hälsorisker att använda cannabis regelbundet. Det framkom även att det var en större andel som upplevde att de hade tillgång till narkotika jämfört med dem som faktiskt prövat ett narkotiskt preparat. Detta kan ge indikation på förhållningsätt bland ungdomar att avstå ifrån att pröva narkotika.

Källor:
Gripe, I. (red.) (2015). Skolelevers drogvanor 2015. Rapport nr. 154. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Guttormson U, Raninen A & Leifman H (2014). Vad vet vi om cannabisanvändning bland unga? Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Hibell B m.fl. (2012). The ESPAD report 2011. Substance Use Among Students in 36 European Countries. Stockholm: Swedish Council for Information on Alcohol and Other Drugs (CAN), The European Monitoring Centre for Drugs and Drug Addiction (EMCDDA), and the Pompidou Group at the Council of Europe.

Svaret uppdaterat i december 2015 av Anna Englund


 

Hur vanligt är det att ungdomar använder narkotika?

Det är relativt ovanligt att svenska skolungdomar i årskurs 9 (15–16 år) använder narkotika. Sedan mitten av 1990-talet uppger mellan 5-10 procent av niondeklassarna i CANs skolundersökningar att de någon gång använt narkotika. År 2015 var denna andel 6 %. Användning av narkotika är dubbelt så vanlig bland ungdomar i år 2 på gymnasiet och motsvarande värde för dessa var 15 % år 2015. Det är något vanligare bland pojkar att ha använt narkotika och könsskillnaderna är större bland gymnasielever än bland grundskoleelever.

Att ha använt narkotika någon gång under de senaste 30 dagarna brukar användas som en indikation på en mera regelbunden konsumtion. År 2015 var det två procent i årskurs 9 och knappt fyra procent i gymnasiet år 2 som uppgav att de använt narkotika under de senaste 30 dagarna. 

Cannabis är det vanligaste preparatet som eleverna uppger att de använt sig av. I den nationella folkhälsoenkäten som genomfördes av Folkhälsomyndigheten 2015 var motsvarande värde för att ha använt cannabis, de senaste 30 dagarna, i åldersgruppen 16–29 år uppemot två procent.

Källor:
Gripe. I (red.) (2015). Skolelevers drogvanor 2015. Rapport nr. 154. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
Folkhälsomyndighetens hemsida (2015-12-16).

Svaret uppdaterat i december 2015 av Anna Englund


 

Hur vanligt är spice bland ungdomar och vad är det?

Under de senaste tio åren har ett antal syntetiska droger introducerats på marknaden och den vanligaste kategorin utgörs av olika syntetiska cannabinoider. Effekterna är tänkta att efterlikna de som kommer av vanlig cannabis. Anledningen till att man ofta använder begreppet ”Spice” för dessa rökmixar är att det var ett tidigt förekommande varunamn, medan spice nu används även som samlingsbegrepp för olika syntetiska cannabinoider.

Spice kallas ibland för internetdrog på grund av att substansen introducerades och salufördes den vägen, initialt som ett lagligt alternativ till cannabis. Numera är dock många av dessa rökmixar klassade som antingen narkotika eller hälsofarlig vara. Sedan introduktionen har det blivit allt vanligare att man beställer råvaran och preparerar sina egna rökmixar, medan man tidigare i högre grad köpte färdigblandade doser. Uppenbara faror med spicepreparat är att koncentration och aktiva substanser många gånger är okända för användaren, vilket gör att oönskade effekter kan uppstå.

CAN har under ett antal år frågat skolungdomar om användning och införskaffande av nätdroger, bland annat ”spice och liknande rökmixar”. Under perioden 2012–2015 uppger 1–2 procent i årskurs 9 och 3–4 procent i gymnasiets år 2 att de någon gång använt spicepreparat, med en viss tendens till nedgång allra senaste året.

Den högre siffran i gymnasiet beror framförallt på att gymnasiepojkarna i högre grad anger att de använt spice. Näst efter vanlig cannabis var ”spice och liknande rökmixar” den vanligaste narkotikan skolungdomarna prövat, och var alltså vanligare än exempelvis amfetamin eller ecstasy. Majoriteten av dem som använt hade inte själva beställt drogen via internet utan hade fått tag i den på annat sätt.

År 2013 släpptes en djupare analys av skolungdomar som använt nätdroger, med fokus på gymnasieeleverna. Resultaten visade att majoriteten av de elever som använt nätdroger även använt andra narkotiska preparat och dessutom var regelbundna rökare. Ett intryck från studien var att spice och liknande rökmixar snarast var ett komplement till en redan tidigare förhållandevis omfattande droganvändning hos en mindre grupp elever, snarare än att det skulle vara ett alternativ för dem som ville undvika illegala droger eller i övrigt hade återhållsamma drogvanor.

Källor:
Gripe I (red) (2015). Skolelevers drogvanor 2015. CAN rapport nr 154. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.
www.internetmedicin.se (”Intoxikation och missbruk – Spice”) Uppdaterad 2014-11-07.
Leifman H & Henriksson C (2013). Ungdomar som använder nätdroger - vilka är de? CAN rapport nr 137. Stockholm: Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning.

Svaret uppdaterat i april 2016 av Ulf Guttormsson

 


 

Hur ser narkotikaanvändningen i Sverige ut jämfört med andra länder?

Vill man jämföra narkotikaanvändningens omfattning mellan olika länder är man huvudsakligen hänvisad till frågeundersökningar. Dessa är ofta gjorda med lite olika metodik, vilket innebär att jämförelserna inte kan göras alltför detaljerat utan de ger snarare en mer översiktlig bild. Det finns dock en Europeisk undersökning bland skolungdom i åldern 15–16 år kallad ESPAD, som utförs med gemensam metodik och därför tillåter mera noggranna jämförelser.

ESPAD visar att jämfört med flertalet andra europeiska länder är det få skolelever i Sverige som prövat narkotika någon gång. I den senaste undersökningen från 2011 svarade 9 procent av de svenska eleverna att de prövat narkotika medan runt 40 procent gjort så i Frankrike och Tjeckien. Av de 36 medverkande länderna ligger Sverige på en åttonde plats från botten. I samtliga länder var cannabis den vanligaste narkotikasorten och i regel kommer amfetamin på en andra plats. Nästa ESPAD-datainsamling görs 2015.

Även bland vuxna är narkotikaerfarenheten låg i Sverige. Detta framgår av EMCDDAs årsrapporter, även om jämförbarheten i dessa data är mera begränsad. Bland (yngre) vuxna EU-medborgare rapporteras särskilt höga nivåer från Danmark, Estland, Frankrike, Nederländerna och Spanien. Även i jämförelse med USA är de svenska nivåerna låga. I USA rapporterar närmare hälften av den vuxna befolkningen (12 år och uppåt) narkotikaerfarenhet medan det snarare rör sig om drygt var tionde för Sveriges del.

Att jämföra tyngre missbruk i olika länder är dock svårare p.g.a. mätproblem och definitionsskillnader. Ofta skiljer sig missbruket åt, såtillvida att det är olika preparat som används på olika sätt, dessutom avspeglas synen på problematisk narkotikaanvändning i valet av definitioner som använts i olika undersökningar. Vidare är skillnaderna ofta större inom ett visst land, mellan stad och landsbygd eller olika regioner, än mellan olika länder. En jämförelse från början av 2000-talet angav att prevalensen av problematiskt missbruk då låg mellan 2–9 fall per tusen invånare i åldern 15–64 år och skattningarna hamnade högst i Italien, Luxemburg, Portugal och Storbritannien (problematiskt missbruk fanns där hos 6–9 personer per 1 000 invånare) och lägst i Tyskland, Nederländerna och Österrike (ca 3), medan antalet med problematiskt missbruk beräknades till 5 per 1 000 invånare för Sveriges del. Någon färskare jämförelse där Sverige ingår finns inte att tillgå.

Källor:
EMCDDA (2015). Europeisk narkotikarapport 2015. Trender och utveckling. Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.
Hibell B m.fl. (2012). The ESPAD report 2011. Substance Use Among Students in 36 European Countries. Stockholm: Swedish Council for Information on Alcohol and Other Drugs (CAN), The European Monitoring Centre for  Drugs and Drug Addiction (EMCDDA), and the Pompidou Group at the Council of Europe.
SAMHSA (2014). Results from the 2013 National Survey on Drug Use and Health: National findings. www.samhsa.gov

Svaret uppdaterat april 2016 av Ulf Guttormsson